Semaglutid behandling av diastolisk hjärtsvikt
En av de förbättringar som syntes i gruppen som behandlades med semaglutid var en ökning av antalet avverkade meter på sex minuter.
Patienter med hjärtsvikt med bevarad vänsterkammarfunktion och samtidig obesitas kan få betydande symtomförbättringar om de behandlas med den viktminskande GLP1-analogen semaglutid.
Rönen presenteras under den pågående europeiska kardiologikongressen, ESC 2023, i Amsterdam.
– Resultaten är ett stort steg i rätt riktning i behandlingen av den här patientgruppen som har väldigt mycket besvär av sin sjukdom, säger Krister Lindmark, kardiolog och överläkare vid Danderyds sjukhus.
Samtidigt konstaterar han att det finns vissa begränsningar i studien:
– Man har haft mycket generösa inklusionskriterier sett till hjärtpåverkan mätt med både sviktmarkören NT-proBNP och ekokardiografi. Studien är inte heller tillräckligt stor för att se effekt på ”hårda” effektmått som kardiovaskulär död och sjukhusinläggningar.
I studien ingick 529 patienter från 13 länder som lottades till antingen semaglutid i ”överviktsdosen” 2,4 mg i veckan eller placebo. Samtliga patienter hade hjärtsviktsformen med bevarad vänsterkammarfunktion som anses särskilt svårbehandlad och som ofta syns tillsammans med obesitas. Denna typ av hjärtsvikt kallas även diastolisk hjärtsvikt eller HFpEF, heart failure with preserved ejection fraction.
Efter ett års uppföljning såg forskarna en tydlig effekt på det primära utfallsmåttet, symtomskalan Kansas city cardiomyopathy questionnaire, som går från 0 till 100.
Semaglutidgruppen hade i snitt förbättrats med 16,6 poäng jämfört med 8,7 i placebogruppen. Forskarna framhåller att någon liknande symtomförbättring aldrig har setts tidigare i studier av läkemedel vid hjärtsvikt med bevarad vänsterkammarfunktion.
– Så vitt vi vet är detta den första studien där man prövat ett viktminskningsläkemedel som behandling av hjärtsvikt med bevarad vänsterkammarfunktion. Resultaten kommer troligen att få betydande inverkan på klinisk praxis, säger studiens försteförfattare Mikhail Kosiborod i ett uttalande från European society of cardiology.
– När läkemedlet sätts på marknaden hoppas jag att det i första hand ska kunna användas till obesa patienter med samsjuklighet, som till exempel dem med hjärtsvikt, säger Krister Lindmark.
Utdrag ur rapport från ESC
www.dagensmedicin.se Carl-Magnus hake
Nyhetsinfo
https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa2306963
Abstract
BACKGROUND
Heart failure with preserved ejection fraction is increasing in prevalence and is associated with a high symptom burden and functional impairment, especially in persons with obesity. No therapies have been approved to target obesity-related heart failure with preserved ejection fraction.
METHODS
We randomly assigned 529 patients who had heart failure with preserved ejection fraction and a body-mass index (the weight in kilograms divided by the square of the height in meters) of 30 or higher to receive once-weekly semaglutide (2.4 mg) or placebo for 52 weeks. The dual primary end points were the change from baseline in the Kansas City Cardiomyopathy Questionnaire clinical summary score (KCCQ-CSS; scores range from 0 to 100, with higher scores indicating fewer symptoms and physical limitations) and the change in body weight. Confirmatory secondary end points included the change in the 6-minute walk distance; a hierarchical composite end point that included death, heart failure events, and differences in the change in the KCCQ-CSS and 6-minute walk distance; and the change in the C-reactive protein (CRP) level.
RESULTS
The mean change in the KCCQ-CSS was 16.6 points with semaglutide and 8.7 points with placebo (estimated difference, 7.8 points; 95% confidence interval [CI], 4.8 to 10.9; P<0.001), and the mean percentage change in body weight was −13.3% with semaglutide and −2.6% with placebo (estimated difference, −10.7 percentage points; 95% CI, −11.9 to −9.4; P<0.001). The mean change in the 6-minute walk distance was 21.5 m with semaglutide and 1.2 m with placebo (estimated difference, 20.3 m; 95% CI, 8.6 to 32.1; P<0.001). In the analysis of the hierarchical composite end point, semaglutide produced more wins than placebo (win ratio, 1.72; 95% CI, 1.37 to 2.15; P<0.001). The mean percentage change in the CRP level was –43.5% with semaglutide and –7.3% with placebo (estimated treatment ratio, 0.61; 95% CI, 0.51 to 0.72; P<0.001). Serious adverse events were reported in 35 participants (13.3%) in the semaglutide group and 71 (26.7%) in the placebo group.
CONCLUSIONS
In patients with heart failure with preserved ejection fraction and obesity, treatment with semaglutide (2.4 mg) led to larger reductions in symptoms and physical limitations, greater improvements in exercise function, and greater weight loss than placebo. (Funded by Novo Nordisk; STEP-HFpEF ClinicalTrials.gov number, NCT04788511. opens in new tab.)