Världsdiabetesdagen:

Nya siffror visar på att allt fler barn drabbas av

livshotande tillstånd när de insjuknar i typ 1-diabetes

 

Allvarliga brister i svensk diabetesvård drabbar både barn och vuxna
Nya siffror visar att allt fler barn drabbas av ett livshotande tillstånd när de insjuknar i typ 1-diabetes.

Samtidigt visar undersökningar stora skillnader i tillgången till modern diabetesteknik, där framför allt äldre patienter halkar efter.

 

 

Inför Världsdiabetesdagen den 14 november uppmärksammar Barndiabetesfonden två allvarliga problem inom svensk diabetesvård och efterlyser åtgärder.

I Sverige lever omkring 70 000 personer med typ 1-diabetes och varje dag insjuknar tre barn och lika många vuxna.

Sverige är efter Finland det land där sjukdomen är vanligast. Trots framsteg inom forskning och behandling kvarstår stora utmaningar, både när det gäller att upptäcka sjukdomen i tid och att säkerställa en jämlik vård.

 

 

Rekordhög andel barn får ketoacidos vid diabetes (syraförgiftning)
Enligt Nationella Diabetesregistrets senaste årsrapport noterades 2025 den högsta andelen barn med ketoacidos (syraförgiftning) vid insjuknandet som hittills uppmätts. ¨

• 30 procent av barnen mellan 0–17 år drabbades,

• bland de allra yngsta (0–2 år) var andelen över 50 procent.

Ketoacidos är ett livshotande tillstånd som kan utvecklas när typ 1-diabetes inte upptäcks och behandlas i tid.

 

 

Stora skillnader i tillgången till modern behandling
Barndiabetesfondens kartläggning visar att

• endast 41 procent av vuxna med typ 1-diabetes använder insulinpump.

• personer över 65 år är andelen så låg som 16 procent.

 

Skillnaderna är också stora mellan regionerna. I Värmland använder 57 procent av de vuxna insulinpump, jämfört med 35 procent i Västmanland.

Kartläggningen pekar på att budgetprioriteringar kan vara en förklaring.

 

 

– Det är fullständigt oacceptabelt att så många barn hinner bli livshotande sjuka innan de får sin diagnos. Vi har sett tragiska fall där barn har avlidit efter att symtomen på typ 1-diabetes missats. Samtidigt ser vi hur vuxna, framför allt äldre, inte får samma tillgång till moderna hjälpmedel. Det är två allvarliga brister i svensk vård för typ 1-diabetes som måste tas på största allvar, säger Karolina Janson, generalsekreterare på Barndiabetesfonden.

 

 

Krav på ökad kunskap och jämlik vård
Barndiabetesfonden efterlyser

• ökad kunskap om symtomen på typ 1-diabetes för att fler ska få sin diagnos i tid, samt

• en mer jämlik tillgång till modern teknik utifrån patienternas individuella behov.

 

 

 

Barndiabetesfonden vill se en stärkt nationell samordning av vården.

Typ 1-diabetes är en allvarlig autoimmun sjukdom som kräver behandling dygnet runt, hela livet. Ännu finns inget botemedel. Därför behövs också fortsatt forskning för en framtid fri från typ 1-diabetes.

 

 

Press release Barndiabetesfonden

__________________________

 

 

261113

 

Fler barn får ketoacidos – forskarna söker förklaringen

 

Andelen barn som drabbas av livshotande ketoacidos innan de får diagnosen typ 1-diabetes har ökat kraftigt.

En möjlig förklaring kan vara att sjukdomsförloppet numera går snabbare, tror forskare vid Örebro universitet. »Någonting konstigt har hänt de senaste åren – exakt vad måste vi borra djupare för att förstå«, säger forskaren Frida Sundberg.

Runt 60 000 svenskar lever med typ 1-diabetes, vilket gör Sverige till det land i världen med flest sjukdomsfall i förhållande till folkmängden, näst efter Finland. Sedan 80-talet har risken att insjukna i typ 1-diabetes dessutom fördubblats för barn i Sverige. I jakt på förklaringar bakom ökningen bestämde sig en grupp forskare för att granska alla årsrapporter från Nationella diabetesregistret sedan år 2000.
– Det som stack ut är att en mycket större andel barn numera har hunnit få ketoacidos vid diagnosen jämfört med tidigare, säger Frida Sundberg, överläkare och forskare i barnmedicin i Örebro.

 

Ketoacidos uppstår vid kraftig brist på insulin och är ett livshotande tillstånd om det inte behandlas.

Mellan 2007 och 2011 hade mellan 17 och 20 procent av barnen ketoacidos när de fick sin diabetesdiagnos. 2025 hade den andelen ökat till 30 procent. Det ligger nära till hands att tänka att barnen inte upptäcks i tid. Men forskarna ser inte någon lika kraftig ökning av HbA1c, långtidsmåttet på blodsocker, som av ketoacidos.
– Om HbA1c är ungefär detsamma som tidigare, men många fler barn har ketoacidos, då skulle det kunna innebära att barnen i stället har insjuknat snabbare. Men här ger vår rapport inga svar, den ställer bara frågor. Det här är något vi måste gräva vidare i, säger Frida Sundberg. Om det finns något som talar emot hypotesen om ett snabbare sjukdomsförlopp kan hon inte säga.

– Det vet vi inte. Det kan vara så att vi blir lurade av statistiken på något sätt. Därför måste man räkna på grundmaterialet mycket mer noggrant än vad vi har gjort. Det är fortfarande så otroligt mycket vi inte förstår om hur typ 1-diabetes utvecklas. Hela forskarfältet letar efter faktorer som går att påverka, säger hon.

 

Helena Elding Larsson, barnläkare och professor i autoimmuna sjukdomar i Lund,

har läst rapporten, som hon tycker både är välskriven och leder in på nya tankegångar.
– Det mest intressanta är att andelen barn med ketoacidos har stuckit i väg – det är ett alarmerande fynd. Hypotesen att sjukdomsförloppet har blivit snabbare och mer aggressivt är delvis ny för mig, det är också en intressant tanke, säger hon.
Helena Elding Larsson håller med om att teorin om ett snabbare förlopp kräver fortsatt fördjupning. Bland annat vill hon se en mycket mer finmaskig analys utgående från barnens åldrar i data.
– Är det så att fler barn i den allra yngsta åldersgruppen har fått diagnosen? Framför allt barn under 1 eller 2 år drabbas ofta av ketoacidos, bland annat eftersom det är så svårt att upptäcka symtomen hos så små barn.
– Men om det nu är så att sjukdomsprocessen har blivit snabbare behöver vården verkligen vara på tårna och se till att följa de riktlinjer som finns, och på en gång testa blodsockret om ett barn har misstänkta symtom på typ 1-diabetes, säger Helena Elding Larsson.

Det är fortfarande så otroligt mycket vi inte förstår om hur typ 1-diabetes utvecklas. Hela forskarfältet letar efter faktorer som går att påverka.

 

Även om många frågetecken kvarstår har diabetesforskningen tagit stora kliv framåt de senaste decennierna.

Både Helena Elding Larsson och Frida Sundberg ser det som att sjukvården befinner sig mitt uppe i ett paradigmskifte när det gäller att hantera typ 1-diabetes.
– Det är en milsvid skillnad på hur vi behandlar sjukdomen i dag jämfört med exempelvis i början av 80-talet, innan frekvent mätning av blodsocker slog igenom. Nu har vi kontinuerlig glukosmätning och insulinpumpar som pratar med glukosmätarna. Tidigare fick man anpassa kosten efter hur mycket insulin som injicerats, nu anpassar man insulindoserna efter vad man äter och hur mycket man rör på sig – och pumpen hjälper till att justera, säger Helena Elding Larsson.
– Vi är bara i början på en ny era, säger Frida Sundberg.

 

I EU har ett nytt läkemedel godkänts, Teizeild (teplizumab), som fördröjer sjukdomssymtomen.

Fler läkemedel är på gång. På sikt kanske det till och med blir möjligt att helt förhindra sjukdomen, tror Helena Elding Larsson.
– Vi vet mycket mer om diabetes i dag än för tio eller tjugo år sedan. Vi vet att väldigt små barn kan utveckla autoimmunitet som de sedan går i många år med. Vi har vissa indikationer om vad som kan trigga den här autoimmuniteten. Virus är fortfarande ett hett spår, även om det kan vara olika virus som triggar olika barn. Vissa antikroppar är också kopplade till en snabbare sjukdomsprogress, andra till en långsammare progress, säger Helena Elding Larsson.

 

Genombrott: Hopp om bot för typ 1-diabetes

Även andra faktorer än virus kan trigga autoimmuniteten, som exempelvis ökad vikt de första åren i livet.
– Fler och fler artiklar pekar på att vår livsstil, kost och viktutveckling har betydelse för utvecklingen av typ 1-diabetes. På samma sätt kan det också finnas skyddande faktorer i rätt kost och motion. Men det är också viktigt att säga att de flesta barn som utvecklar typ 1-diabetes absolut inte är överviktiga eller har ätit felaktig kost.

 

Över lag går det inte att peka ut en enskild trigger som utlöser sjukdomen,

menar Helena Elding Larsson.
– Hade det rört sig om en enda trigger hade vi känt till den vid det här laget. I stället är det kanske så att det krävs en kombination av genetisk risk, ett virus och någon ytterligare faktor.
Frida Sundberg instämmer:
– Sjukdom ses ibland som ett straff. Många barn på skolgårdar runt om i landet har fått höra att de har fått diabetes för att de har ätit för mycket godis. Men så är det ju inte. Någonting har hänt på befolkningsnivå, och nu är det upp till oss forskare att försöka förstå vilka individer som trillar dit och blir sjuka, säger hon.

 

Den vanligaste frågan Frida Sundberg får från föräldrar vars barn just diagnostiserats är: »Hade vi kunnat göra något annorlunda?«. Där är svaret kort och gott nej. Därefter kommer ofta frågan om även syskonen riskerar att insjukna. Det är ett spår som Frida Sundberg och hennes forskarkollegor fördjupar sig i just nu, genom att undersöka om även syskonen har antikroppar. I en nationell studie, som startar nästa höst, kommer syskon till barn med typ 1-diabetes att erbjudas screening för autoantikroppar.
– Vi har också, tillsammans med BVC, börjat undersöka om det vore möjligt att göra en befolkningsscreening för att hitta barnen som kommer att få diabetes innan de får några sjukdomssymtom. Det skulle göra en enorm skillnad, säger Frida Sundberg.

 

Om barnen hittades tidigare skulle risken för livsfarlig ketoacidos minska. Barnen skulle dessutom slippa den tuffa period då HbA1c stiger och de inte växer som de ska eller är för trötta för att hänga med i skolan.
– Det är nog bara en tidsfråga innan vi får något slags screeningprogram för att hitta personer innan de har hunnit bli sjuka. Det skulle göra att hela barndiabetologin inte längre skulle behöva ses som en akutverksamhet. Vi skulle kunna pröva olika bromsbehandlingar, och utbilda familjer i lugn och ro i stället för i kris, dagen före julafton, säger hon.

 

Helena Elding Larsson beskriver diabetesforskningen som ett stort och komplicerat pussel, som kräver samarbete på många fronter. Men hon är optimistisk.
– Det har hänt mycket och mer kommer att hända. Jag tror att framtiden är ganska ljus för de barn som i dag får typ 1-diabetes, säger hon.
Rapporten från Örebroforskarna publicerades nyligen i tidskriften Acta Pædiatrica.

 

Press release från Läkartidningen

www.lakartidningen.se

 

________________________

 

 

Läs hela artikeln i acta pediatrica

pdf inkl grafisk fin sammanfattning av resultat, open source 

Här finns också med tabell 1

 

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/apa.70726

 

Marked Increase in Diabetic Ketoacidosis Rates With Modest Increase in HbA1c Elevation at Diabetes Diagnosis in Swedish Children
Frida Sundberg, Katarina Eeg-Olofsson, Karin Åkesson

 

The proportion of children presenting with metabolic acidosis with pH < 7.3 at the diagnosis of type 1 diabetes (T1D) has increased in Sweden in recent years.

Metabolic acidosis at diagnosis of T1D is almost exclusively diabetic ketoacidosis (DKA). In 2025, this proportion reached 30% for the first time since data collection for the quality register for diabetes care (Swediabkids/National Diabetes Register) began in the year 2000

In comparison, only 14%–17% of children with newly diagnosed T1D presented with DKA during the first 5 years of the register (2000–2004). Data from the first years of the registry need to be interpreted with caution as data collection was not complete at that time. Data from year 2007 and forward have almost complete national coverage.

 

 

Data from 2007 to 2011 fit into the trend with any DKA in 17%–20% of children at diagnosis. When comparing the period 2007–2011 with the most recent 5-year period (2021–2025), 4.3%–8.6% compared to 8.4%–10% of newly diagnosed children had severe DKA defined as pH < 7.1. Considering the COVID-19 pandemic years (2020–2022), the proportion of children with DKA was higher in the post-pandemic period than during and in the years preceding, the COVID-19 pandemic [1].

 

In the public debate, this increase in DKA at diagnosis is often attributed to delayed access to diagnostic evaluation by health-care personnel (HCP), a phenomenon studied by Wersäll in a cross-sectional analysis. Wersäll reported that HCP-delayed diagnosis was associated with a higher risk of DKA in children with newly diagnosed T1D [2]. However, as this was a cross-sectional study, no conclusions can be drawn regarding whether this phenomenon has increased over time.
If delayed diagnosis were the primary cause of the rising proportion of children presenting with DKA, a corresponding increase in HbA1c at diagnosis would be expected. Mean HbA1c values during the period 2007–2011 were 92–97 mmol/mol, compared with 96–98 mmol/mol in the most recent five reported years. Although this represents an increase, it remains uncertain whether it is proportional to the marked rise in the DKA frequency.

 

One possible explanation for the discrepancy between the marked increase in the proportion of children presenting with any DKA or severe DKA and the more modest rise in HbA1c could be a more rapid progression of the disease itself, rather than delayed diagnostic access.

 

 

The epidemiology of type 1 diabetes in children has changed substantially over the past 40 years.

The incidence in children younger than 15 years doubled between 1978 and 2019 with the most prominent increase in year 1978–2000. The incidence in children aged 0–4 years in 2019 was similar to the total paediatric incidence in 1978 [3]. However, the proportion of children being younger than 5 years at diagnosis has varied between 17% and 21%, with few exceptions, in year 2000–2025 (Table 1). The increased proportion of children presenting with DKA at diagnosis may fit within a broader pattern of a more aggressive disease course in T1D.

 

These observations, based on the annual Swediabkids/National Diabetes Register reports as they are published, require thorough analysis of the data, including age distribution and associations of HbA1c with age before firm conclusions can be drawn. Regardless of the underlying cause of the increased proportion of DKA at diagnosis, it remains essential clinical advice to measure plasma glucose immediately in any child with symptoms suggestive of diabetes. However, if data analyses support the presence of a more aggressive disease process, further research into modifiable risk factors for disease progression will be warranted.

 

Funding
The authors have nothing to report.

 

Läs hela artikeln pdf inkl grafisk fin sammanfattning av resultat, open source 

Här finns också tabell 1

 

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/apa.70726

 

_____

 

261114 www.E55.se

 

Inför morgondagens Världsdiabetesdagen riktas blickarna mot en sjukdom som ofta upptäcks alldeles för sent.

Bakom det till synes harmlösa ordet diabetes döljer sig en allvarlig ämnesomsättningssjukdom som successivt bryter ner kärl, nerver och organ.

I Sverige har närmare 600 000 personer typ 2-diabetes medan cirka 70 000 bär på den kroniska varianten av sjukdomen,

det vill säga diabetes typ 1, enligt Svenska Diabetesförbundet.

Omkring 9 000 i den sistnämnda gruppen är barn.

 

När det gäller typ 2 finns ett stort mörkertal. Hundratusentals kan ha sjukdomen – utan att veta om det.

Det finns också en annan typ av diabetes som cirka 50 000 människor i Sverige dras med, enligt statistiken.

 

När sockret skadar dig inifrån
Diabetes mellitus, i dagligt tal mer känt som sockersjuka, handlar i grunden om kroppens oförmåga att reglera blodsockret på ett tillräckligt sätt. Det egna hormonet insulin, som bildas i bukspottkörteln, saknas antingen helt eller fungerar inte som det ska.

Vid typ 1-diabetes angriper immunförsvaret de celler som producerar insulin, medan typ 2-formen, den betydligt mer vanliga formen av sjukdomen, kännetecknas av att kroppen blir allt mindre mottaglig för hormonet.

Enligt uppgifter från Robert Koch-institutet (RKI) har ungefär 10 procent av den vuxna befolkningen i Tyskland diagnosen diabetes, vilket motsvarar omkring sju miljoner människor, uppger Handelsblatt.

Därtill finns en okänd mängd odiagnostiserade fall, eftersom de förhöjda nivåerna ofta förblir dolda under lång tid.

 

Blodkärlen tar stryk av diabetes
De ihållande höga blodsockernivåerna sätter spår i hela kärlsystemet. Processen gynnar åderförkalkning och plackbildning i kärlväggarna, vilket gör att blodkärlen förträngs och förlorar sin elasticitet. Eftersom tydliga symtom ofta dröjer tills ett kärl är kraftigt sammandraget ökar risken för både hjärtinfarkt och stroke markant.

Samtidigt spelar andra faktorer in som högt blodtryck, förhöjda kolesterolvärden, övervikt och rökning. Experter rekommenderar därför regelbundna kontroller av blodsocker, blodtryck och kolesterol samt en individuell riskbedömning för hjärt- och kärlsjukdomar.

 

 

Nervskador som smyger sig på
Det är inte bara blodkärlen som drabbas. Långvarigt högt blodsocker skadar även nerverna, ett tillstånd som benämns diabetisk neuropati. Det är i regel fötter och underben som drabbas först, där patienter kan uppleva stickningar, sveda eller direkt smärta. Data från RKI visar att mellan 14 och 28 procent av alla med typ 2-diabetes drabbas.

Det verkliga hotet uppstår när känslan av smärta och tryck gradvis försvinner. Små sår, blåsor eller trycksår riskerar då att passera obemärkta förbi. Läkare använder ibland enkla metoder som en stämgaffel för att kontrollera om vibrationssinnet finns kvar.

Amputation återstår i svåra fall
Kombinationen av nervskador och nedsatt cirkulation kan i värsta fall leda till diabetesfotsyndrom med svåra infektioner och amputationer som följd. En särskilt allvarlig form är den så kallade Charcot-foten, där skelett och leder bryts ned och foten deformeras.

De som drabbas bör därför dagligen kontrollera sina fötter för rodnad, svullnad, blåsor och trycksår, och låta en läkare undersöka eventuella ovanliga förändringar.

 

Även njurarna belastas hårt
Även de känsliga blodkärlen i njurarna tar skada av det ihållande höga sockret, vilket försämrar organets filtreringskapacitet och leder till ökade mängder protein i urinen. Eftersom njursjukdom i ett tidigt skede sällan ger några påtagliga symtom upptäcks skadorna ofta först när sjukdomen har gått långt.

En tysk analys från 2025 visar att nästan 20 procent av riskpatienterna med diabetes som hade tillgängliga laboratorieresultat led av kronisk njursjukdom. För att upptäcka detta i tid räcker det med två enkla tester: ett blodprov som mäter hur effektivt njurarna filtrerar blodet, samt ett urinprov som kontrollerar förekomsten av protein.

 

 

Samhällskostnaderna är enorma för komplikationer
I Tyskland översteg de direkta kostnaderna för diabetes 7 miljarder euro redan år 2020.

I Sverige visar en undersökning som Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE) att så kallad barndiabetes, typ 1, årligen kostar samhället 12,9 miljarder kronor, enligt rapporten som Barndiabetesfonden beställt.

Siffran bakom den obotliga sjukdomen inkluderar sjukvård, medicinteknik, skolstöd, förlorad arbetsinkomst och komplikationer.

 

Typ 2-diabetes i Sverige kostar samhället över 11,6 miljarder kronor per år (enligt tidigare uppgifter från IHE/ Life-time. Enbart komplikationer från typ 2-diabetes står för över 7 miljarder kronor årligen, och observera att de sistnämnda siffrorna som bland annat TT på Aftonbladet tidigare har berättat om går tillbaka till 2020.

 

 

Typ 1 mycket av ett mysterium

Det finns, som framgår, all anledning att uppmärksamma folksjukdomen under Världsdiabetesdagen på lördagen.

Diabetes är egentligen två helt skilda sjukdomar som delar ett enda symtom: förhöjt blodsocker. Forskarna har inte lyckats lösa gåtan varför så många just i Sverige och Finland drabbas av typ 1-diabetes.

Bland barn och unga har Sverige näst flest fall i världen av sjukdomen.

 

Press release Ola Söderlund www.e55.se

 

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt