Normal.dotm
0
0
1
741
4227
35
8
5191
12.0

0
false

21

18 pt
18 pt
0
0

false
false
false

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:”Times New Roman”;
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}

ISPAD i Göteborg

International Society of Pediatric and Adolescent Diabetes (ISPAD) har kommit till Göteborg för sin 39.e världskongress. Kongressen samlar rekordmånga 1500 deltagare från hela världen. Diabetesteam som arbetar under vitt skilda förhållanden möts för att diskutera forskning och praktisk barndiabetesvård.

Kongressens rubrik är ”Pediatric diabetes in a life-long perspective” och öppningsanförandet, som hölls av Edwin Gale (UK), hade som rubrik ”What does the future hold for a child who develops diabetes today?”.  

Alltsedan insulinet introducerades på 20- talet har framtidsutsikterna för barn och unbgdomar med diabetes successivt förbättrats. Det är svårt att se in i framtiden med hjälp av backspegeln och lika svårt är det att dra slutsatser om förväntad hälsa och överlevnad för ett barn som får diabetes idag med hjälp av statistik från gångna årtionden.

Ett faktum kvarstår dock fortfarande: brist på insulin är världens vanligaste dödsorsak för barn med diabetes. Alltsedan 20-talet har det också stått klart att barnets hälsa och överlevnad är beroende av vilka resurser (såväl ekonomiskt som psykosociokulturellt ur ett bredare perspektiv) familjen, sjukvården och samhället har att hjälpa barnet. Barnet med diabetes påverkas också av vilka hälsohot som råder i övriga samhället, t ex i form av kardiovaskulära riskfaktorer.

Orsaker till T1DM

Den första plenarsessionen började, som upplägget i en skolbok, med frågeställningen om det går att förebygga T1DM.  Först ut var Terence Wilkin som utifrån sitt ”Early Bird” projekt talade om påverkbara livsstilsfaktorer som skulle kunna minska risken för T1DM.

Wilkin driver tesen att all diabetes är samma sort och att insulinresistens är en betydande faktor bakom T1DM. Hypotesen skall testas i ett JDRF-finansierat projekt där man prövar att sätta in metformin i riskpopulationer.  Wilkin ställde frågan hur man på ett effektivt sätt kan intervenera för att minska risken för insulinresistens och metabol belastning.  Interventioner ägnade åt att öka mängden fysisk aktivitet hos barn tycks i en metaanalys av Harris inte resultera i minskad vikt/minskad viktuppgång hos barn och ungdomar. Metcalf visade 2012 att detta möjligen skulle kunna bero på att interventioner ägnade åt att öka mängden fysisk aktivitet sällan får avsedd effekt.

Wilkin nöjde sig med att konstatera att kost är en svårstuderad och svårpåverkad faktor. Han sade att om man skall kunna påverka barnen måste man gå via föräldrarna och lyfte fram Perez Pastors arbete från 2009 då man kan se ett tydligt samband mellan BMI hos mor & dotter respektive far & son.

Michael Kniip gjorde en bred exposé över nutritionella faktorer som skulle kunna tänkas påverka insjuknandet i T1DM. Han började med slutsatsen att området är svårstuderat och att fältet innehåller många motstridiga resultat. Ämnet handlar dels om vilka agens som kan vara associerade med T1DM, men också vilken betydelse introduktionsåldern för olika födoamnen har liksom betydelsen av introduktion under skydd av amning. 

Traditioner för småbarnsuppfödning varierar världen över vilket har betydelse då man planerar och jämför studier. Inga entydiga studier finns (ännu) rörande studerade faktorer som komjölk, D-vitamin, cerealier, frukt/grönt/rotsaker, omega3fetter, fosfolipider , tarmflora och amningsperiod. Kniip avslutade med att säga att resultatet av dessa studier (såsom TRIGR avseende komjölksproteinintroduktion till barn med hereditet för T1DM) är viktiga oavsett vad de visar. Om man kan identifiera faktorer som påverkar risken att insjukna i T1DM är detta självklart av stort värde. Om man ser att dessa faktorer inte påverkar risken att insjukna är det också av stort värde för föräldrar till barn som insjuknar i T1DM att få svar på den vanliga frågan om insjuknandet hade kunnat hindras om föräldrarna gjort något annorlunda. Eget onödigt skuldbeläggande för barnets insjuknande är ingen bra start på en komplicerad egenvårdssituation.

Åke Lernmark talade utifrån TEDDY-studien om jakten på tidiga faktorer som triggar autoimmuniteten hos den genetisk disponerade individen att ta steget över till antikroppspositiv betacellsdestruktion.  Den världsomfattande studien tar sin tid, nästa år fyller de yngsta TEDDY-barnen fyra år. De riskbarn som följs är identifierade med HLAtypning och rekryterade ur den allmänna befolkningen.  Provtagningen är bred och omfattande avseende tex infektiös exponering och proteomics. Lernamrk påpekade dock att man i studien saknar markörer för prenatal exponering vilket kan vara betydelsefullt då den triggande autoimmuna faktorn kan vara mycket tidig.

En intressant gren av TEDDY är den psykosociala uppföljningen. Vad betyder det för en familj att deras barn identifierats som en riskindivid avseende att insjukna i en livslång obotlig, allvarlig sjukdom? Data visar att många föräldrar fångar upp olika teorier om ffa kostfaktorer som kan tänkas påverka insjuknanderisken och sätter in barnet på olika egen-initierade exklusionsdieter som de hoppas ska minska barnets risk att insjukna.

Återkommer med ny rapport

Frida Sundberg

Barnläkare, DSBUS, Göteborg

Rapportör för DiabetologNytt