Vad händer med diabetesvården i Sverige?

Vilka program finns och vad gör egentligen myndigheterna för att göra livet lättare för människor med diabetes?

 

En hel del, visar det sig, men mycket kan också göras bättre.

 

Arbetet med de nya Nationella riktlinjerna för diabetes är försenade (kommentar DiabetologNytt; remiss-version på www.socialstyrelsen.se 18/6 2014, kunskapsseminarie i sept och färdigt jan 2015 prel)

 

Socialstyrelsen blir inte klar förrän i april 2015 med sitt uppdrag att ange nya målnivåer för blodtryck, LDL-kolesterol och HbA1c. En preliminär version kommer i vår för att skickas ut på remiss till hösten.

 

Enligt professor Claes-Göran Östenson, som deltar i arbetet, blir det inga stora förändringar i de nya riktlinjerna. Vid ett seminarium ”En ny tid för diabetesvården”, anordnat av Dagens Medicin i samarbete med Nationella Diabetesteamet, redogjorde Östenson för några av nyheterna.

 

– Det gäller till exempel statiner vid typ 1-diabetes, som förebyggande behandling, och nya läkemedel vid typ 2-diabetes. Ett sådant är dapagliflozin, nyligen infört i behandlingsarsenalen.

 

Nya långverkande insulinanaloger är också på väg liksom nya riktlinjer för vård av svårläkta fotsår, där nya studier visat goda resultat för tryckkammarbehandling (hyperbar syrgas).

Förebyggande åtgärder för tand- och munhälsa ska prioriteras för alla diabetestyper.

 

Mjuka värden behövs

I riktlinjerna väger olika sätt att behandla tillstånden vid diabetes olika tungt, något som är nödvändigt, enligt Claes-Göran Östenson.

– Samhällets resurser är inte oändliga och vi måste använda dem på ett ordnat sätt

 

I den efterföljande debatten om vilka mål diabetesvården i Sverige bör ha deltog olika aktörer, bland dem Fredrik Löndahl, ordförande i Diabetesförbundet. Han påpekade att patientperspektivet hittills i stor utsträckning saknats i riktlinjerna och beklagade att förbundet inte är med i den pågående prioriteringsprocessen.

 

– Den största delen av vården är egenvård, som vi bedriver under 5 000 timmar per år. Vi behöver mer än de tre M:en mat, medicin och motion, nämligen mjuka värden som livskvalitet, och de beaktas alldeles för litet.

 

Även om riktlinjerna är bra att luta sig mot så måste de i större grad spegla den enskildes behov och där går utvecklingen bakåt, enligt Fredrik Löndahl:

– Vi ger för dåliga redskap till den enskilda människan med diabetes, som kunskap och tillgång till hjälpmedel, när vi i stället för en statlig reglering för ut upphandlingen på landstingsnivå.

 

Eget kvalitetsregister

Andra frågor som diskuterades var goda exempel och hur förändringar i arbetssätt kan ge resultat inom diabetesvården, om det behövs ökad specialisering inom primärvården och vikten av välutbildade diabetessjuksköterskor.

 

På agendan stod också information om regeringens 450-miljonsatsning på kroniska sjukdomar. Roger Molin från Socialdepartementet klargjorde hur insatsen ska leda till att patienten inte bara tar del i den vård som skapats av professionen utan också får tillfälle att utforma vården själv, till exempel med hjälp av en snabb teknikutveckling.

– Det är en radikalare målsättning än att bara låta patienterna vara delaktiga i redan befintlig vård, säger han och tar som exempel hur man via nätet i realtid skulle kunna följa sina värden och se effekter av olika åtgärder.

– Om de ger resultat i form av mätbara förbättringar kan man skapa sitt eget kvalitetsregister.

I Stockholms läns landsting pågår ett pilotprojekt kallat 4D, där typ 2-diabetes är en av fyra diagnoser som ska studeras. Syftet är att undersöka möjligheten till tidig och förebyggande behandling.

– Prevention är ett av de områden som vi vill prioritera i den här satsningen, säger Roger Molin.

 

Låt patienterna testa

Mona Landin-Olsson från Nationella Diabetesteamet berättade om EU:s anslag om 10 miljoner euro för att bekämpa diabetes bland medlemsländerna.

– EU kräver att vi skapar planer för att minska förekomst, komplikationer och kostnader. Och vi vet en hel massa redan, hur vi förebygger och vilka riskgrupperna är och vi har målvärden.

– Men vi ska inte pilla på enskilda värden och decimaler utan hålla oss inom intervall i stället och samordna dem med övriga europeiska riktvärden.

Sedan ger hon en känga till politiker som är alltför försiktiga i sin resursfördelning till nya tekniska hjälpmedel.

– Vi ska inte behöva sitta och vänta till hela världen har infört CGM, för då är de redan på väg mot något annat. Låt patienterna testa och utvärdera ny teknik i betydligt större omfattning än nu!

 

Text: Ann-Sofi Lindberg Tidskriften Diabetes nr 2-2014

Publiceras med tillstånd av förf och tidskrift

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt