Arkiv alla nyheter

Forskning för hållbar kost. Rekommendation. Lund

Forskning som banar väg för hållbara kostrekommendationer

EAT-Lancet-kosten är en modell för hur det globala livsmedelssystemet ska förhålla sig till planetens begränsningar samtidigt som folksjukdomar kan förebyggas. Men hur ska vi veta om dieten verkligen fungerar? Genom att studera sju kostindex har ett internationellt forskarlag funnit att två av dem är särskilt bra på att utvärdera följsamhet till kosten. Välfungerande kostindex behövs för att utveckla hållbara näringsrekommendationer.

Kortfakta om studien: reviewartikel publicerad i The Lancet Planetary Health // nutritionsepidemiologi // epidemiologisk forskning – prospektiv, tvärsnittsstudie, kohortstudie // kvalitativ-, kvantitativ-, forskarinitierad registerbaserad studie // antal patienter i studien: 103 576 friska frivilliga, varav 20 973 från MKC (Malmö kost cancer), 52 452 från DCH (Danish Diet, Cancer and Health) och 30 151 från MTC (the Mexican Teacher’s Cohort).

Inom hälso- och sjukvården används kostindex för att bedöma om en person har ohälsosamma matvanor. Kostindex hjälper även forskare att bedöma hur graden av följsamhet, det vill säga i vilken utsträckning vi följer en viss diet, påverkar hälsan. Tillförlitliga kostindex är av betydelse för att forskare ska dra rätt slutsatser av studier och för att myndigheter ska kunna utveckla hållbara näringsrekommendationer.

EAT-Lancet-kosten innebär bland annat att vi generellt bör äta mer fullkorn, grönsaker, frukt och baljväxter och mindre kött och mejeriprodukter än vad vi gör i dag. Tidigare forskning har visat att hög följsamhet till kosten kan förebygga 54-63 procent av förtida död och minska utsläppen av växthusgaser med 50 procent.

– Sådana fynd kan ligga till grund för framtida näringsrekommendationer, men i dag finns det ingen konsensus kring hur följsamheten till EAT-Lancet-kosten ska utvärderas och det gör att det är svårt att följa upp effekterna av kosten, säger Anna Stubbendorff, dietist och doktorand i nutritionsepidemiologi vid Lunds universitets diabetescentrum. Hon har lett studien tillsammans med forskaren Daniel Borch Ibsen.

Hållbara näringsrekommendationer

Sedan EAT-Lancet-kommissionen publicerade sina rekommendationer 2019 har det utvecklats flera kostindex som kan användas för att utvärdera följsamhet till dieten.

Forskarlaget har undersökt hur användbara sju av dessa kostindex är och funnit att två var särskilt bra på att utvärdera följsamhet till kosten.

– Vi behöver tillförlitliga kostindex för att ta fram evidensbaserade näringsrekommendationer som kan leda till att vi förebygger sjukdom och förtida död. Vi har testat olika kostindex på tre befolkningsstudier för att komma fram till vilka index som är bäst på att utvärdera följsamhet till EAT-Lancet-kosten. Studien visar att resultaten skiljer sig mycket åt beroende på vilket index vi använder, säger Daniel Borch Ibsen, forskare i nutritionsepidemiologi vid Steno Diabetes Center i Aarhus.

Två kostindex var bäst

Forskarna har undersökt hur bra kostindexen är på att bedöma följsamheten till kosten i befolkningsstudierna Malmö Kost Cancer (MKC) i Sverige, en motsvarande kohort i Danmark och en befolkningsstudie i Mexiko.

– De två kostindex som var bäst på detta var Stubbendorff-indexet och Colizzi-indexet. Dessa två index grupperade deltagare i förhållande till kostrekommendationerna på ett konsekvent sätt vid en jämförelse av låg och hög grad av följsamhet till dieten.

– När dessa index användes för att bedöma följsamheten sågs en minskad risk för förtida dödlighet i tre kohorter, minskad risk för stroke i två kohorter samt lägre växthusutsläpp i MKC, som hade sådan data.

Eftersom Anna Stubbendorff har utvecklat Stubbendorff-indexet deltog hon inte i bedömningen av hur användbart hennes kostindex är.

– En önskvärd egenskap hos ett kostindex som bedömer följsamhet till den här kosten ger individer med ett högt intag av den rekommenderande kosten höga poäng och personer med lågt intag låga poäng. Både Stubbendorff-indexet och Colizzi-indexet hade den här egenskapen och var bäst på att bedöma följsamhet till kosten, säger Daniel Borch Ibsen.

EAT-Lancet-kosten bygger på forskning och har visat på hälsofördelar med följsamhet till EAT-Lancet-kosten.

– Vår tidigare forskning har till exempel visat att personer som hade hög följsamhet till EAT-Lancet-kosten hade lägre risk att utveckla typ 2-diabetes. I våra fortsatta studier planerar vi även att undersöka om det kan finnas nackdelar med dieten för hälsan, till följd av eventuell brist på vitaminer och mineraler, säger Anna Stubbendorff.

Publikation
“A systematic evaluation of seven different scores representing the EAT–Lancet reference diet and mortality, stroke, and greenhouse gas emissions in three cohorts”
The Lancet Planetary Health, juni 2024.

Deklaration av bindningar
Anna Stubbendorff, Ulrika Ericson och Emily Sonestedt vid Lunds universitet är tre av forskarna som har utvecklat Stubbendorff-indexet, som även kallas för EAT-Lancet indexet. Anna Stubbendorff ingick i gruppen som analyserade kostindexen, men hon deltog inte i den kvalitativa bedömningen av hur användbart Stubbendorff-indexet är. Artikelns övriga författare har inte angett några intressekonflikter.

Nyhetsinfo

Press release Lunds universitet

Läs abstract och hela artikeln pdf free

https://www.thelancet.com/journals/lanplh/article/PIIS2542-5196(24)00094-9/fulltext

A systematic evaluation of seven different scores representing the EAT–Lancetreference diet and mortality, stroke, and greenhouse gas emissions in three cohorts

Published June 24

A systematic evaluation of seven different scores representing the EAT–Lancetreference diet and mortality, stroke, and greenhouse gas emissions in three cohorts

Open AccessPublished:June, 2024DOI:

https://doi.org/10.1016/S2542-5196(24)00094-9

Summary

Different approaches have been used for translation of the EAT–Lancetreference diet into dietary scores that can be used to assess health and environmental impact. Our aim was to compare the different EAT–Lancetdiet scores, and to estimate their associations with all-cause mortality, stroke incidence, and greenhouse gas emissions. We did a systematic review (PROSPERO, CRD42021286597) to identify different scores representing adherence to the EAT–Lancetreference diet. We then qualitatively compared the diet adherence scores, including their ability to group individuals according the EAT–Lancetreference diet recommendations, and quantitatively assessed the associations of the diet scores with health and environmental outcome data in three diverse cohorts: the Danish Diet, Cancer and Health Cohort (DCH; n=52 452), the Swedish Malmö Diet and Cancer Cohort (MDC; n=20 973), and the Mexican Teachers’ Cohort (MTC; n=30 151). The DCH and MTC used food frequency questionnaires and the MDC used a modified diet history method to assess dietary intake, which we used to compute EAT–Lancetdiet scores and evaluate the associations of scores with hazard of all-cause mortality and stroke. In the MDC, dietary greenhouse gas emission values were summarised for every participant, which we used to predict greenhouse gas emissions associated with varying diet adherence scores on each scoring system. In our review, seven diet scores were identified (Knuppel et al, 2019; Trijsburg et al, 2020; Cacau et al, 2021; Hanley-Cook et al, 2021; Kesse-Guyot et al, 2021; Stubbendorff et al, 2022; and Colizzi et al, 2023). Two of the seven scores (Stubbendorff and Colizzi) were among the most consistent in grouping participants according to the EAT–Lancetreference diet recommendations across cohorts, and higher scores (greater diet adherence) were associated with decreased risk of mortality (in the DCH and MDC), decreased risk of incident stroke (in the DCH and MDC for the Stubbendorff score; and in the DCH for the Colizzi score), and decreased predicted greenhouse gas emissions in the MDC. We conclude that the seven different scores representing the EAT–Lancetreference diet had differences in construction, interpretation, and relation to disease and climate-related outcomes. Two scores generally performed well in our evaluation. Future studies should carefully consider which diet score to use and preferably use multiple scores to assess the robustness of estimations, given that public health and environmental policy rely on these estimates.

Introduction

Both human and planetary health are suffering from our current diets.

The EAT–LancetCommission on food, the planet, and health proposed a global reference diet, mainly including plant-based foods, some fish, and limited dairy and meat, which at a global level was estimated to keep the environmental impact within planetary boundaries while still providing adequate amounts of nutrients in accordance with established reference values.

Since its publication, several cohort studies have investigated the association between diet scores representing the EAT–Lancetreference diet and the risk of various health and environmental outcomes.

In a large European cohort, Laine and colleagues estimated that shifting from the lowest level of adherence (no adherence) to the highest level of adherence (perfect adherence) to the EAT–Lancetdiet could prevent 54–63% of premature deaths and lower greenhouse gas emissions by up to 50%.

Findings such as these are essential in guiding national policies. However, these findings are highly dependent on the translation of the EAT–reference diet into a diet score that can be used to characterise different levels of adherence. Therefore, it is important that such a score reflects the intended global reference diet.

Although the EAT–Lancetreport stated specific intake targets for food groups, the translation of this global reference diet into a dietary score has differed between studies. Indeed, there is currently no consensus on how to quantify adherence to the EAT–Lancetreference diet. First, Knuppel and colleagues quantified dietary patterns and found that increased adherence to the EAT–

For example, methods have differed in how some food groups are classified (ie, encouraged or discouraged), the scoring criteria (ie, meeting the recommendation or not, or a proportional scoring system), and the cutoff points used. Thus, estimates from these scores have been inconsistent, particularly for the risk of all types of stroke.

Our aim was to compare the different diet scores representing the EAT–Lancetreference diet both qualitatively (ie, by how they are constructed) and quantitatively (ie, by comparing intakes of people with different levels of adherence), and to estimate their association with all-cause mortality, stroke incidence, and greenhouse gas emissions.

Träffar: 2