Ingrid Larsson – Årets Dietist

 

Den 17 mars överlämnades den hedrande utmärkelsen Årets Dietist till en av Sveriges mest namnkunniga dietister – Ingrid Larsson.

 

Bemärkt för sin expertkunskap, sitt vetenskapliga patos och inte minst för det mod och med den saklighet som hon skickligt navigerat i en ofta infekterad offentlig kostdebatt.

 

– Jag blev väldigt överraskad och det är oerhört omtumlande, svarar Ingrid Larsson på den obligatoriska sportkommentatorsfrågan om hur det känns att bli tilldelad utmärkelse. Jag vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna den.

 

En oförställt ödmjuk Ingrid Larsson menar att hon bara gjort som hon alltid gjort – stigit upp ur sängen, ätit sin gröt, gått till jobbet och genomfört sina uppgifter. Men säkert ligger det något i Elisabet Rothenbergs kommentar till detta: ”Man kan göra sitt jobb, och man kan göra sitt jobb”. 

 

Varför blev då nutritionen det yrkesområde som Ingrid Larsson kom att välja, eller kanske snarare valde henne? Svaret har sin början redan då hon som ung grebba i Helsingborg, 14 år gammal, skulle ut och ”prya” som det då hette.

 

– Inför mitt pryoval frågade jag min mamma som då var avdelningsföreståndare vid Barnkliniken på Helsingborgs lasarett, vad hon skulle välja för yrke om hon någon gång skulle byta. ”Dietist” svarade hon. Efter att hon förklarat vad det var för något, hade jag bestämt mig – dietist skulle jag bli. (Att Ingrids mamma var så pass förtrogen med dietistyrket berodde inte minst på att hon hade arbetat tillsammans med den smått legendariska dietisten Solweig Eriksson).

Med sitt yrkesval för ögonen ville Ingrid efter gymnasiet vara väl förberedd inför anträdandet av dietistutbildningen, och kontaktade därför Klinisk näringslära i Göteborg för att där under en period göra praktik – oavlönad. På institutionen träffade hon den för läsaren sannolikt inte helt obekante Ragnhild Arvidsson Lenner, som ansåg att Ingrid ”inte alls skulle bli dietist, utan dietetiker”, dvs näringsfysiolog som yrket då kallades.

 

Eftersom Ingrid på den tiden ännu var en snäll flicka som gjorde vad hon blev tillsagd – ett karaktärsdrag som vi nu nog får anse ha förklingat – påbörjade hon utbildningen till klinisk näringsfysiolog i Oslo 1987.

 

– Men jag är mycket tacksam för att jag gjorde det här valet, berättar hon. Det var här jag fick min grundläggande vetenskapliga kompetens och åskådning. Den norska utbildningen hade en sträng naturvetenskaplig profil och redan från början drillades vi med bl a tuffa labbkurser i kemi, biokemi och fysiologi. Det var mer än en gång man stapplade ut från labbet något illamående efter en prövande dissektion. Men det var väldigt nyttigt, och det etablerade det naturvetenskapliga förhållningssätt till nutritionen som jag har idag. 

Vetenskap som åskådning

 

Att undvika begreppet ”vetenskap” när man talar om eller med Ingrid Larsson är i stort sett ogörligt. Hennes skolning och övertygelse om kraften i den vetenskapliga metoden har gjort att hon är flitigt anlitad både som föreläsare, men framför allt i olika expertsammanhang där begrepp som ”analys” och ”evidens” har företräde, bl a medverkade hon i den särskilda grupp som Socialstyrelsen sammankallade för att ta fram Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Ingrid sitter vidare med i DRF:s vetenskapliga råd och är ledamot i den högaktuella, särskilda projektgrupp som SBU har tillsatt för att ta fram rapporten ”Mat vid Fetma”.

 

– Vetenskapen ger mig en trygg bas att stå på, fortsätter Ingrid Larsson, då jag föreläser i större sammanhang, undervisar, naturligtvis i forskningen, diskuterar med kollegor och arbetskamrater och vid enskilda patientsamtal. Jag kan inte uttala mig om morgondagen, men vetenskapen är det instrument som bäst för beskriver rådande sakförhållanden. Dessa finjusteras allteftersom ny kunskap genereras, men så länge jag ger mina råd, och presenterar mina argument, utifrån aktuell forskning med hög evidensgrad står jag i diskussionen på stabil mark. I sammanhanget vill jag uppmana alla dietister att alltid sträva efter att hålla sig à jour med forskningen. Det går inte att enbart luta sig mot den grundutbildning man skaffat sig. Utbildningen ger förutom de basala kunskaperna, också verktygen att fortsätta söka kunskap.

I debatten tenderar tyvärr den vetenskapligt förankrade kunskapen att jämställas med andra påståenden om världen, t ex ”min egen personliga sanning” som baserar sig på ”upplevd erfarenhet”. Då hamnar vi i de tassemarker som kallas för pseudovetenskap. Ingrid ser det som en pedagogisk utmaning att förklara varför man inte kan extrapolera en enskild individs påstådda erfarenheter till att upphöjas till att bli allmänna rekommendationer till en hel befolkning.

Samtidigt vill hon understryka att det är viktigt med ett öppet förhållningssätt. Det går ofta att nalkas befintlig kunskap på alternativa vägar, det finns alltid tolkningsutrymme och angreppssätt man kan ha förbigått inom ramen för även etablerade fakta.

 

– Därför är den öppna diskussionen så viktig för mig, menar Ingrid vidare. Jag är med i flera olika nätverk och de samtal som förs i dessa ger mig stadigt nya infallsvinklar. Ibland kan de vara diametralt motsatta mina egna initiala åsikter. Det är också i debatten som tanken och argumenten vässas. Man tvingas förtydliga och förklara sina ståndpunkter – inte minst för sig själv.

 

Ödmjukhet och lyhördhet

Utöver den vetenskapsteoretiska överbyggnaden ser Ingrid Larsson sin egen nyfikenhet som en av hennes viktigaste drivkrafter. Det handlar om nyfikenheten på människor och på hur världen är komponerad. Hon beskriver det själv som ett behov av att vilja förstå de mekanistiska sammanhangen, varmed vi kommer tillbaka till den naturvetenskapliga kausaliteten i allmänhet och fysiologiska principer i synnerhet.

 

– Jag tror att hela vår yrkeskår skulle vara betjänt av att kanske tänka i dessa mekanistiska banor. Häromdagen frågade en journalist om jag har någon nytta av ”vetenskapen” i kontakten med patienterna. Ja, självklart! De kausala förklaringsmodellerna finns där hela tiden som en grund när jag diskuterar med patienter och som gör att vi tillsammans kan belysa en frågeställning utifrån flera vinklar.

Ingrid är emellertid väldigt noga med att betona att man i mötet med patienten måste vara ödmjuk och lyhörd, och full på det klara med att här är en person som kämpar och sliter med sin vikt.

 

– Om man vill få till en livsstilsförändring är det angeläget att man utgår ifrån patientens erfarenheter och uppfattning. Sedan är det upp till mig som dietist att förklara och ge råd på ett sådant sätt att patienten inte känner sig förminskad eller förbigången, men att samtalet ändå leder oss fram i önskad riktning. Enskilt är det inte särskilt svårt att föra ett resonemang kring detta. I öppna debattsituationer med en större grupp människor blir det tyvärr lätt affekterat och de sakliga argumenten hamnar lätt på undantag.

 

Dietistens viktiga roll

Hur upplever då Ingrid Larsson kostdebatten på senare tid? Hon tycker sig ha märkt en förskjutning mot det mer modererade, bl a är de journalister som numera söker upp henne väldigt pålästa. De har inte längre några förutfattade meningar, utan lyssnar och tar till sig det hon säger.

 

– Det kan bero på att media har insett att exterem dietförespråkarna inte riktigt har så torrt på fötterna som de länge försökt göra gällande. Journalisterna är måna om att ta reda på hur det faktiskt ligger till och de har även förståelse för att vi inte har alla svar eller en kristallkula för att leverera säkra spådomar om framtiden. 

 

Ingrid Larsson menar att vi bara kan formulera rekommendationer och råd utifrån den kunskap vi finner säkerställd idag – för det är det bästa vi har. Det är dietistens uppgift som professionell yrkesföreträdare att sprida den och endast den kunskapen. Ingrid hoppas att allt fler dietister kan gå ut och möta pseudovetenskap och godtyckligt tyckande med sådana argument, och att man törs ta debatten med vetenskap och befintlig fakta.

 

Just när det gäller framtiden kommer Ingrid sannolikt att fortsätta med sådant som ger utmärkelser som Årets Dietist, dvs att gå upp på morgonen, äta sin gröt och gå till jobbet för att – forska, behandla, undervisa och handleda. 

 

Vi säger grattis dig Ingrid!

 

”Jag upplever att utmärkelsen framför allt är ett erkännande av den betydelse som området obesitas har, och att man i motiveringen betonar det vetenskapliga håller jag mycket högt”, säger Årets Dietist – Ingrid Larsson.

 

Motivering

”Ingrid Larsson tilldelas utmärkelsen Årets Dietist eftersom hon med sitt outtröttliga arbete och forskning kring det komplexa området obesitas är en förebild för hela dietistkåren.

 

Hennes djupa vetenskapliga kunskap är alltid förankrad i det vardagliga och många gånger svåra arbetet med behandling av övervikt och fetma. Hon uttalar sig dessutom alltid mycket nyanserat och med stor empati till dem som kämpar med problemet.

Ingrid tilldelas också utmärkelsen eftersom hon är en flitigt efterfrågad expert inom sitt område. Under 2012 har hon haft stort inflytande på framtagandet av det vetenskapliga underlag som visar att det behövs kvalificerad rådgivning gällande matvanor. Ingrids arbete där är en viktigt grund för utvecklingen av dietistens roll i framtiden.”

 

SBU:s rapport Mat vid Fetma

Ingrid Larsson sitter med i den särskilda expertgrupp som tillsatts av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), för att ta fram en rapport som sammanställer det aktuella kunskapsläget i forskarvärlden kring kost och fetma. Avsikten är främst att klargöra vilken effekt olika koster och livsmedel har på vikt, riskvariabler, mortalitet, morbiditet och livskvalitet. 

 

Gruppen är belagd med tystnadsplikt för att kunna genomföra arbetet så ostört som möjligt inom de tidsramar som satts upp, men Ingrid Larsson kan ändå ge en viss inblick i hur det krävande och intensiva arbetet är upplagt:

 

Initialt görs en systematisk litteratursökning. Sökstrategierna lånade man från den tidigare rapporten Mat vid Diabetes, men där diabetes byttes ut mot fetma. I gruppen diskuterade man fram särskilda exklusions- visavi inklusionskriterier, som skulle reglera en grövre filtrering av relevanta studier, motsvarande omkring 8.000 abstracts.  

 

– Efter en kraftig reducering återstår inom varje område ett trettiotal studier som vi granskar i fulltext, berättar Ingrid Larsson. Av dessa är det flera som inte lever upp till inklusionskriterierna och håller därmed inte måttet. Kvar finns efter den andra sållningen omkring 15 studier som skall nagelfaras mycket noggrant.

 

De gör man med hjälp av formulär som guidar granskarna genom olika delar av studierna, som exempelvis design, avhopp, generaliserbarhet, statistisk metod, risk för publikationsbias eller jäv, etc. Efter detta arbete återstår kanske endast 8-10 studier som evidensgraderas, och utgör sedan själva grunden för rapportskrivningen. En preliminär version av rapporten har sedan studerats av en extern grupp av granskare som delgett projektgruppen sina synpunkter.

 

– För en utomstående kan det säkert tyckas märkligt att man kan dra en hållbar slutsats från ett underlag som i slutändan kanske endast vilar två studier. Men den synnerligen noggranna processen med kvalitetsgranskning och evidensgradering gör att dessa två studier är så pass säkra att även om vi skulle komplettera med ytterligare tio studier, så kommer dessa inte att kunna påverka slutsatsen. 

Rapporten Mat vid Fetma kommer att offentliggöras i början av sommaren.

 

Fakta: Ingrid Larsson 

Examen: Universitetet i Oslo, Norge, Göteborgs Universitet, 1990.

Helgmat jag gillar att tillaga: Njuter av helstekt rödspätta, kokt potatis, morötter och broccoli och ett gott vin därtill.

 

Böcker på nattduksbordet: Diktsamlingarna ”Gång på gång är skogarna rosa” av Emily Dickinson och ”Ingersonetterna” av Magnus William-Olsson samt ”Så gör jag. Konsten att skriva” av Bodil Malmsten. Den dagliga lässtunden är lika viktig som att andas och äta.

Film jag gärna ser om: Någon av filmerna baserad på Jane Austens böcker (en av favoritförfattarna),”Stolthet och fördom” eller ”Förnuft och känsla”

Gör mig förbannad: Dödligt och annat våld mot kvinnor som har sin tydliga bas i hur vårt samhälle strukturellt är konstruerat och som drabbar förutom kvinnorna också barn och män, det vill säga oss alla.

 

Får mig att skratta: Kan skratta och bli lycklig av ett gott samtal med min dotter, man eller kollega.

 

Familj: Make och 12-årig dotter, samt en tvåårig labradortik.

 

Livsmotto: ”Det är bara att hoppa i vattnet och börja simma”. Om att våga göra sådant man inte gjort tidigare.

Publicerad i veckans nr av Dietistaktuellt och av Magnus Forsling. Publikation i DiabetologNytt sker med tillstånd av tidskrift och författare.

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt