MTP rådet (Medicin Teknik Produktrådet) har kommit med sitt underlag kring AID pumpar
bygger på hälsoekonomisk analys från TLV i dec,
av en del betraktat som ett ofullständigt underlag
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
Läs det digitala underlaget
https://samverkanmedicinteknik.se/nyheter/nyheter/2026-06-17-rekommendation-till-regionerna–avancerade-insulinpumpar-till-dem-med-storst-behov
Sammanfattning
Rekommendation till regionerna:
avancerade insulinpumpar till dem med störst behov
Regionerna uppmanas att styra användningen av avancerade insulinpumpar, så kallade AID‑system (Automated Insulin Delivery systems), till de patienter som har störst medicinskt behov. Det framgår av en ny nationell rekommendation från Medicintekniska produktrådet (MTP-rådet).
Rekommendationen baserar sig på TLV:s hälsoekonomiska utvärdering och sammanställningar av medicinska underlag och etiska överväganden. MTP-rådet konstaterar i rekommendationen att tekniken förbättrar blodsockerkontrollen, men att kostnadseffektiviteten varierar beroende på patientens förutsättningar att kontrollera blodsockernivåerna. Det betyder att ju större problem patienten har att kontrollera blodsockret, desto större nytta medför tekniken.
MTP-rådet betonar särskilt vikten av det strategiska arbetet med upphandling som regionerna gör kombinerat med inhämtande av inköpsstatistik på området.
Till dem med störst behov
De flesta typ-1 diabetiker injicerar insulin själva och kontrollerar blodsockret med en glukosmätare. Ett AID-system däremot håller kontroll på blodsockret och ger automatiskt injektioner och efterliknar på så sätt kroppens egna funktioner. Rekommendationen innebär att personer med hög risk för episoder av onormalt lågt blodsocker (hypoglykemier) och personer som har höga blodsockernivåer över tid (över 70 mmol/mol) bör erbjudas AID-system. Personer med lägre blodsockernivåer (64-70 mmol/mol) kan erbjudas ett AID-system samt personer vars diabetesbehandling innebär en stor ansträngning, oavsett HbA1c-nivå. I rekommendationen framgår också att personer som redan använder AID-system och har god nytta av dem bör få fortsätta sin behandling.
Undvika undanträngningseffekter i vården
Även om alla patienter med typ-1 diabetes inte skulle bli aktuella för behandling med AID-system skulle den samlade kostnaden innebära en påtaglig risk för oönskade undanträngningseffekter i hälso- och sjukvården. Vården har på kort sikt inte kapacitet att behandla alla som skulle kunna få behandling oavsett svårighetsgrad, och företräde behöver ges till de patienter som har störst behov och nytta av behandlingen.
– Syftet med den här rekommendationen är att förbättra jämlikheten i landet för AID-system och att de patienter som har störst nytta av den nya tekniken prioriteras. Rekommendationen innebär även att patienter som bedöms ha en hög ansträngning för att kontrollera sitt blodsocker, oavsett blodsockernivå, kan erbjudas avancerade insulinpumpar. På längre sikt är målet att fler ska kunna få tillgång till tekniken under förutsättning att regionerna kan uppnå kostnadseffektiva priser, säger Annkristin Svensbergh, ordförande i MTP-rådet.
Strategisk upphandling
I dagsläget kan inte kostnadseffektiva priser erbjudas i samtliga regioner och priserna varierar stort mellan olika system och regioner. Eftersom priset har en stor påverkan på kostnadseffektiviteten är det viktigt att regionerna nyttjar konkurrensen på marknaden och arbetar för att stärka sin förhandlingskraft. Regionerna behöver med andra ord arbeta strategiskt med upphandling. Krav på kompatibilitet, tydliga villkor för garantier och utvärdering utifrån årlig behandlingskostnad, lyfts fram som centrala faktorer i rekommendationen. MTP-rådet rekommenderar även att regionerna fortsätter att arbeta med nationell inköpsstatistik och samverkan för att möjliggöra bättre uppföljning och analys av området.
MTP-rådet verkar för ordnat införande av medicinteknik och är regionernas samverkansmodell för medicinteknik inom Nationellt system för kunskapsstyrning, hälso- och sjukvård.
Hela underlaget
10 sidor
https://samverkanmedicinteknik.se/download/18.12d899319ed45a1d06803/1781686660176/Avancerade-insulinsystem-%20AID-system-260616.pdf
Avancerade insulinpumpar, AID-system,
för vuxna med diabetes typ 1
– sammanvägd bedömning och rekommendation
Beslut
MTP-rådets rekommendation till regionerna är:
• AID-system bör erbjudas patienter som
– har ett HbA1c >70 mmol/mol, eller
– bedöms ha en hög risk för hypoglykemier (oavsett HbA1c-nivå)
• AID-system kan erbjudas patienter som
– har ett HbA1c 64-70 mmol/mol, eller
– bedöms ha en hög ansträngning för att kontrollera sitt blodsocker (oavsett
HbA1c-nivå)
Patienter som redan behandlas med AID-system och som har god nytta av dessa
bör fortsätta med insatt behandling.
MTP-rådets rekommendation gäller under förutsättning att regionerna kan uppnå
kostnadseffektiva priser.
Introduktion
Automated Insulin Delivery system (AID-system) består av en insulinpump, en
kontinuerlig glukosmätare (CGM) och en styralgoritm. Ett AID-system har som
mål att automatisera behandlingen med insulin och efterlikna kroppens egna
funktioner.
Förskrivningen av AID-system skiljer sig åt i landet och det råder delade meningar
kring behandlingens effekt. MTP-rådet beslutade därför att utvärdera
produktgruppen AID-system och ta fram en nationell rekommendation.
MTP-rådet beställde en hälsoekonomisk bedömning av AID-system för diabetes
typ 1 av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) i september 2024. TLV
publicerade det färdiga underlaget i december 2025.
Bakgrund
I Sverige finns drygt 50 000 patienter med diabetes typ 1. Idag behandlas cirka 70
procent av de vuxna patienterna med insulinpenna i kombination med en CGM. En
alternativ behandling är att tillföra insulin med hjälp av en pump som tillför insulin
utifrån behov. Teknikutvecklingen har gett en mer avancerad insulinpump där
pumpen i huvudsak automatiskt styrs av glukoshalten i vävnaden med hjälp av en
digital återkopplingskrets, så kallade AID-system.
Syftet med ett AID-system är att ge en bättre blodsockerkontroll och en minskad
risk för både kort- och långtidskomplikationer. Automatiseringen som pumparna
erbjuder syftar också till att minska patientens sjukdomsrelaterade stress samt den
tid patienten måste lägga på att sköta sin sjukdom.
I dagsläget finns en stor skillnad i kostnaderna mellan standardvården för vuxna
som använder CGM och insulinpenna och de som använder AID-system.
Kostnaderna för de produkter som ingår i ett AID-system skiljer sig också mycket
åt mellan olika varumärken och olika regionala avtal. Utöver den direkta kostnaden
för produkterna tillkommer även personalresurser när en patient byter från en
teknik till en annan.
Syftet med en nationell rekommendation är att öka jämlikheten. Det pågår en snabb
teknikutveckling inom området och det är viktigt att de patienter som har störst
nytta av den nya tekniken prioriteras. Det finns även skäl att se över i vilken mån
ett byte till AID-system innebär en effektiv resursanvändning.
Om produktgruppen
AID-system kombinerar en CGM med en insulinpump för att hjälpa personer med
diabetes att hantera sina blodsockernivåer. AID-system kan i realtid upptäcka
förändringar i blodsockernivåer och automatiskt justera insulindoser därefter. I
systemet kopplar en algoritm ihop en CGM och en insulinpump och möjliggör
kommunikation mellan dem.
AID-system finns i olika former och grader av komplexitet. De två huvudtyperna
är hybrid-AID-system och slutna (closed-loop) system. Hybrid-AID-system kräver
viss användarinteraktion, som att användaren anger måltider och justerar
inställningar, medan slutna system är mer automatiserade och kräver minimalt med
användarinteraktion.
Olika insulinpumpar och algoritmer kan vara kompatibla med olika kontinuerliga
CGM. Några pumpar kan bara kopplas till en specifik CGM och algoritm. Det
finns en utveckling inom området mot en ökad kompabilitet mellan de olika
tillverkarnas produkter. God kompabilitet mellan medicintekniska produkter ökar
sjukvårdens valmöjligheter och kan bidra till gynnsam prisutveckling. Det är dock
(2/10)viktigt att följa de olika produkternas avsedda användning och att använda
godkända kombinationer.
Det finns skillnader mellan olika CGM, vilket kan påverka komfort, förekomst av
hudreaktioner och hur väl sensorn sitter kvar under användning. Det finns även
skillnader i insulinpumpens design, slangpump eller slanglös pump (patchpump).
Möjlighet att välja infusionsset, inklusive olika slanglängder och kanyltyper, kan
även det bidra till ökad komfort och individanpassning.
Molnbaserade och uppkopplade funktioner är en central del av många moderna
AID-system. Möjligheten att dela glukosdata och insulininställningar i realtid med
vårdgivare eller närstående kan göra det lättare att anpassa behandlingen löpande.
Samtidigt ställer utvecklingen ökade krav på robust datasäkerhet, tydliga rutiner för
hantering av känsliga personuppgifter och tekniska lösningar som kan garantera
integritet och tillförlitlighet i kommunikationen.
Fristående insulinpumpar är CE-märkta i klass IIb enligt EU-förordningen om
medicintekniska produkter (MDR). När pumpen ingår i ett AID-system är det
högre riskklass för systemet som helhet och det klassas som klass III.
Motivering
Vetenskaplig dokumentation
Det vanligaste behandlingsalternativet för vuxna med diabetes typ 1 är
insulinpenna i kombination med glukosmätning, vilket därmed blir det mest
relevanta jämförelsealternativet till AID-system. TLV (2025) bedömer att AID-
system förbättrar blodsockerkontrollen hos vuxna med diabetes typ 1.
Blodsockernivå mäts som HbA1c, vilket är ett mått för långtidsblodsocker. En
högre HbA1c-nivå innebär generellt en sämre kontrollerad typ 1-diabetes. TLV
konstaterade ett tydligt samband mellan HbA1c-nivå och effekt i form av sänkt
HbA1c vid användning av AID-system. Ju högre HbA1c-nivå, desto större är
hälsoeffekten i form av HbA1c-sänkning och även ökad andel tid i målområdet
(time-in-range, TIR).
Det vetenskapliga underlaget utgörs av fyra randomiserade kontrollerade studier
(RCT:er) som var relevanta (ADAPT Choudhary et al., 2022 + Edd et al 2023.,
Matejko et al., 2022, RADIANT Guerci et al., 2025). Få patienter finns i studierna
(n=41–82) och det är kort observationstid (3–6 månader), dvs det är ett litet
underlag med begränsade data för långtidskomplikationer. Resultatet visar att ju
sämre kontrollerad typ 1-diabetes patienten har (högre HbA1c), desto lägre blir
kostnaden per vunnen QALY.
I sin hälsoekonomiska bedömning har TLV använt en kohortmodell av Markov typ
samt hämtat markörer från Nationella Diabetesregistret. Modellen används för att
(3/10)skatta andelen individer som råkar ut för komplikationer, t ex makro-
mikrovaskulära, och skattar även förtida mortalitet till följd av diabetes typ 1.
Modellens tidshorisont är livstid.
TLV har utvärderat tre undergrupper av vuxna
patienter med typ 1 diabetes:
o PICO 1: Patienter med HbA1c värde > 58–64 mmol/mol
o PICO 2: Patienter med HbA1c värde > 64–70 mmol/mol
o PICO 3: Patienter med HbA1c värde > 70 mmol/mol
TLV bedömde att osäkerheten i den kliniska evidensen framförallt gäller relativ
effekt som bedöms ligga mellan medelhög och hög. Evidensen baseras på ett
begränsat antal randomiserade kontrollerade studier: PICO 1 baseras på Matejko et
al, 2022; PICO 2 baseras på Guerci et al, 2025 och PICO 3 baseras på Choudhary
et al, 2022.
Livskvalitet
Publicerad evidens avseende livskvalitet för patienter med typ 1-diabetes och
komplikationer är sparsam. TLV har därför använt livskvalitetsdata från patienter
med typ 1-diabetes där sådan finns, men har också använt data från patienter med
typ 2-diabetes.
TLV konstaterar att typ 1-diabetes är ett tillstånd som påverkar individers
livskvalitet, även utan att individen behöver drabbas av en komplikation. Stress och
oro kring att behöva monitorera sitt blodsocker samt rädsla för att drabbas av
komplikationer är vanligt förekommande. TLV konstaterar att det är visat att AID-
system förbättrar tid i målområdet (TIR) och utgår från att patienters stress och oro
kommer från att inte befinna sig inom målområdet. Mot denna bakgrund anser TLV
att det är rimligt att en livskvalitetsförbättring är kopplad till den tid då individen
befinner sig inom målområdet. Det är dock svårt att mäta storleken på den
förbättrade livskvaliteten och validera den evidens som finns tillgänglig.
Eftersom AID-system minskar de manuella inslagen i behandlingen kan de också
minska patienters ansträngningar att kontrollera sitt blodsocker. Representanter
från både professionen och patientorganisationer har i dialog med MTP-rådet lyft
att det är viktigt att de patienter som på grund av svårigheter att kontrollera sitt
blodsocker behöver ägna mycket tid åt sin behandling, kan erbjudas AID-system.
Det kan innebära stora psykosociala konsekvenser med frekventa provtagningar.
Ansträngningen för att sköta sin behandling förväntas minska med ett AID-system,
som därmed ger effekter i form av ökad livskvalitet.
Tillståndets svårighetsgrad
TLV har i tidigare beslut bedömt att svårighetsgraden för typ 1-diabetes på
gruppnivå är medelhög (se TLV:s hälsoekonomiska bedömningar av Minimed
670G och Freestyle Libre).
Ett högre HbA1c innebär ofta en svårare sjukdom på grund av ökad risk för
komplikationer, särskilt för yngre.
Risken för hypoglykemier är betydande för bedömning av sjukdomens
svårighetsgrad. Patienter med diabetes typ 1 som har en hög risk för
hypoglykemier bedöms ha en hög svårighetsgrad.
Tillståndets sällsynthet
Tillståndet är vanligt. Enligt Nationella Diabetesregistrets årsrapport 2024 fanns
51 600 vuxna med diagnosen typ 1-diabetes.
Behandlingens kostnadseffektivitet
TLV:s känslighetsanalyser visar att de antaganden som har störst påverkan på
resultatet är antagandet om relativ klinisk effekt, produktkostnad för AID-system
respektive kostnad för jämförelsealternativet och den behandlingsrelaterade
livskvalitetsförbättringen.
Det finns ett tydligt samband mellan HbA1c-nivå och effektstorlek. Ju högre
HbA1c-nivå, desto större är effekten på en HbA1c-sänkning och andel tid i
målområdet. Ju sämre kontrollerad typ 1-diabetes (högre HbA1c-nivå), desto lägre
blir kostnaden per vunnet QALY vid behandling med AID-system. TLV:s resultat
visar att kostnaden per vunnet QALY uppgår till cirka 1 260 000 kronor för
patienter med HbA1c < 64 mmol/mol, 870 000 kronor för patienter med HbA1c
64-70 mmol/mol och 440 000 kronor för patienter med HbA1c > 70 mmol/mol.
Kostnadseffektiviteten drivs både av priset på AID-system och priset på
jämförelsealternativet. TLV har i sin rapport utgått från en årlig
behandlingskostnad på 50 000 kr för AID-system och 25 500 kronor för behandling
med CGM och penninjektioner. TLV:s kostnader bygger på uppskattade typ-priser
för produkterna. De har därför även tillhandahållit ett digitalt verktyg där
kostnadsjusteringar kan göras1
Utifrån den inköpsstatistik som har samlats in från regionerna kan det konstateras
att priserna skiljer sig åt mellan olika varumärken och olika regioner, både för AID-
1 TLVs hälsoekonomiska bedömning med förklaring av verktyget: Hälsoekonomisk
bedömning av avancerade insulinpumpar – Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV ,
digitalt verktyg för kostnadsjusteringar: Resultatberäkning med dynamisk prisjustering
Kostnad per vunnet QALY vid behandling med AID-system jämfört med insulinpenna +
glukosmätare
System och CGM med penninjektioner.
Utifrån den insamlade statistiken kan
behandlingskostnaden för AID-system varierar från ca 40 000 till 76 000 kronor.
Behandlingskostnaden för CGM och penninjektioner kan variera mellan ca 15 000
kronor och 46 000 kronor.
MTP-rådet har justerat den behandlingsrelaterade kostnaden till 40 000 kronor för
AID-system och 15 000 kronor för CGM- och pennbehandling. Detta ger ett
resultat på cirka 1 270 000 kronor per QALY för patienter med HbA1c < 64
mmol/mol, respektive 880 000 kronor per QALY för patienter med HbA1c 64-70
mmol/mol och 440 00 kronor per QALY för patienter med HbA1c > 70 mmol/mol.
Den uppskattade behandlingskostnaden bygger på de lägsta upphandlade priserna
för både AID-system och CGM.
Etisk analys
Beslutsregler som involverar numerära tröskelvärden (här exempelvis HbA1c >70
mmol/mol) är förknippade med etiska överväganden. Sådana tröskelvärden är
rimliga ur ett grupperspektiv och pragmatiskt nödvändiga, men samtidigt finns
risken att vissa individuella patienter strax under tröskeln kan vara mer sjuka och
därmed mer betjänta av insatsen, än andra patienter strax över tröskeln. Allt
sammantaget är det rimligt att komplettera tröskelvärdena med en individuell
helhetsbedömning.
Att ge förtur till AID-behandling till patienter som bedöms ha en hög ansträngning
för att kontrollera sitt blodsocker är etiskt kontroversiellt. Hänsyn till patienters
egen arbetsinsats tas förvisso ofta inom sjukvården, exempelvis vid valet mellan
enklare och mer komplexa behandlingsalternativ. Patientens egen arbetsinsats är
alltså inte etiskt ovidkommande, och det är önskvärt att sjukvården inte ålägger
patienter alltför stora bördor för att upprätthålla god hälsa. Samtidigt finns idag
ingen konsensus kring hur stor betydelse som bör tillmätas att minska patienters
egen arbetsinsats, eller hur mycket pengar vi som samhälle är beredda att lägga på
detta. I sammanhanget bör nämnas att det är svårt att objektivt bedöma patienters
arbetsinsats, varför det finns risk att personalens egna värderingar spelar roll och
att patienter bedöms olika. Det vore önskvärt att professionen diskuterade detta
vidare och satte upp tydliga gemensamma bedömningskriterier för vad som ska
bedömas som en hög ansträngning.
En ökad grad av kompabilitet mellan olika tillverkares produkter på samma område
är etiskt önskvärt. En högre grad av kompatibilitet underlättar implementering och
användning samt ökar valmöjligheterna.
Eftersom produkten innebär datainsamling tillkommer sedvanliga etiska risker
gällande datalagring, dataanvändning och dataläckage.
Sammanfattande bedömning
I TLV:s rapport framgår att för vuxna med diabetes typ 1 som behandlas med AID-
system kan HbA1c-nivån påverkas positivt och tid i målområdet (TIR) öka.
Patienters livskvalitet bedöms också kunna förbättras men det är osäkert hur stora
effekterna är.
Kostnadseffektiviteten är beroende av förbättringar i patienters blodsockerkontroll i
form av förbättrad HbA1c-nivå och TIR, samt livskvalitetsförbättringar. Ju större
dessa vinster är, desto bättre blir kostnadseffektiviteten.
MTP-rådet bedömer att behandlingseffekten kan vara undervärderad eftersom
livskvalitetsförbättringar inte har ingått i beräkningarna. Detta betyder att en något
högre kostnad per QALY kan anses acceptabel. Det bedöms vara troligt att de
patienter vars diabetesbehandling kräver en hög grad av tid och ansträngning
kommer ha den största ökningen i livskvalitet.
Behandlingskostnaden för de olika AID-systemen har en avgörande betydelse för
det hälsoekonomiska utfallet. Eftersom behandlingskostnaden till största del består
av produktkostnader (inklusive tillbehör) drivs kostnadseffektiviteten framförallt
av priset på AID-systemen. Detta betyder att ju lägre pris som kan erbjudas för
AID-systemen, desto mer kostnadseffektiv blir behandlingen.
Det finns drygt 50 000 patienter i Sverige med diabetes typ 1. Även om inte alla
dessa patienter blir aktuella för behandling med AID-system kommer den samlade
kostnaden för skifte från nuvarande behandlingsform att innebära en påtaglig risk
för oönskade undanträngningseffekter i hälso- och sjukvården. Vården har på kort
sikt inte kapacitet att behandla alla som skulle kunna få behandling oavsett
svårighetsgrad och företräde behöver ges till de patienter som har störst behov och
nytta av behandlingen.
Patienter med ett HbA1c > 70 mmol/mol har störst effekt av ett AID-system och
bör prioriteras att få behandlingen. Vidare bedöms patienter med en hög risk för
hypoglykemier ha en hög svårighetsgrad och därmed bedöms betalningsviljan vara
högre. Även dessa patienter bör därför prioriteras att få ett AID-system, oavsett
HbA1c-nivå.
Effekten för patienter med HbA1c-nivå på 64-70 mmol/mol är lägre än för
patienter med HbA1c > 70. Kostnadseffektiviteten bedöms vara acceptabel och
MTP-rådet anser att dessa patienter kan erbjudas behandling med AID-system.
Patienter vars diabetesbehandling kräver en hög grad av tid och ansträngning
bedöms ha den största ökningen i livskvalitet. Även dessa patienter kan därför
erbjudas behandling med AID-system, oavsett HbA1c-nivå.
Patienter med ett HbA1c < 64 mmol/mol har lägst effekt av behandlingen och
bedöms utifrån HbA1c-nivå ha den lägsta svårighetsgraden. Behandlingen med
AID-system bedöms i dagsläget inte vara kostnadseffektiv för dessa patienter.
I dagsläget kan inte kostnadseffektiva priser erbjudas i samtliga regioner.
Kostnadseffektiviteten behöver förbättras och patienter med störst nytta av
behandlingen behöver prioriteras. MTP-rådets rekommendation gäller under
förutsättning att regionerna kan uppnå en årlig behandlingskostnad som ligger i
linje med de kostnader som MTP-rådet har utgått ifrån, se avsnitt Behandlingens
kostnadseffektivitet ovan.
Regionerna rekommenderas att följa ovanstående rekommendationer vid införandet
av AID-system. Införandet av ny behandling bör som alltid ske i samråd med
patienten och med hänsyn till patientens önskemål. Patienter som redan behandlas
med AID-system och som har god nytta av dessa bör dock fortsätta med insatt
behandling. Detta gäller till exempel barn som övergår till vuxenmottagning och
behandlas med AID-system och vuxna som med hjälp av AID-system håller
HbA1c-nivåer < 64 mmol/mol.
Inköpsstrategi
Eftersom priset har en stor påverkan på kostnadseffektiviteten är det viktigt att
regionerna nyttjar konkurrensen på marknaden och arbetar för att stärka sin
förhandlingskraft. Det bör också beaktas att det är en stor patientgrupp, vilket leder
till stor påverkan på regionernas ekonomi. Det är därför extra viktigt att regionerna
arbetar strategiskt med upphandling och förvaltning av avtal, samt följer upp
förskrivningsmönster och användning.
Marknaden för AID-system är komplex då ett AID-system består av flera produkter
som kräver kompabilitet. Begränsningar i kompabilitet försvårar
konkurrensmöjligheterna. Vidare är produkterna inte helt homogena, vilket ofta
leder till att vården ställer krav på ett brett sortiment av produkter för att kunna
tillgodose olika patientbehov. Detta försvårar möjligheten till priskonkurrens och
förstärks ytterligare av att relativt få aktörer dominerar på marknaden.
MTP-rådet rekommenderar regionerna att göra en behovsanalys på regional nivå
för att definiera vilka produkter det finns ett faktiskt behov av. I den inköpsstatistik
som MTP-rådet har samlat in framgår att många regioner idag köper in ett bredare
sortiment än vad man behöver. Detta är kostnadsdrivande eftersom det missgynnar
priskonkurrensen mellan olika leverantörer.
Utifrån det inköpsstrategiska underlaget rekommenderar MTP-rådet att regionerna
samverkar för att stärka sin förhandlingskraft. MTP-rådet har också identifierat
följande områden som utmanande och viktiga att regionerna beaktar i sin
kravställan:
Ställ krav på kompabilitet mellan olika produkter
• Garantier och reklamationsvillkor
• Hantering av uppgraderingar och produktutveckling
• Säkerställ priskonkurrens mellan anbuden
• Utvärdering utifrån årlig behandlingskostnad
MTP-rådet bedömer att det vore gynnsamt för regionerna att samverka kring
gemensam nationell kravställan kring dessa områden.
Uppföljning
MTP-rådet rekommenderar fortsatt dokumentation och uppföljning i Nationella
diabetesregistret.
MTP-rådet ser ett stort värde av det arbete gällande inköpsstatistik som gjorts med
stöd från regionernas chefsnätverk. MTP-rådet rekommenderar att regionerna
fortsätter att arbeta med nationell inköpsstatistik och samverkan för att möjliggöra
bättre uppföljning och analys av området.
Deltagande vid beslut
Annkristin Svensbergh, ordförande MTP-rådet, Göran Eriksson, Norra
samverkansregionen, Ulrika Sandberg, Södra samverkansregionen, Niklas Bark,
Region Stockholm-Gotlands samverkansregion, Marcus Ståhlbrandt, Sydöstra
samverkansregionen, Oscar Axmon, Region Mellansveriges samverkansregion och
Mia Isacson, Västra samverkansregionen.
Deltagande adjungerad expert har varit Eva Hagström Toft, från Nationella
arbetsgruppen för diabetes samt region Stockholm. I beredning av ärendet har även
Mårten Lindström, Joar Björk, Gustaf Befrits, Amina Blivik, Joachim Lundahl,
Agneta Larsson och Sofia Medin deltagit.
Referenser
Choudhary P, Kolassa R, Keuthage W, Kroeger J, Thivolet C, Evans M, et al.
Advanced hybrid closed loop therapy versus conventional treatment in adults with
type 1 diabetes (ADAPT): a randomised controlled study. The Lancet Diabetes &
Endocrinology. 2022;10(10):720-31.
B. Matejko et al., ”Transitioning of People With Type 1 Diabetes From Multiple
Daily Injections and Self-Monitoring of Blood Glucose Directly to MiniMed 780G
Advanced Hybrid Closed-Loop System: A Two-Center, Randomized, Controlled
Study,” (in eng), Diabetes Care, vol. 45, no. 11, pp. 2628-2635, Nov 1 2022, doi:
10.2337/dc22-0470
B. Guerci et al., ”Efficacy and safety of the Omnipod 5 system compared with MDI
in adults with type 1 diabetes in the RADIANT study,” in 61st EASD Annual
Meeting of the European Association for the Study of Diabetes, Vienna, 2025, vol.
68 (Suppl 1): Diabetologia, pp. S31-S32, doi: 10.1007/s00125-025-06497-1.
S. N. Edd et al., ”Twelve-month results of the ADAPT randomized controlled trial:
Reproducibility and sustainability of advanced hybrid closed-loop therapy
outcomes versus conventional therapy in adults with type 1 diabetes,” (in eng),
Diabetes Obes Metab, vol. 25, no. 11, pp. 3212-3222, Nov 2023, doi:
10.1111/dom.15217.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Hälsoekonomisk bedömning.
Grupputvärdering av medicinteknisk produkt. ”Avancerade insulinpumpar för
automatiserad insulintillförsel”
. Dnr 3407/2024. rapporterad 251204.
https://www.tlv.se/medicinteknikforetag/halsoekonomiska-bedomningar-och-
rapporter-medicintekniska-produkter/avslutade-bedomningar/2025-12-17-
halsoekonomisk-bedomning-av-avancerade-insulinpumpar.html
Region Västra Götaland, HTA-centrum, Eeg-Olofsson K, Hero C, Khan J, Petzold
M, Sjögren P, Sjövall H Stadig I, Svanberg T, Hongslo Vala C, ”Efficacy and safety
of advanced hybrid closed loop systems compared with multiple daily injections or
open loop systems, in adults with type 1 diabetes”, HTA report 2023:134.