”En hjärt-kärlplan behöver handla om mer än medicinska insatser”

Det här behövs för att den nationella handlingsplanen för att förebygga och behandla hjärt-kärlsjukdomar ska bli så framgångsrik, skriver fyra debattörer.

Svenska kardiologföreningen, Lif, Riksförbundet HjärtLung, Leonard Gren (Montage)

I Sverige lever 2,2 miljoner människor med hjärt-kärlsjukdom. Det är både den vanligaste kroniska sjukdomen och den främsta dödsorsaken. Bakom siffrorna finns människor som lever med rädsla och oro efter att plötsligt ha drabbats av hjärtstopp, som kämpar med att få ihop livet med alla behov som uppstår efter en hjärtsviktsdiagnos, och anhöriga som gör allt och mer än de egentligen klarar av för att finnas där för den som drabbats.

Att regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell handlingsplan för att förebygga och behandla hjärt-kärlsjukdomar handlar ytterst om dessa 2,2 miljoner personer. Och det är ett steg i rätt riktning. När planen nu tas fram är det avgörande att arbetet präglas av öppenhet, lyhördhet och mod att adressera även frågor och utmaningar som inte har enkla svar. Allt för att planen på sikt ska kunna leda till faktisk förändring. Det handlar exempelvis om att det måste vara tydligt vem som ansvarar för vad och att vården får stöd i genomförandet.

Under Almedalsveckan samlades företrädare för hela Hjärtsverige under både ett rundabordssamtal och ett seminarium. Mycket glädjande kan vi konstatera att alla inbjudna parter är överens, från primärvård till specialistvård; från patientföreningar till industrin: För att handlingsplanen ska leda till verklig förändring behöver den vara ett styrande verktyg, med tydlig ansvarsfördelning och en plan för stöd i genomförandet.

Men i Socialstyrelsens genomförandeplan, som presenterades i slutet av maj, konstateras att stöd för implementering inte kommer att ske inom ramen för detta regeringsuppdrag. Det innebär att det saknas en tydlig aktör med ansvar för planens genomförande i regionerna och vårdens kapillärer. Regeringen gav i uppdraget heller ingen instruktion om att tydliggöra vem som ansvarar för vad i planens genomförande.

En nationell handlingsplan får inte skrivas ovanifrån och sedan hoppas landa rätt. Den måste utformas för att fungera där vården faktiskt möter patienten. För att lyckas tror vi att det krävs framför allt fyra saker:

För det första behöver ansvarsfördelningen bli tydlig. Det måste framgå vilka aktörer som ansvarar för vad, från staten och regionerna till primärvården, specialistvården och andra samhällsaktörer. Särskilt preventionen kräver ett bredare ansvar. Hälso- och sjukvården kan inte ensam bära arbetet med att öka människors fysiska aktivitet, förändra levnadsvanor, sätta in tidiga insatser och på så sätt bidra till en mer jämlik hälsa. Om planen ska få genomslag behöver varje del av systemet veta vilket ansvar den har och hur det ansvaret ska följas upp.

För det andra måste implementeringen byggas in i planen från början så att planen förankras där vården faktiskt bedrivs. Det räcker inte att beskriva vad som bör göras. Planen behöver specificera hur arbetet ska genomföras, hur stödet till regionerna och primärvården ska utformas och hur vårdens medarbetare får rätt förutsättningar för att utföra sitt arbete på bästa sätt. Drygt 80 procent av alla hjärt-kärlpatienter tas enbart omhand av primärvården. Kompetenshöjning, tydliga arbetssätt och stärkt stöd till primärvården blir därför avgörande. Även frågan om resurser kopplade till handlingsplanen måste lyftas i ett tidigt skede. Pekar Socialstyrelsen ut aktiviteter eller arbetssätt som kräver mer pengar måste detta matchas med regeringens budgetprocess. Satsningarna måste dessutom vara långsiktiga och ha minst ett tioårsperspektiv. Regionerna och vården behöver inte fler exempel på tillfälliga satsningar – utan långsiktighet vågar man inte rekrytera, strukturera om och införa nya arbetssätt.

För det tredje behöver planen innehålla tydliga mål och en struktur för uppföljning. Sverige har omfattande kunskap, data och kvalitetsregister inom hjärt-kärlområdet. Utmaningen är att använda dem mer systematiskt för att följa patienter genom hela vårdkedjan, jämföra resultat och styra förbättringsarbetet. Särskilt i primärvården finns stora luckor. För att kunna jobba systematiskt behöver vi kunna mäta mer än vad vi gör idag. Det som följs upp, det görs. Planen behöver också stärka förutsättningarna för klinisk forskning, eftersom den är en förutsättning för att utveckla framtidens prevention, diagnostik och behandling och därmed säkerställa bästa möjliga vård för morgondagens patienter.

För det fjärde behöver patientperspektivet finnas med genom hela arbetet. En hjärt-kärlplan behöver handla om mer än medicinska insatser. Den behöver också omfatta livskvalitet, delaktighet, rehabilitering och möjligheten att leva ett gott liv med hjärt-kärlsjukdom. Patienternas erfarenheter måste användas som en del av uppföljningen, inte som ett separat sidospår. Om syftet med planen är att förbättra för patienterna, måste vi också kunna följa det med data utifrån deras perspektiv – inte enbart med dagens mätvärden i vården.

Sverige har ett starkt utgångsläge. Alla är överens om att det behövs en nationell hjärt-kärlplan. Kompetensen och data finns. Det skapar ett ansvar att gå från enighet till genomförande. För patienterna avgörs planens värde inte av att den kommer till, utan att den får effekt. Utan tydlig ansvarsfördelning, stöd i implementering, adekvat resurssättning, mätbara mål och strukturerad uppföljning samt ett integrerat patientperspektiv riskerar planen att tappa kraft.

Som Anders Henriksson, ordförande för Sveriges Kommuner och Regioner, konstaterade under ett seminarium i Almedalen: ”hur våra medarbetare och lokalpolitiken involveras avgör om den nationella hjärt-kärlplanen kommer få genomslag eller inte”.

Med en tydlighet i ansvar och uppföljning kan vi tillsammans se till att planen inte blir en hyllvärmare. Sverige hjärt-kärlpatienter förtjänar bästa möjliga vård – som leder till längre och rikare liv!

Anders Åkesson, förbundsordförande Riksförbundet Hjärtlung

Kristina Sparreljung, generalsekreterare Hjärt-Lungfonden

Anna Norhammar, professor i kardiologi och ordförande Svenska kardiologföreningen

Peter Hovstadius, medicinsk chef Läkemedelsindustriföreningen

Nyhetsinfo

Debattinlägg www.dagensmedicin.se

www  red DiabetologNytt