En gen som ger upphov till ett viktigt protein vilket deltar i signalen i hjärnan att du blir mätt efter en måltid har identifierats. Avsaknad av proteinet, till exempel beroende på varianter i genen eller att den helt saknas, blir att ätandet fortsätter och risken för övervikt och fetma ökar.

Experimenten, som tidigare i sommar publicerades i tidskriften Science, är utförda på försöksdjur men forskarna har hittat motsvarande genvarianter hos barn med allvarlig fetma vilket är en indikator på att proteinet också är viktigt hos människor.
– Det är viktigt att förstå varför vissa barn så tidigt i livet blir feta. Risken att övervikten består in i vuxenlivet är stor, konstaterar Martin Ridderstråle, klinikchef vid Steno Diabetes Center, Gentofte, Danmark, och adjungerad professor vid Lunds universitets Diabetescenter.

Möss som saknade genen

Han är en av författarna till studien där forskare från USA, Danmark, Sverige, Japan och Storbritannien deltagit. Undersökningsresultaten baseras på såväl genanalyser av överviktiga människor som från genexperiment med möss.
I fokus för studien stod genen Mrap2 som kodar för ett protein som verkar vara nödvändigt för att en tidigare känd deltagare i mättnadssignalen, MC4-receptorn, skall fungera.  
Forskarna arbetade med två grupper möss, den ena saknade Mrap2-genen enbart i hjärnan, den andra helt och hållet. Genförändringen gjorde att båda grupperna blev ungefär dubbelt så stora som normalt, det vill säga de utvecklade grav fetma.

Tjocka utan att äta mer

-Det kanske mest oväntade fyndet var att detta inte enbart kunde förklaras av att de åt mer än de normala mössen, säger Martin Ridderstråle.
Detta trots att mössen fick samma mängd mat som normala möss vilka inte gick upp i vikt. Störst viktuppgång noterades i den grupp som helt sakande Mrap-genen. Mössen blev feta redan som unga.
– De här mössen bränner inte fettet på ett normalt sätt, på något sätt blir det kvar i kroppen, säger Joseph Majzoub, vid Boston Children’s Hospital, en annan av forskarna bakom studien.
– Nästa steg var att kartlägga om det finns liknande mutationer i Mrap2-genen hos överviktiga barn, tillägger han i en intervju med Medical News Today.

Svår tidigt insatt fetma

Forskarna analyserade sedan Mrap2-genen hos tusen barn mellan tre och 16 år gamla, bland dem såväl överviktiga som normalviktiga, och fann fyra mutationer i den mänskliga motsvarigheten till mössens Mrap2-gen. Bärarna av mutationerna led alla av svår och tidigt insatt fetma.
Mutationerna var således sällsynta, mindre än en procent av personerna var bärare, men forskarna menar att andra och vanligare mutationer med liknande effekter kan förekomma i Mrap2-genen.

Kanske nya sätt att behandla

– Analyserna av barnen bekräftar resultaten från våra djurstudier. Vissa överviktiga barn i gruppen hade flera variationer på Mrap2-genen. Ett barn saknade den helt och hållet, säger Martin Ridderstråle och tillägger.
– Vi behöver resultat från större undersökningar med fler överviktiga för att mer i detalj utforska på vilket sätt Mrap2-genen förändrar energibalansen i kombination med personernas kostvanor och deras grad av fysiska aktivitet. Känner vi till mekanismen kan det bana väg för nya sätt att behandla barnfetma, säger Martin Ridderstråle och fortsätter.
– Men en annan intressant möjlighet när man känner till hur aptiten regleras är naturligtvis att försöka stimulera den. För de som ligger på sjukhus är undervikt ett lika stort problem som undervikt. Att kunna stimulera aptiten när man behöver energi men inte riktigt har orken eller lusten själv skulle kunna vara av stor betydelse, till exempel efter ett stort trauma, i samband med en infektion eller vid cancer.

Text: Tord Ajanki www.diabetesportalen.se 

Studien i tidskriften Science

http://www.sciencemag.org/content/341/6143/275.full?sid=a115f48c-bb07-4d02-afce-7c013e31a2b0

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt