Överviktskirurgi är inte bara en effektiv behandlingsmetod för bestående
viktminskning.  Patienterna löper mindre risk att utveckla typ 2-diabetes och två av tre som har sjukdomen före ingreppet blir botade. Framstegen presenteras tisdagen den 20 augusti under kirurgveckan i Uppsala samt vid en föreläsning för allmänheten på Akademiska: ”Överviktskirurgi – från bantning till skalpell” den 22 augusti. Kirurgveckan är den första av tre medicinska veckor som i år arrangeras i Uppsala.

Detta är första gången läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal inom kirurgi,
ortopedi och röntgen arrangerar sina specialistmöten på samma ort veckorna
efter varandra. Under veckorna arrangeras dessutom åtta föreläsningar för
allmänheten på Akademiska sjukhuset.

– Vi ser många positiva hälsoeffekter av överviktskirurgi. Enligt en amerikansk studie, publicerad i New England Journal of Medicine i fjol, minskar risken att dö i förtid för patienter med typ 2-diabetes med sju år, jämfört med patienter som inte opereras. Det hänger samman med effekter som lägre
blodfetter och sänkt blodtryck och därmed minskad risk för hjärtinfarkt och stroke. Ju högre insulinberoende man har före operation desto bättre blir hälsoeffekterna, säger Magnus Sundbom, överläkare och ansvarig för överviktskirurgi på Akademiska sjukhuset.

Han nämner också att majoriteten av de opererade blir av med sin sömnapné (många
andningsuppehåll i sömnen) och att slitaget minskar på leder och knän. Enligt
den svenska SoS-studien från Göteborg minskar även risken för cancer och
hjärtinfarkt.

Genombrottet för kirurgisk behandling av fetma kom 2003 efter att SBU året innan publicerat rapporten Fetma – problem och åtgärder, där det konstaterades att fetman och dess följdsjukdomar ökar mycket kraftigt och att vetenskapliga utvärderingar av behandlingsmetoder visat att kirurgisk behandling är nästan ensam om att leda till bestående viktminskning.

På Akademiska sjukhuset opereras cirka 250 patienter årligen, en femdubbling
jämfört med sex år tidigare. Flertalet är kvinnor (85 procent när det gäller
metoden gastric bypass där det krävs ett BMI över 35 och hälften med metoden
duodenal switch där det krävs ett BMI över 50). Väntetiden till gastric bypass
är cirka en och en halv månad. Flertalet operationer görs via titthålskirurgi
och patienterna kan ofta resa hem redan efter två dagar jämfört med fyra dagar
för ett par år sedan.

– En orsak till att fler kvinnor opereras är att de har en tendens att söka
vård snabbare än män, som oftare väntar tills de fått allvarliga
komplikationer, konstaterar Magnus Sundbom.

De flesta som opereras är 18-60 år, men åldersgränserna är inte absoluta. Enligt
Magnus Sundbom händer det att äldre, i övrigt friska personer opereras, i
synnerhet om patienten har behov av höft- eller knäledsprotes, då kraftig
övervikt innebär ökad risk att protesen lossnar.

Läckage och andra allvarliga komplikationer i samband med operation är ovanliga och dödligheten i Sverige ligger på 0,05 procent vilket är mycket lågt globalt sett. En uppföljande
studie i Uppsala Örebro sjukvårdsregion på patienter tio år efter operation
visar att nio av tio är nöjda och att endast en procent har behövt omopereras.

Magnus Sundbom, överläkare och ansvarig för överviktskirurgi på Akademiska
sjukhuset, Elisabeth Tysk, presschef

Fakta: Överviktskirurgi

* Tre procent av befolkningen räknas som kraftigt överviktig med ett BMI över
35 och kan komma ifråga för överviktsoperation.

* Viktor Henriksson i Göteborg var den förste att göra tunntarmresektion i
viktsreducerande syfte i början av 50-talet.

* På Akademiska sjukhuset började man med överviktsoperationer 1996. Sedan dess har
drygt 2 000 patienter opererats. I Sverige har antalet operationer ökat
från 700 år 1998 till närmare 12 000 i fjol. Totalt har 24 000
personer opererats.

* Fram till millennieskiftet var det vanligast med en bandmetod som innebar att
man minskade tunntarmens längd och yta för att minska upptaget av mat och
absorption av näringsämnen.

* Numera är gastric bypass den vanligaste operationsmetoden. Metoden duodenal
switch erbjuds patienter med BMI över 50 och svårinställd insulinbehandling med
kraftigt svängande blodsockervärden.

* De som opererats med gastric bypass går ner i genomsnitt 40
kilo och håller den nya vikten. Vid duodenal switch är viktnedgången ännu mer
dramatisk, upp till 100 kilo.

Allt fler patienter med svårbehandlad typ 1-diabetes kan i dag erbjudas transplantation av
insulinproducerande öceller eller bukspottkörtlar som alternativ behandling. Akademiska sjukhuset är störst i landet på bägge dessa transplantationer. Hösten 2012 inrättades ett centre of excellence inom typ 1-diabetes för att ytterligare stärka diabetesvården. Framstegen diskuteras tisdagen den 20 augusti under årets kirurgvecka som har kirurgisk behandling av
diabetes som huvudtema.

Kirurgveckan är den första av tre medicinska veckor som i år arrangeras på Uppsala Konsert och Kongress. Detta är första gången läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal inom kirurgi, ortopedi och röntgen arrangerar sina specialistmöten på samma ort veckorna efter varandra. Under veckorna arrangeras dessutom åtta föreläsningar för allmänheten på
Akademiska sjukhuset.

– Målgruppen för ö-cellstransplantation är personer med svårbehandlad diabetes som inte får tillfredsställande kontroll av blodsockret med gängse insulinbehandling, en helt intraktabel diabetes. Flertalet har oförutsägbara och okontrollerade svängningar i blodsockernivån vilket är både farligt och kraftigt inskränker möjligheten till
ett normalt liv, säger Gunnar Tufveson, professor i transplantationskirurgi.

Öcellstransplantation syftar i första hand till bättre blodsockerkontroll medan
en lyckad bukspottkörteltransplantation kan leda till att patientens blodsockervärden
blir helt normala och att personen slipper ta insulin. Både insulinproducerande
celler och bukspottskörtlar hämtas från avlidna organdonatorer.

I Norden transplanteras cirka 40 patienter årligen med öceller, varav det stora flertalet på Akademiska sjukhuset. Rudbecklaboratoriet i Uppsala är det enda centret i Norden där man utvinner och
renar insulinproducerande celler, så kallade Langerhanska öar.

En utmaning vid öcellstransplantation är att hålla cellöarna vid liv under isolering och efter transplantation. I en pågående studie får patienter i samband med transplantationen substansen riparixin, en molekyl som hämmar ett visst slags proteiner (kemokiner) i blodet. Tack vare samarbete med PET-centrum i Uppsala har nya spårämnen utvecklats som gör det möjligt att undersöka hur många cellöar som överlever och förbättra uppföljningen av patienter med försämrad insulinfunktion i olika skeden efter transplantation.

Sedan 2005 har antalet bukspottkörteltransplantationer fyrdubblats på Akademiska och 2012 genomfördes 16 sådana transplantationer. Nya metoder att tidigt upptäcka tecken på avstötning via biopsi från tolvfingertarmen har bidragit till de goda resultaten som kan jämföras med njurtransplantation. Alla som transplanteras behöver ta immunhämmande läkemedel för att motverka
avstötning.

Gunnar Tufveson, professor i transplantationskirurgi, Elisabeth Tysk, presschef, 070-622 24 21

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt