Stort flöde av nya GLP-1-resultat

Det kryllar av nya studier om GLP-1-läkemedlens effekter i de tunga vetenskapliga tidskrifterna.

 

 

Läkemedelsvärlden sammanfattar de viktigaste från de senaste veckorna.

Samtidigt kräver FDA att alla GLP-1-läkemedel ska förses med en varning om en sällsynt ögonskada.

 

 

FDA och blindhet

NAION står för icke-arteritisk främre ischemisk optikusneuropati.

FDA meddelade på måndagen att alla GLP-1-receptoragonister, exempelvis Ozempic, Wegovy och Mounjaro, ska förses med en varning om en möjlig ökad risk för ögonsjukdomen NAION.

Detta trots att något orsakssamband ännu inte är säkerställt för läkemedelsgruppen som helhet.

 

Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA har tidigare slagit fast att NAION är en mycket sällsynt biverkning av semaglutid. FDA utvidgar nu alltså varningen till hela läkemedelsgruppen, trots att något orsakssamband inte är säkerställt för gruppen som helhet.

NAION står för icke-arteritisk främre ischemisk optikusneuropati. Tillståndet kan uppstå när blodflödet till synnerven försämras. Det kan orsaka plötslig och smärtfri synnedsättning, vanligtvis på ena ögat, och i värsta fall permanent synförlust.

 

Bakgrunden till FDA:s beslut är en omfattande genomgång av kliniska studier, biverkningsrapporter och observationsstudier. Myndigheten har analyserat 126 randomiserade kliniska studier med sammanlagt drygt 134 000 deltagare. Bland dem som fick GLP-1-läkemedel inträffade 6,4 fall av NAION per 100 000 personår, jämfört med 3,8 fall i kontrollgrupperna.

 

Det totala antalet fall var dock mycket litet: tio bland de GLP-1-behandlade och fem i kontrollgrupperna.

 

Även observationsstudier har enligt FDA visat tecken på ökad risk.

Myndigheten bedömer därför att det sammantaget finns tillräckligt stöd för att varna för en möjlig risk med hela läkemedelsgruppen trots att något säkert orsakssamband inte har fastställts.

Redan i juni 2025 slog EMA:s säkerhetskommitté PRAC fast att NAION är en mycket sällsynt biverkning av semaglutid.

 

 

 

 

Flödet av vetenskapliga studier om GLP-1-analogerna

är mycket kraftigt i de stora vetenskapliga tidskrifterna.

 

De senaste dagarna har stora studier presenterats om läkemedlens effekter

på hjärtsvikt, artros och muskelmassa.

 

 

• Tecken på gynnsam effekt vid hjärtsvikt

I en delstudie av den amerikanska studien CAMEO-SEMA, publicerad i Nature Medicine, undersöktes 49 patienter med obesitasrelaterad hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion (HFpEF).

Efter 52 veckors behandling med semaglutid sågs förbättringar av flera mått på hjärtats struktur och funktion jämfört med placebo. Undersökningarna gjordes med magnetkamera.

Resultaten ger ytterligare stöd för att semaglutid kan ha gynnsamma effekter vid denna form av hjärtsvikt, även om studien var liten.

 

 

• Normaliserat fyllnadstryck i hjärtat

I en annan studie publicerad i Nature Medicine, även den baserad på CAMEO-SEMA, undersöktes 81 patienter med samma typ av hjärtsvikt kopplad till obesitas. De fick antingen semaglutid eller placebo.

Forskarna mätte hjärtats fyllnadstryck med en invasiv undersökning under fysisk ansträngning. Efter 52 veckors behandling med semaglutid hade drygt hälften av de behandlade patienterna fått normaliserade tryckförhållanden i hjärtat, jämfört med endast 7 procent i placebogruppen.

Även dessa resultat tyder alltså på att semaglutid kan förbättra hjärtats funktion vid HFpEF-hjärtsvikt.

 

 

• Minskad knäsmärta vid artros

Två fas 3-studier som publicerats i New England Journal of Medicine visar att det ännu inte godkända obesitasläkemedlet retatrutid kan minska både kroppsvikten och smärtan hos personer med övervikt/ obesitas och knäartros.

Lillys läkemedelskandidat retatrutid skiljer sig från dagens GLP-1-läkemedel genom att det aktiverar tre olika hormonreceptorer: GLP-1, GIP och glukagon. Patienterna som fick läkemedlet uppvisade större förbättringar än placebogrupperna.

Läs mer om retatrutid i vår tidigare artikel här.

 

 

• Styrketräning motverkade muskelförlust

Vid behandling med GLP-1-läkemedel som semaglutid och tirzepatid består viktminskningen inte enbart av fett, utan även av fettfri massa, däribland muskelmassa.

I en randomiserad studie med 120 deltagare, publicerad i Nature Medicine, undersöktes effekten av att kombinera tirzepatid med regelbunden styrketräning.

Efter 40 veckor hade deltagarna som tränade förlorat mindre fettfri mjukvävnad och förbättrat sin muskelstyrka jämfört med dem som enbart fick läkemedlet. Viktminskningen var däremot ungefär lika stor i båda grupperna.

 

 

• Ny GLP-1-tablett gav modest viktminskning

Lillys orforglipron är en GLP-1-receptoragonist i tablettform som redan är godkänd i USA och Storbritannien och nyligen rekommenderats för godkännande även i EU.

Orforglipron skiljer sig från oralt semaglutid genom att det kan tas utan särskilda restriktioner kring måltider.

I en japansk studie publicerad i The Lancet Diabetes & Endocrinology undersöktes orforglipron hos 238 patienter med obesitas. Behandlingen gav en genomsnittlig viktminskning på omkring 6–9 procent efter 72 veckor, beroende på dos, jämfört med mindre än 1 procent med placebo.

Det är en mer begränsad effekt än i tidigare stora studier av exempelvis semaglutid och även tidigare studier av orforglipron, till exempel ATTAIN-1-studien.

En intressant detalj är att 12 mg gav större genomsnittlig viktminskning än 36 mg i den japanska studien: 8,7 respektive 7,9 procent.

 

 

• Färre psykiatriska sjukhusinläggningar

I en stor amerikansk observationsstudie publicerad i The Lancet Psychiatry analyserades data från över 70 000 patienter med både schizofreni och typ 2-diabetes.

De som påbörjat behandling med GLP-1-läkemedel hade 24 procent lägre relativ risk för psykiatrisk sjukhusinläggning och 29 procent lägre risk för akutbesök på grund av psykiatriska besvär.

Forskarna betonar dock att resultaten inte visar något orsakssamband eller bevisar att läkemedlen har en direkt effekt på schizofrenisjukdomen.

En av studiens medförfattare är Heidi Taipale, senior forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet.

 

 

Press release www.lakemedelsvarlden.se

Nils Bergeå

 

_________________

 

Uppdatering 261111

 

Obesitasläkemedel kan ge nya sätt att skydda hjärnan

Texten baseras på en press release, en nyhet från Göteborgs universitet

publicerat i Science

 

Läkemedel mot obesitas kanske kan bidra till att skydda hjärnan.

I en ny översikt pekar forskare på hur mer kunskap om läkemedlens effekter kan leda till nya sätt att skydda minnet och andra viktiga förmågor.

 

Läkemedel som semaglutid och tirzepatid, så kallade GLP-1-läkemedel,

används mot obesitas och typ 2-diabetes, men påverkar också processer som är viktiga för hjärnan.

 

 

Nu har forskare vid Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet gått igenom vad forskningen på området hittills visar. 

De har kommit fram till att djurstudier visar att GLP-1-läkemedel kan påverka minne och inlärning. Hos människor är resultaten mer osäkra, men studier av patientuppgifter visar att personer med typ 2-diabetes som får GLP-1-läkemedel mer sällan utvecklar demens. De studierna kan dock inte fastställa orsakssamband, alltså om det beror på läkemedlen.

I två kliniska studier från det danska läkemedelsföretaget Novo Nordisks kunde semaglutid inte bromsa tidig alzheimer, trots att flera biologiska markörer för sjukdomen förändrades.

 

Möjlig nytta för hjärnan 
De här resultaten utesluter inte att läkemedlen kan skydda hjärnans funktion hos andra patienter. Personer med obesitas eller typ 2-diabetes kan ha svårt att hålla fokus, planera och snabbt ta till sig information. Problemen hänger ofta ihop med ämnesomsättning och blodkärlens hälsa och kan därför vara lättare att behandla.

Stina Börchers, forskare knuten till Göteborgs universitet och Köpenhamns universitet, säger att forskare behöver undersöka detta mer.

– Vi behöver ta reda på om behandlingarna kan hjälpa personer med obesitas eller diabetes att bevara sina kognitiva förmågor, särskilt om behandlingen påbörjas innan kognitiva problem har hunnit utvecklas. Det är också viktigt att identifiera vilka patienter som kan ha nytta av behandlingarna.

 

Nya behandlingar 
Forskarna vill förstå om läkemedlens möjliga effekt på hjärnan beror på bättre ämnesomsättning, direkt påverkan på hjärnan eller båda delarna.

– Läkemedel mot obesitas blir alltmer avancerade och ger oss nya möjligheter att förstå hur regleringen av ämnesomsättningen påverkar hjärnans funktion. Genom att särskilja läkemedlens direkta och indirekta effekter på hjärnan kan vi på sikt utveckla behandlingar som är särskilt inriktade på att bevara kognitiva förmågor, säger Christoffer Clemmensen, forskargruppsledare vid Köpenhamns universitet.

Forskarna efterlyser kliniska studier där minne och andra kognitiva förmågor följs från behandlingsstart. De betonar också vikten av att följa äldre och sköra patienter, där snabb viktnedgång och muskelförlust kan försämra den fysiska förmågan och minska behandlingens möjliga nytta.

 

Läs mer på www

Obesity pharmacotherapies and cognition, Science

.

press release från www.Forskning.se

 

____________________________

251111

 

Viktnedgång vid obesitas handlar mer än kalorier in och kalorier ut.

Mikael Rydén, professor, överläkare och forskare på Huddinge Karolinska institutet,

förklarar hur kroppen rent biologiskt arbetar emot oss vid viktnedgång. 

 

 

Läs hela texten på 

https://www.netdoktorpro.se/obesitas/artiklar/obesitas-darfor-motverkar-kroppen-bibehallen-viktnedgang-temabrev-metabola-syndromet/?utm_campaign=ND_26_11_PRO_Riktat_utskick_temabrev-metabola-syndromet_1&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&details=ND_26_11_PRO_Riktat_utskick_temabrev-metabola-syndromet_1

 

 

Kroppen är byggd för att överleva svält

Svårigheten att bibehålla viktnedgång kan förstås utifrån kroppens evolutionärt utvecklade försvar mot svält.

– Rent generellt är det så att alla däggdjurs kroppar är utvecklade för att klara svält. Det är det vi evolutionärt är anpassade för.

Våra kroppar tycker inte om att gå ner i vikt. De vill gärna gå upp i vikt, säger Mikael Rydén.

 

 

Han framhåller att de biologiska mekanismer som i dag kan försvåra viktnedgång historiskt har varit gynnsamma för överlevnad.

– Evolutionärt så kan man säga att “vinnarna” är de som går ner lite i vikt. Det vill säga de som har ett fett som bevaras och som utbyts lite långsammare.

Medan förlorarna rent genetiskt, om man tittar historiskt, det är ju de som går ner väldigt mycket. Det är bara idag som man tycker att det är bra att ha en kropp där man går ner snabbt, säger han.

 

När vi går ner i vikt triggas en rad anti-svältmekanismer, som en form av överlevnadsinstinkt. Mikael Rydén beskriver hur kroppens hormonella reglering i hög grad är inriktad på att bevara energi. Flera hormoner höjer blodsockret, medan insulin är det enda som sänker det, vilket bidrar till att kroppen biologiskt motverkar viktnedgång.

– Vår hunger är en enormt stark drift. Även om du tittar på personer som lider av anorexia nervosa, så tänker de väldigt mycket på mat. Det är inte så att de inte är hungriga, men de trycker undan den driften.

 

 

 

Fettcellerna försvinner aldrig

En annan stor anledning till att det är svårt att bibehålla en viktnedgång handlar om kroppens fettceller. En person som lever med obesitas har ungefär dubbelt så många fettceller som en normalviktig person.

– När man går ner i vikt förlorar man inga fettceller, utan de stannar kvar. Men de minskar i storlek. Om man går ner till samma vikt som någon som aldrig har levt med obesitas, så kommer den som har levt med obesitas att uppnå fettceller som är mindre än hos en normalviktig. Och de här små fettcellerna, de är väldigt hungriga och har en tendens till att vilja bli stora igen, säger Mikael Rydén.

Att fettceller kan öka i antal men inte försvinna bidrar till att förklara återkommande viktuppgång efter viktnedgång.

 

 

 

Leptin – mättnadshormonet som slutar fungera

I kroppens fettvävnad produceras ett mättnadshormon som heter leptin. Ju mer fettmassa som finns, desto mer leptin tillverkas, vilket i sin tur ska signalera till hjärnan att du är mätt.

– Leptin funkar inte riktigt hos personer som lever med obesitas. Man får en leptinresistens, säger Mikael Rydén.

Det betyder att kroppen slutar lyssna på mättnadssignalerna, vilket gör att driften att äta kvarstår trots att kroppen egentligen har tillräckligt med energi lagrad.

 

 

 

Våra gener – en evolutionär fördel som blev en nackdel

Genetiken spelar en stor roll i utvecklingen av obesitas. Hittills har forskningen identifierat över 900 gener kopplade till tillståndet.

– Man måste komma ihåg att det här är inte dåliga gener, det här är bra gener. Det har varit en stor fördel evolutionärt att ha förmåga att lagra på sig en hälsosam mängd fettvävnad för att klara långa, mörka, kalla vintrar, säger han.

 

 

För att förklara genetikens roll drar han en jämförelse till varför många av oss i Norden tål mjölk som vuxna, till skillnad från stora delar av övriga världen:

– Det är därför vuxna till exempel i norra Europa ofta har kvar laktas. Vi kan fortfarande dricka mjölk, vilket man inte kan i resten av världen. Och det beror ju säkert på att det har funnits en fördel här att kunna dricka fet energirik mjölk under vinterhalvåret för att kunna överleva.

Det är alltså bara under de senaste 70–80 åren som vår förmåga att lagra energi har blivit en nackdel för hälsan. Historiskt sett var det personerna som hade svårt att lagra fett som riskerade att dö när det var brist på mat och näring.

 

 

 

Livsmedelsindustrin lurar vår biologi

I dagens moderna samhälle äter vi sällan bara för att vi är hungriga. Enligt Mikael Rydén har maten i dag utformats för att vara så aptitlig att vi kan fortsätta äta trots mättnad, inte minst genom kombinationen av fett, salt och socker.

– Just den kombinationen är ju väldigt ovanlig i naturen. Men vi människor är adapterade till att älska fett, salt och socker. Vi ska söka efter det eftersom det ofta är ett tecken på att det finns bra energi i den typen av mat, förklarar han.

 

 

 

 

Så hur kan vi lura kroppen?

Eftersom vi bär med oss våra fettceller livet ut kommer de flesta som har gått ner i vikt att få kämpa med att hålla den nere. Detta gäller även om man tar hjälp av modern medicin eller kirurgi.

– Så fort du slutar med läkemedlen mot övervikt så går du ju upp i vikt. Och även om du gör en viktnedgångskirurgi, så har man alltid en tendens att öka i vikt efter ett antal år.

 

 

 

Mikael Rydéns råd för att lyckas bättre är att försöka överlista vår egen biologi.

– Ett sätt som jag tror man skulle kunna lura kroppen, det är ju att försöka gå ner lite långsamt så att man adapterar kroppen och inte aktiverar de här svältmekanismerna. Det är nog inte mer än kanske ett halvt kilo i veckan.

 

 

 

Dagens och framtidens forskning

På frågan om vad som är det viktigaste forskningen lärt oss om obesitas de senaste åren, lyfter Mikael Rydén fram framstegen kring nya läkemedel. Idag går det att medicinera mot obesitas och dess följdsjukdomar.

– De här läkemedlen är ju inga ”magic bullets”. Vi vet ju att om man tappar mycket vikt så förlorar man alltid även muskel- och eventuell skelettmassa.

 

 

Forskning pågår för att ta fram läkemedel som selektivt minskar fettmassa utan förlust av muskel- och skelettmassa. Enligt Mikael Rydén behövs också behandlingar som underlättar bibehållen viktnedgång samt billigare alternativ.

– Jag ser det lite grann som när insulin kom i början av 1920-talet, att då trodde man att diabetes skulle botas. Men insulin visade sig bara vara ett verktyg. Det är lite samma sak med de här terapierna nu. De är jätteeffektiva mot obesitas hos många patienter, men de är fortfarande bara ett verktyg och det kommer att krävas andra angreppssätt för att få till en hälsosam befolkning, säger han.

 

 

Läs hela texten på 

https://www.netdoktorpro.se/obesitas/artiklar/obesitas-darfor-motverkar-kroppen-bibehallen-viktnedgang-temabrev-metabola-syndromet/?utm_campaign=ND_26_11_PRO_Riktat_utskick_temabrev-metabola-syndromet_1&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&details=ND_26_11_PRO_Riktat_utskick_temabrev-metabola-syndromet_1

 

 

Press release netdr

Nina Örnfjäder

 

 

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt