Att testa hur kroppen klarar att hantera intag av socker kan vara värdefullt för att hitta förstadier till typ 2-diabetes.
Totalt har över 120 000 personer genomfört denna undersökning inom Västerbottens hälsoundersökningar.
Det är dock liten nytta med att testa 40-åringar som inte har några andra riskfaktorer. Det visar en utvärdering som gjorts vid Umeå universitet.
– Det är viktigt att hitta personer med förstadium till diabetes för att sätta in förebyggande åtgärder så de inte utvecklar sjukdomen. Men vi kan se att det är ytterst få 40-åringar som på detta sätt har fångats upp med testet, säger Mattias Brunström, ST-läkare och forskare vid Umeå universitet.
Det som forskarna vid Umeå universitet har studerat är resultaten av glukosbelastningar som har genomförts inom Region Västerbottens program Västerbottens hälsoundersökningar, VHU.
I programmet har invånare i länet som fyller 40, 50 respektive 60 år erbjudits test med att inta en sockerlösning på fastande mage, och sedan har man efter två timmar mätt hur blodsockernivån förändrats, Oralt Glukostoleranstest. På det viset får man en indikation på vilka som riskerar att utveckla typ 2-diabetes.
Forskarna har studerat resultaten under perioden 1985 till 2017. Man kunde då se att det var ytterst få 40-åringar där det i testet gick att se problem med blodsockret och därmed förstadium till diabetes typ 2. Bland 40-åringar utan andra riskfaktorer var det inte mer än en procent där det förekom.
I studien kunde man däremot se att bland 60-åringar med flera riskfaktorer var det 30 procent som i glukostestet hade värden som visar på förstadium till diabetes typ 2. Dessa individer är i behov av förebyggande insatser.
– Glukostest är tidskrävande för såväl sjukvården som för patienten. Förekomsten av förstadium till diabetes i vissa grupper är så låg att vi menar att det inte är befogat att erbjuda detta till alla som deltar i hälsoundersökningen, säger Anna Rosén, överläkare och f.d. interventionskoordinator för Västerbottens hälsoundersökningar.
Denna forskning har redan påverkat praxis inom vården. År 2020 togs beslut att inte genomföra glukosbelastningar i den primära hälsoundersökningen inom VHU.
Fortsatt forskning pågår för att klargöra vilka grupper som har störst nytta av glukostest och därför bör erbjudas den i framtiden. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMJ Open.
Om den vetenskapliga publiceringen
Oral glucose tolerance testing as a complement to fasting plasma glucose in screening for type 2 diabetes: population-based cross-sectional analyses of 146 000 health examinations in Västerbotten, Sweden
Anna Rosén, Julia Otten, Andreas Stomb, Simon Vallin, Patrik Wennberg, Mattias Brunström http://dx.doi.org/10.1136/bmjopen-2022-062172
Utdrag ur press release
Nyhetsinfo
Läs abstract och hela artikeln utan lösenord pdf free
Retrospektiv analys av OGTT screening studie utan HbA1c
https://bmjopen.bmj.com/content/12/6/e062172
Oral glucose tolerance testing as a complement to fasting plasma glucose in screening for type 2 diabetes: population-based cross-sectional analyses of 146 000 health examinations in Västerbotten, Sweden
- Anna Rosén
- Julia Otten
- Andreas Stomby
- Simon Vallin
- Patrik Wennberg
- Mattias Brunström2
Strengths and limitations of this study
- Population-based study in a primary healthcare setting, making results highly applicable to general population screening.
- Large sample size (146 000 examinations), permitting stratified analyses with separate prevalence estimates for age, sex and risk factor subgroups.
- Glycated haemoglobin, which is the third recommended screening method, was not routinely collected, and hence could not be included in the analysis.
- The included population was predominantly white/Caucasian, limiting the generalisability to other ethnic groups.
Clinical implications
Our findings suggest that the OGTT may not be appropriate for diabetes screening in the middle-aged general population, as currently recommended by the ADA.5 Although the overlap between FPG-detected and OGTT-detected diabetes is not complete, the OGTT is more resource-demanding and offers little added value in terms of diabetes detection, according to our results.
One common argument for using OGTT is that lifestyle interventions can prevent the development of T2D in individuals with IGT.26–31 However, the effects of screening for, and intervening against, IGT have been questioned.13 Randomised controlled trials of lifestyle interventions in IGT have only included about one-third of individuals with IGT in the population,13 and the long-term adherence to lifestyle changes is poor.32 Our results suggest that the NNS to prevent one case of T2D through lifestyle interventions directed towards screening-detected IGT is several hundred for the vast majority of 40- and 50-year-olds. Importantly, the NNS may be even higher in a real-world setting since the intervention effect is likely to be lower in clinical practice compared with clinical trials.13
Individuals with T2D have an increased risk of cardiovascular disease compared with non-diabetic individuals.33 Recent data suggest that patients with screening-detected T2D have substantially lower risk for cardiovascular events compared with patients diagnosed with T2D through symptomatic testing.34 Thus, since screening detects low-risk individuals, the potential benefit in terms of preventing cardiovascular disease is diluted in this specific group of patients compared with estimates derived from patients with clinically detected T2D.
Ovan utdrag från artikeln
Läs den i sin helhet på
www red DiabetologNytt
