Förlag Natur & Kultur 2015. Pris inbunden 255 kr.
Amerikanska originalets Mindset – the new psychology of success
C S Dweck är forskare inom personlighet-, social- och utvecklingspsykologi. Hon har varit professor vid Colombiauniversitetet och är det nu vid Stanforduniversitetet.
Det hela startade med att författaren och en medarbetare insåg att begreppet förmåga hade två definitioner; en statisk förmåga som måste bevisas och en föränderlig förmåga som kan utvecklas genom lärande. Det handlar också om hur ett misslyckande tolkas; ”Jag är misslyckad” eller ett problem att ta itu med och lära sig något av.
Större delen av boken ägnas åt att differentiera mellan att agera enligt ett statiskt respektive ett dynamiskt mindset. Vid det förra ser man mänskliga egenskaper som medfödda och oföränderliga. En person med detta tankesätt söker ständigt bekräftelse på sin talang och undviker aktivt misslyckanden genom att inte utmana sig själv att pröva nytt. Begåvningen skall lysa – en visad ansträngning skulle ”sänka” personen i andras ögon. Det dynamiska tankesättet präglas i stället av idéer om hjärnans plasticitet och utvecklingsbarhet genom nya kunskaper och erfarenheter vilket i sin tur påverkar förmågor och prestationer. Idog ansträng-ning är vägen! Jag kom att tänka på Ingmar Stenmarks lakoniska svar när sportintervjuaren efter en seger frågade:”Men är det inte bara tur när man vinner med 3/1000-dels sekunder?!” ”Jo, jo, och ju mer jag tränar ju mer tur har jag.”
Fördjupade förklaringar av dessa båda mindset med många exempel finns i kapitel 1-3. Speciellt betonas riskerna med att berömma för talang, inte för ansträngning. Här finns ett intressant forskningsprojekt beskrivet, där elever styrdes in mot det ena eller det andra förhållningssättet och vilka långtgående konsekvenser detta fick. (Sedan kan vi ju fundera över det etiska i undersökningen.)
Boken flyter på i kapitel 4-6 med fördjupning inom sport, företag och relationer. John Mc Enroe tas som exempel på en spelare med statiskt mindset, Tiger Woods får illustrera ett dynamiskt synsätt. (Kanske hade hennes odelade entusiasm för den senare dämpats om hon skrivit boken efter 2010?) Från företagsvärlden kan nämnas att Lee Iacocca tas som ett exempel på en man med statiskt tänkande, en som sänkte Chrysler. Kanske ändå, resonerar författaren, har han på äldre da´r ändrat förhållningssätt, för han skänker numera stora summor till diabetesforskning! Jack Welch uppryckning av General Electric får stå för det dynamiska förhållningssättet.
Kapitel 7 ägnas åt illustrativa beskrivningar av såväl dåliga som bra ageranden från föräldrar, lärare och tränare samt vilka konsekvenser de olika förhållningssätten får. Detta avsnitt är, enligt mig, det mest värdefulla.
Avslutningsvis får vi också, i kapitel 8, en liten manual för att ändra vårt mindset från statiskt till dynamiskt. ”Only dead people cant change”, som min handledare Tony Manocchio brukade säga.
Genomgående efter varje kapitel i hela finns några tillämpningsövningar.
Rekommenderade böcker och index finns allra sist i boken.
C S Dweck skriver att detta är hennes första försök att skriva något populärvetenskapligt, tidigare har hon enbart producerat vetenskapliga artiklar. Kanske därför boken översvämmas av livfulla exempel? I varje kapitel finns hänvisningar till varifrån dessa är tagna – man kan säga att hon generöst ger andra den äran. Jag tycker att hon skulle sovrat bland de många illustrationerna. Hur intelligent och brådmogen ett barn än är kan jag omöjligt ta till mig att en 4-månaders baby skulle – på klingande amerikanska – fråga: ”Mamma, Pappa, vad får vi till middag?” För mig drar det ner trovärdigheten.
Författaren är personlig, blottar medvetet en del av sina sämre sidor. Boken är lättläst och roande, dock menar jag att mindset är för förenklat som förklaringsmodell till alltför mycket. Är den läsvärd ändå? Och om ”ja”, för vem?
JA! Alla föräldrar och lärare skulle ha glädje av att ta del av resonemanget i boken! Då blir dessa begrepp verkligt bra verktyg att resonera kring. Inom sjukvården handlar mycket om pedagogik; någon form av förändring skall ju till och patienter skall förmås utöva selfefficacy.
Hur skall vi gå tillväga? Goda tips finns här.
Jag önskar att jag själv haft dessa begrepp att tillgå när jag skulle starta handledningsgrupper för blivande psykoterapeuter i KBT. Dessa grupper bestod av läkare, psykologer, socionomer och sjuksköterskor med flerårig erfarenhet inom sina respektive område. Det var svårt för en del att ta till sig att de nu var de noviser inom ett nytt yrkesområde. De ville vila på gamla lagrar, hade svårt att ta till sig handledningen, önskade enbart bekräftelse, medan andra fullkomligt sjöd av förväntan och djärvt visade video-filmer från ganska dåliga sessioner, sög in tips, gick hem och övade – och när nästa session visades, var den ofta mycket bättre – men de klarade även ett nytt misslyckande. För de var ju där för att lära sig, inte för att visa upp sin duktighet. För att på sikt kunna hjälpa klienter! Och så får jag ju rikta blicken mot mig själv också; vilken syn hade jag på deras möjligheter att utvecklas – och min egen, att utvecklas som handledare?
”Passionen för att anstränga sig och hålla fast vid något, till och med, (eller särskilt) när det inte går så bra, är kännetecknet för ett dynamiskt mindset. Det är det som gör att människor kan lyckas under några av de mest utmanande perioderna i livet.” (C S Dweck)
För DiabetologNytt
Marie Insulander
Peg. psykolog, specialist i klinisk psykologi
Leg. psykoterapeut, handledare
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt