Inbjudna representanter från diabetesprofession och patientförening.
Generaldirektör, hälsade alla deltagare välkomna och förklarade att syftet med mötet var ”att skapa ett bättre diskussionsklimat” med patientföreningar och profession efter den massmediala uppmärksamheten kring TLV´s översyn av insulinpumpar.
GD menade att befintlig lagstiftning angående förbrukningsartiklar är otidsenlig, och att ny lagstiftning är önskvärd; TLV har också haft kontakter med departementet för att få en lagändring till stånd. Å andra sidan har TLV direktiv att löpande göra en översyn av läkemedel och förbrukningsartiklar i förmånssystemet; ett arbete som GD initierat redan 2009. I väntan på ny lagstiftning måste därför översynsarbetet utgå från gällande lagstiftning, inklförarbeten till denna.
GD underströk att den omtolkning och praxisförändring gällande förbrukningsartiklar som nyligen utarbetats av TLVgjorts för ”att skapa ordning och reda”, och att:
• Det inte finns någon dold agenda
• Syftet inte är att spara pengar
• Praxisändringen inte baseras på något uppdrag från departement eller regering
Avslutningsvis deklarerades av GD att vederbörande inte på något sätt ifrågasätter behovet och nyttan av insulinpumpbehandling vid diabetes, och att hon välkomnar fortsatt produktutveckling.
Informationsansvarig, upprepade inledningsvis stora delar av GDs beskrivning av TLV´s uppdrag, och beskrev därefter grunderna för förmånssystemet; dvs via avtal mellan staten och SKLHuvudbudskapet var att kostnaden för läkemedel och förbrukningsartiklar under alla förhållanden faller pålandstingen, och att de farhågor som lyfts fram gällande ”överföring” av kostnader för insulinpumpar från staten till landstingen därmed saknar relevans.
Jurist, sammanfattade bakgrunden till, och innehållet i, TLV´s nya allmänna råd och föreskrifter för ”förbrukningsartiklar”, konstaterade att gällande lagtext och förarbeten till denna inte ger någon tydlig vägledning om vilka förbrukningsartiklar som ska ingå i förmånssystemet eller ej. TLV har dock i sin översyn utgått från skrivningar i dessa dokument som gäller bl a lång hållbarhetstid, möjlighet till ”fleranvändare” respektive elektroniska produkter och produkter som kan kräva service, och fastslagit att produkter som faller inom dessa beskrivningar inte kan definieras som ”förbrukningsartiklar” och därmed inte kan inkluderas i högkostnadsskyddet.
Juristen betonade också att förslaget att utesluta insulinpumpar ur förmånssystemet och överföra ansvaret till landstingen inte kommer att genomföras förrän 2013, dvs att landstingen kommer att ha god tid att planera för denna hantering.
Chefsjurist betonade inledningsvis att TLV´s praxisändring inte bara gäller insulinpumpar utan olika typer av medicintekniska hjälpmedel inom diabetesområdet och andra sjukdomsgrupper, till exempel smärtpumpar. Eftersom gällande lagstiftning är föråldrad ”måste TLV hitta en gräns för vad som ska uppfattas vara en förbrukningsartikel”.
Enligt agendan skulle denna dragning också besvara ”vad är alternativen till TLV´s nuvarande praxis/lagtolkning?”, men något entydigt svar på denna frågeställning gavs inte, såvitt det uppfattades.
Efter TLV´s dragningar följde en öppen diskussion. Från inbjudna organisationer lyftes bland annat följande frågeställningar:
• Varför genomföra en praxisändring av en otidsenlig lag istället för att verka för, och invänta, en lagändring?
• Risk för ojämlik vård om behov av insulinpumpar och andra medicintekniska hjälpmedel ska beslutas av enskilda landsting. SKL saknar mandat att fatta beslut om finansiering.
• Konsekvenser för ekonomiskt utsatta grupper, och i synnerhet barn.
• Potentiell risk för försämrad diabeteskontroll med ökande sjukvårdskostnader som följd.
• Om medicintekniska produkter exkluderas ur förmånssystemet förloras en nationell samordning för bedömning av behov, kostnadseffektivitet etc och ”ackreditering” av medicintekniska produkter. Gäller inte minst hjälpmedel med begränsat godkännande, dvs subventionerad förskrivning endast vid specificerade indikationer.
• Otydliga krav och riktlinjer för medicintekniska företag.
• Risk att nya produkter inte kommer att tillhandahållas i Sverige.
TLV´s svar på dessa frågor och problemställningar är att de inte uppfattas vara av sådan dignitet att de skulle kunna motivera en omsvängning av TLV´s beslutade praxisändring gällande hur man med befintlig lagtext ska definiera ”förbrukningsartiklar” i förmånssystemet.
På direkt fråga vad som skulle krävas för att TLV ska ändra uppfattning, uppfattades att endera ett av följande alternativ skulle vara nödvändigt:
• Direktiv från regering och departement om lagändring.
• Fällande dom från förvaltningsdomstolen gällande Medtronics överklagan av TLV´s beslut att exkludera Minilink, sensor vid kontinuerlig glukosmätning, ur högkostnadsskyddet enär dessa produkter enligt TLV´s praxisändring inte kan definieras som förbruknings-artiklar; dvs om förvaltningsrätten bedömer att TLV överskridit sitt myndighets-mandat och tolkat gällande lagtext på ett felaktigt sätt.
Rapport från deltagande representant vid mötet från Svensk Förening för Diabetologi (SFD)
Nyhetsinfo
Www red DiabetologNytt
Publicerad: |2011-08-23|
