H Kahleova et al i Prag hade gjort studien: “The effect of meal frequency on fatty acid composition in serum phospholipids in patients with type 2 diabetes”.
Syftet var att jämföra måltidsfrekvens med kompositionen av fettsyror av fosforlipiderna i serum.
Det var en randomiserad cross-over studie, 54 patienter med typ 2 diabetes deltog. Studien pågick under 2×12 veckor. Patienterna fick äta 2 eller 6 måltider/dag i respektive period. Vikt, HbA1c, insulinkänslighet och fettsyrekomposition av serumlipiderna följdes under studien. Måltiderna innehöll -500 kcal/dag, 50-55E% kolhydrater, 20-25 E% protein, 25-30 E% fett, ≤ 200 mg kolesterol/dag och 30-40 g fibrer.
Resultatet blev att när patienterna åt 2 måltider/dag, så var viktnedgången större, insulinkänsligheten var störst, koncentrationen av mättat fett sjönk kraftigast, enkelomättat fett sjönk kraftigast, n3 och n6 fleromättat fett ökade mest efter 2 måltider/dag. Fettsyran 18:2n6 ökade när patienterna åt 2 måltider/dag, men sjönk när patienterna åt 6 måltider/dag.
Sammanfattningsvis föreslår gruppen att det borde vara bättre för patienterna äta en kalorireducerad kost uppdelad på färre måltider/dag än fler små måltider/dag vid typ 2 diabetes.
Marjo J.E. Campmans-Kuijpers et al i Nederländerna hade studerat: ”The association of replacing carbohydrates with total fat and different types of fatty acids with mortality and weight change among patients with type 2 diabetes”.
Syftet var att studera förhållandet mellan kostens kolhydratintag och om en del av kolhydraterna ersattes med olika typer av fett eller totalfett och dess relation för risken av kardiovaskulär dödlighet och en 5-årig viktsförändring vid diabetes typ 2. Patienterna följdes under 9,2 ± 2,3 år.
Resultatet visar att av 6192 patienter dog 791 patienter av alla olika orsaker varav 268 patienter pga kardiovaskulär sjukdom. När 10 gram kolhydrater ersattes med ökat totalt fettintag, mättat fett eller fleromättat fett ökade risken för död i hjärtkärlsjukdom, medan det enkelomättade fettet minskade risken för kardiovaskulär död. Av de patienter som dog av andra orsaker var mönstret mellan totala fettintaget, de olika fettkvalitéerna och död densamma. I analysen för den 5-åriga viktsuppföljningen är underlaget 4123 patienter. Den visade en större viktreduktion när enkelomättat var högre. En blygsam viktreduktion förekom när kolhydraterna var ersatta med 10 g totalfett. Sammanfattningsvis bör man inte fokusera på att ersätta kolhydrater med totalfett, utan dietföreskrifter bör fokusera på fettyper och då speciellt tänka på att ersätta mättat fett med enkelomättat fett.
Från Århus universitet presenterades en studie av A.C.S. Thorup et al. ”Secondary metabolites from vintage vegetables improve the health status of type 2 diabetics when compared to equivalent modern vegetables”.
Det var en randomiserad blindad parallel studie, som pågick under 3 månader. Patienter med diabetes typ 2 delades in i 3 grupper. En grupp utgjorde kontrollgrupp och grupp 2 fick äta moderna milda och söta vegetabilier. Grupp 3 fick äta rotfrukter och kålsorter med bitter och stark smak.
Fröna var hämtade från en genbank och de hade inte förädlats under de senaste 100 åren. I vecka 0 var det ingen skillnad mellan grupperna vad gäller BMI, DEXA (fettprocent), fasteblodsocker, fasteinsulin, IAUC för glukos och insulin, fasteurintest och total kolesterol. Av 91 patienter fullföljde 86 studien. I kontrollgruppen skedde inga förändringar i någon parameter. I grupp 2 och 3 var det en signifikant minskning (p < 0,001) av BMI. I grupp 2 var det en signifikant minskning av fasteglukos och fasteinsulin (p < 0,05). De största förändringarna var i grupp 3. Där var det signifikanta minskningar av fasteglukos (p < 0.001), kroppens fettprocent och IAUC för glukos-OGTT (p < 0.01) och fasteinsulin, IAUC för insulin-OGGT samt totalkolesterol (p < 0,05).
Konklusionen blir därför att en daglig kostförändring kan ha betydelse för diabetesmetabolism och generell hälsostatus. Både ursprungs- och moderna vegetabilier hade positiv effekt på hälsostatus i denna studie, men den största anti-diabetiska effekten var det i gruppen, som konsumerade ursprungsvegetabilier med bitter och stark smak. Dessa resultat kan inkluderas i nya kostrekommendationer för diabetes typ 2.
Saeko Imai et al vid Kyoto universitet presenterade en poster med titeln: “Glucose spikes of eating vegetables before carbohydrates with snacks at mid-afternoon are lower than eating carbohydrates before vegetables without snacks”.
Bakgrunden till studien är att i en tidigare studie blev blodsockerresponsen lägre när grönsaker och rotfrukter konsumerades före kolhydratkällan än när kolhydraterna konsumerades före grönsaker och rotfrukter.
Denna studien var en randomiserad, cross-over studie med 4 behandlingsarmar. Måltiderna bestod av frukost, lunch och middag med eller utan mellanmål. Måltiderna bestod av ris/bröd, kött/fisk, 500 g vegetabilier och innehöll 21 g fibrer. Energiprocenten var 60, 16 och 24 för kolhydrater, protein respektive fett. I en arm (1) fick patienterna äta vegetabilierna först till huvudmåltiderna och inget mellanmål. I arm 2 fick patienterna äta kolhydraterna först och inget mellanmål. I arm 3 fick patienterna äta vegetabilierna först till huvudmåltiden och mellanmål kl 12.30 ingick. I arm 4 fick patienterna äta vegetabilierna först och mellanmål kl 15.30 ingick. Plasmaglukos följdes med CGMS.
Resultat: det lägsta blodsockret var efter måltid där grönsaker och rotfrukter konsumerades före kolhydratkällan och utan mellanmål, därefter kom måltid med grönsaker och rotfrukter före kolhydratkälla och med mellanmål kl 15.30 samt därefter kom måltid med kolhydraterna före grönsaker och rotfrukter med mellanmål kl 12.30. Den största glukosresponsen kom efter måltid med kolhydraterna före grönsaker och rotfrukter och utan mellanmål.
Konklusion: Att äta grönsaker och rotfrukter före kolhydratkällan med mellanmål kl 15.30 gav ett lägre blodsockersvar jämfört med att äta kolhydraterna först och utesluta mellanmål.
”Evaluation of the daily nutrient intake and accuracy of the meal carbohydrate content estimation by type-1-diabetic patients under CSII and MDI.” C. Smid et al, Ulm Universitet, Tyskland.
Syftet med denna studie var att bestämma det dagliga intaget av kolhydrater, protein och fett under samma förutsättningar som I det levande livet. Dessutom gjordes det en bedömning av kolhhydratberäkninggen. Femtio patienter med diabetes typ 1 var inneliggande på sjukhus under 8 dagar. Patienterna fick välja mat från en buffé. Under 4 dagar gjordes 24h recall av vad patienten ätit. Trettionio patienter fick redogöra för mängden kolhydrater i sina portioner mat. Resultatet visar att patienterna energiintag fördelades så att 41-45% bestod av fett, 16-21% var protein och kolhydraterna utgjordes av 36-43%. Den i Europa rekommenderade diabeteskosten innehåller 25-35%, 10-20% och 45-60% från fett, protein respektive kolhydrater av den totala energimängden.
Bedömningen av patienternas beräkning av kolhydratmängden var rätt till 92,9%. Frukosten var lättast att beräkna (99,9) och middagen var svårast (87,2%). Konklusion: Energifördelningen av fett, protein och kolhydrater skiljde sig från EASD:s rekommendation. Speciellt kolhydratmängden var lägre och fettintaget var högre än rekommendationen. I en tidigare studie har det blivit samma utfall. De flesta av patienter med diabetes typ 1 deltar i liknande studier och är mycket motiverade till träning och undervisning på en hög utbildningsnivå.
Rapportör för DiabetologNytt
Eva Olausson, diabetesdietist, Ph.D
