Doktorsavhandling: Behavior change intervention and fear of hypoglycemia in type 1 diabetes, Therese Anderbro, Karolinska Institutet 2012, ISBN: 978-91-7457-937-6.Disputation Sophiahemmet sal 27 kl 09.00 fredagen den 30 nov,
Hämta avhandlingen:http://publications.ki.se/jspui/handle/10616/41244
Sammanfattning:
Typ 1 diabetes är en kronisk sjukdom som kräver livslång behandling för överlevnad. Personer som är drabbade måste tillföra kroppen insulin flera gånger om dagen och anpassa många beteenden för att kunna hantera sjukdomen effektivt. Målet med behandlingen är att uppnå god blodockerkontroll för att undvika komplikationer som kan uppkomma bland annat genom skador på blodkärl och nerver. Detta mål nås inte av alla som har typ 1 diabetes.
Vanliga hinder är att egenvården upplevs vara svår och betungande samt att olika rädslor kan vara kopplade till behandlingen, exempelvis rädsla för lågt blodsocker (hypoglykemi). Program baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig vara användbara vid en rad andra kroniska sjukdomar, men det har inte funnits tillräckligt vetenskapligt stöd för att det skulle vara en effektiv metod för vuxna personer med typ 1 diabetes och otillfredsställande blodsockerkontroll.
För kunna utveckla behandling för att minska rädsla för hypoglykemi hos denna patientgrupp, och därmed uppnå så bra egenvård och blodsockerkontroll som möjligt, behövs bedömningsinstrument av god kvalitet liksom mer kunskap om faktorer som påverkar rädslan.
Den första delstudien i den nu aktuella doktorsavhandlingen utvärderar effekten av en intervention baserad på kognitiv beteendeterapi (KBT). Deltagarna blev slumpmässigt utvalda till att antingen få KBT-behandling (intervention) eller till att fortsätta med sedvanlig diabetesvård (kontrollgrupp). KBT-behandlingen gavs mestadels i grupp, men även individuella träffar ingick i interventionen, som bestod av ett grundprogram och ett vidmakthållandeprogram. I grundprogrammet fick deltagarna kartlägga sina egenvårdsbeteenden och lära sig verktyg för att åstadkomma en beteendeförändring. Vidmakthållandeprogrammet syftade till att hjälpa deltagarna att fortsätta med beteendeförändringarna och förebygga bakslag. Totalt pågick studien under ett år. Vid studiens slut hittades signifikanta skillnader mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen avseende blodsockerkontroll, välbefinnande, upplevd stress, rädsla för hypoglykemi, depression och ångest, där interventionsgruppen förbättrades mer än kontrollgruppen. Slutsatsen är att KBT-programmet förefaller vara en lovande behandling för att förbättra blodsockerkontrollen och det emotionella välbefinnandet hos vuxna personer med typ 1 diabetes och otillfredsställande blodsockerkontroll.
För att kunna identifiera och bedöma rädsla för hypoglykemi hos vuxna med typ 1 diabetes översattes och utvärderades ett självskattningsinstrument, Hypoglycemia Fear Survey (HFS). Resultatet visar att den svenska versionen av HFS är tillförlitlig.
Studie tre och fyra i avhandlingen utforskade faktorer som är kopplade till rädsla för hypoglykemi. Syftet med studierna var att identifiera viktiga faktorer som man bör ta hänsyn till vid utvecklandet av en behandling för att minska rädslan. Båda studierna utfördes genom att enkäter skickades till patienter med typ 1 diabetes.
Studie tre undersökte sambandet mellan rädsla för hypoglykemi och faktorer kopplade till sjukdomen samt till demografiska faktorer, medan studie fyra undersökte samband med emotionella och psykosociala faktorer.
Resultatet visade ett starkt samband mellan att ha haft tidigare episoder av svår hypoglykemi och hög rädsla för hypoglykemi, samt att rädslan förefaller vara vanligare hos kvinnor än män. Resultatet från studie fyra visar att det finns ett starkt samband mellan rädsla för hypoglykemi och ångest, rädsla för ångestsymtom samt social ångest. Studien visar också att det verkar finnas skillnader i faktorer kopplade till rädslan i olika subgrupper av patienter med olika grad av risk för hypoglykemi. Dessa skillnader kan vara viktiga att beakta när behandling för rädslan utvecklas.
Slutsatsen av avhandlingen är att KBT kan utgöra en möjlig metod för att nå förbättrad blodsockerkontroll, egenvård, psykisk hälsa och möjligen även minskad rädsla för hypoglykemi. Metoden är dock långt ifrån en klinisk verklighet i svensk diabetesvård idag då det finns få diabetesteam med psykolog och ännu färre team med kompetens i att utföra KBT. Tillgång till psykolog i diabetesteamet är av värde för att utveckla effektiva metoder vid rädsla för hypoglykemi.
Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds Sjukhus – Karolinska Institutet (KI DS)
Katarina Sternudd | Pressekreterare
Kommunikationsavdelningen | Karolinska Institutet
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt