Det offentliga subventionerar vissa förbrukningsartiklar, såsom diabeteshjälpmedel. I april i år kom TLV:s beslut i en uppmärksammad omprövning avseende insulinpumpar.
Beslutet innebär att insulinpumpar efter 15 år inte anses vara ”förbrukningsartiklar” i förmånslagens mening och därmed inte subventioneras efter den 1 december 2013. Detta får allvarliga konsekvenser för patienterna.
TLV påstår att de som behöver en insulinpump kommer ”ha samma möjlighet” att få en sådan utskriven även om pumparna inte ingår i förmånssystemet, eftersom det kan förväntas att landstingen upphandlar produkterna. Vi ifrågasätter detta. Insulinpumpar är kostsamma och ingår i förmånssystemet för att säkerställa lika villkor i fråga om tillgänglighet och urval, oavsett var man bor. Landstingens upphandlingar tar lång tid och försenas ofta genom överprövningsprocesser. Det finns dessutom en uppenbar risk att patienternas valfrihet och tillgänglighet påverkas av vilket landsting de tillhör.
Risken för att patienten inte får den insulinpump han eller hon egentligen behöver utan den billigaste pumpen som upphandlats är därför överhängande.
TLV anser att produkterna är för avancerade och har en för lång livslängd för att vara förbrukningsartiklar i lagens mening. Redan tanken att en insulinpump är alltför hållbar för att subventioneras är uppseendeväckande, särskilt från en myndighet med målet att få ut så mycket hälsa som möjligt för skattepengarna. Risken att en produkt med kortare hållbarhet utesluts ur förmånssystemet på grund av bristande kostnadseffektivitet, är å andra sidan överhängande. Därmed befinner företagen sig i ett ”moment 22” där såväl för kort som för lång hållbarhet utgör hinder för att omfattas av förmånerna.
Dessutom har lagstiftaren en annan mening än TLV. Lagstiftaren har nämligen övervägt och förkastat förslag om att just insulinpumpar skulle uteslutas ur förmånssystemet. Detta kan bara tolkas så att lagstiftaren anser att insulinpumpar ska subventioneras genom systemet. Att en myndighet agerar på egen hand är därför orimligt och måste vara utanför dess behörighet.
Vinsten med förändringen är oklar, men de allvarliga konsekvenserna för patienterna är tydliga.
Helena Nilsson, specialiserad jurist inom Life Science på Setterwalls
Martin Levensohn, specialiserad jurist inom Life Science
