Hälsoinriktad hälso- och sjukvård 18. Rökning vid diabetes

De nationella riktlinjerna för diabetesvården har uppdaterats i en preliminär version 2014 och stöd till rökstopp är en av de högst rekommenderade åtgärderna. I det nationella diabetesregistret (NDR) finns det möjlighet att följa andelen rökare bland diabetespatienter (självrapporterad rökning), däremot inte uppgifter om rökavvänjning eller eventuellt rökstopp. 14,7 procent av personer med diabetes i primärvården är rökare. Antalet är drygt 40 000 och det är en viss ökning sedan 2013 då andelen rökare var 14,5 procent. Det kan dock bero på att primärvården i större utsträckning frågar patienterna om de röker. Andelen rökare bland de med diabetes i primärvår- den framgår av diagram 18B.

I riket är det en större andel av männen med diabetes i primärvården som är rökare, 15,3 procent jämfört med kvinnor där andelen är 14,0 procent. På landstingsnivå är den största skillnaden mellan män och kvinnor i ett enskilt landsting 4,5 procent. I diagram 18 redovisas resultat för landstingen, uppdelat på män och kvinnor. Det landsting som har högst andel rökare bland de med diabetes i primärvården har en andel på 18,4, jämfört med 11,3 procent i landstinget med lägst andel.

ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 – HÄLSO- OCH SJUKVÅRD – ÖVERGRIPANDE INDIKATORER 45 SOCIALSTYRELSEN

46

19. Fetma vid diabetes

Fetma är en riskfaktor för att få diabetes och ökar risken för diabeteskompli- kationer. Personer med diabetes lider i betydligt högre grad än den övriga befolkningen av övervikt eller fetma. NDR innehåller uppgifter om både midjeomfång och Body Mass Index (BMI). I riket är medelvärde för BMI och midjeomfång över tid i stort sätt oförändrade de senaste åren. WHO anger olika klasser av fetma, där BMI 30 och upp till 35 anger fetma av grad 1, medan BMI 35 och över respektive BMI 40 och över beskrivs som fetma av grad II respektive III.

Indikatorn visar andelen personer i primärvård som har BMI lika med eller högre än 35, bland alla där det finns uppgift om BMI. Andelen med BMI lika med eller över 35 uppgår i riket till 15,1 procent, vilket är jämförbart med resultaten år 2013. Spridningen mellan landstingen framgår av diagram 19. Det landsting som har högst andel personer med diabetes i primärvården med fetma av grad II och III har ett värde på 17,7 procent. Det kan jämföras med 12,9 procent, vilket är andelen för landstinget med lägst värde. Vikt och levnadsvanor är viktiga för patientens hälsa, vilket motiverar att denna aspekt uppmärksammas.

ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 – HÄLSO- OCH SJUKVÅRD – ÖVERGRIPANDE INDIKATORER SOCIALSTYRELSEN

Vid blodglukossänkande behandling har vikten en tendens att öka snarare än att minska. Viktreduktion sker dessutom långsammare och är inte lika framgångsrik hos personer med typ 2-diabetes och övervikt eller fetma, jämfört med andra. Vidare bidrar många läkemedel ofta till att vikten ökar. Eftersom viktreduktion i varierande utsträckning har effekt på såväl högt blodglukos, högt blodtryck som höga blodfetter är detta en stor utmaning i diabetesvården.

20. Fysisk aktivitet vid diabetes

Stöd till ökad fysisk aktivitet är en åtgärd som har fått en hög rekommen- dation i riktlinjerna för diabetes. Regelbunden fysisk aktivitet har tydliga samband med en minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, övervikt och för tidig död. Personer med diabetes kan sänka sitt HbA1c- värde och påverka sin risk för komplikationer genom att kombinera fysisk aktivitet med bra kost. Råd om fysisk aktivitet ska anpassas för varje patient. Fysisk aktivitet på recept, FAR, är sannolikt en underutnyttjad resurs. I NDR registreras en uppgift om fysisk aktivitet motsvarande en 30 minuters prome- nad, indelad i fem aktivitetsgrupper, från alternativet att patienten ”aldrig” är aktiv till att fysisk aktivitet sker ”dagligen”. Uppgiften baseras inte på patientenkät, utan fångas genom att vårdgivaren efter samtal med eller på basis av kunskap om patienten anger det svarsalternativ som passar bäst. Uppgiften kan ses som en skattning, som påverkas av både patientens och vårdgivarens definition av aktiviteten fysisk aktivitet och av bedömningen av

ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 – HÄLSO- OCH SJUKVÅRD – ÖVERGRIPANDE INDIKATORER 47 SOCIALSTYRELSEN

48

ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 – HÄLSO- OCH SJUKVÅRD – ÖVERGRIPANDE INDIKATORER SOCIALSTYRELSEN

frekvensen. Indikatorn visar andelen patienter med typ 2 diabetes som är fysiskt inaktiva, bland dem som det finns uppgift om utövande av fysisk aktivitet för. Att vara fysiskt inaktiv innebär att man aldrig eller mindre än en gång i veckan utövar fysisk aktivitet (motsvarande 30 minuters promenad). I diagram 20B framgår andelen personer med diabetes i primärvården för åren 2011 till 2014. Andelen fysiskt inaktiva har legat relativt konstant mellan åren. Detsamma gäller skillnaden mellan män och kvinnor, där kvinnor med diabetes i primärvården i större utsträckning är fysiskt inaktiva. Andelen män som var fysiskt inaktiva var 26,9 procent år 2014, jämfört men 30,3 bland kvinnor.

Andelen fysiskt inaktiva patienter uppgick i riket till 28,4 procent, vilket framgår av diagram 20. Variationer mellan landsting spänner från 21,5 procent upp till 42,6 procent. Uppgifter om fysisk aktivitet och inaktivitet finns för 247 087 personer.