Diabetessjuksköterskor har en viktig roll i diabetesvården men större fokus bör läggas på patienternas sjukdomsperspektiv och sjukdomsintegration som underlag för egenvårdssupport än vad som görs i dag.

 

Detta enligt den avhandling som Lena Jutterström försvarar vid Umeå universitet den 3 maj.

Egenvårdsaktiviteter som brukar föreslås är ökad fysisk aktivitet, rökstopp och viktnedgång vid behov. Kosten bör bestå av en ökad mängd långsamma kolhydrater och fibrer, samt reducerat intag av mättat fett. Förändring av aktivitetsmönster och kostintag förväntas patienten utföra själv. I många fall behöver personer med typ 2-diabetes förändra sin livsstil ganska radikalt, vilket i sin tur blir ett ingrepp i eller en stor förändring i det dagliga livet.

I sin avhandling beskriver Lena Jutterström bland annat diabetessjuksköterskors uppfattningar om den diabetesvård som bedrivs idag.

 

Hon har även beskrivit patienternas erfarenheter av att leva med typ 2-diabetes, vad som motiverar dem till effektivare sjukdomshantering och får dem att integrera sjukdomen i sina liv. 

 

Lena Jutterström har även deltagit i genomförandet och utvärderingen av en patientcentrerad intervention, som består av stöd, antingen individuellt eller i grupp, riktat till personer med typ 2-diabetes.

Lena Jutterström konstaterar bland annat att en viktig uppgift för diabetessjuksköterskor i primärvården är att effektivt stödja personer med typ 2-diabetes att hantera sjukdomen i det dagliga livet. Enligt en studie i avhandlingen har detta endast visats vara ett ideal och svårt att uppnå i verkligheten, enligt de deltagande diabetessköterskorna.

Trots att ett patientcentrerat arbetssätt rekommenderas, vilket bland annat innebär att beakta individuella behov, värderingar och önskemål kring behandlingen, så beskriver diabetessjuksköterskor att de huvudsakligen fokuserar på att ge patienter råd från sitt perspektiv och även förväntar sig att patienterna följer dessa råd.

Att integrera sjukdomen i livet innebär bland annat att förstå vad diabetes innebär för en själv. Detta inbegriper att reflektera över konsekvenser i det dagliga livet där det kan krävas att man tar ställning och eventuellt förhandlar om sjukdomshanteringen, vad man själv vill och vad som är möjligt att förändra i nuet och för framtiden, vilket berör insikter och uppfattningar kring sjukdomens allvarlighetsgrad.

 

Patienterna behöver ges möjlighet att reflektera kring de känslomässiga och existentiella aspekterna av att leva med en kronisk sjukdom, som typ 2-diabetes, för att lättare kunna integrera sjukdomen i livet.

Lena Jutterström skriver att det därför är viktigt för vårdpersonalen att förstå hur personer med typ 2-diabetes upplever och reagerar på sjukdomen, hur de resonerar och eventuellt väljer att förändra sina levnadsvanor, samt hur de därefter utvärderar effekten av dessa förändringar.

 

Det finns sannolikt behov av att diabetessjuksköterskor i högre grad än idag fokuserar på att lyfta fram patienternas perspektiv på sjukdom och sjukdomshantering för att effektivare stödja deras sjukdomsintegration och egenvård. Patienternas erfarenheter av att leva med och kunna hantera typ 2-diabetes, men även deras uppfattningar om sjukdomens konsekvenser på kort och lång sikt, är centrala för deras egna motiv till en förändrad livsstil. Om sjukdomshanteringen anses viktig och betydelsefull och om personen har egna motiv till förändring så är sannolikheten större att han eller hon ändrar sin livsstil.

Forskning om hur man ska implementera ett patientcentrerat arbetssätt i praktiken är efterfrågat och denna avhandling visar på att detta är möjligt.

 

Den interventionsstudie som ingår visar att patientcentrerat stöd kan ges individuellt eller i grupp och förbättrar långtidsblodsockret signifikant, vilket därmed sannolikt även minskar komplikationsrisken.

Slutsatsen i avhandlingen är att god omvårdnad av personer med typ 2-diabetes i primärvården innebär att diabetessjuksköterskor fokuserar mer på patienters perspektiv på sjukdom, sjukdomshantering och sjukdomsintegration som underlag för egenvårdssupport, istället för vad som är vanligt idag, huvudsakligen fokusera på information och rådgivning från ett medicinskt perspektiv som eventuellt inte passar in i personens personliga och sociala liv.

 

Avhandlingen visar slutligen på att det med relativt enkla medel är möjligt att träna diabetessjuksköterskor att arbeta mer patientcentrerat.

Lena Jutterström är doktorand vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet

Fredagen den 3 maj försvarar Lena Jutterström, Institutionen för omvårdnad, sin avhandling med den svenska titeln Integration av sjukdom, sjukdomshantering och patientcentrerad support vid typ 2-diabetes (Engelsk titel: Illness integration, self-management and patient-centred support in type 2 diabetes). 

 

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhuset, Aulan. Opponent: Ass. Professor Unn-Britt Johansson, Sofiahemmets högskola, Stockholm.