Banbrytande ö-cellsbehandling kan innebära paradigmskifte för patienter med typ 1-diabetes

 

Akademiska sjukhuset är först i världen med erbjuda patienter med typ 1-diabetes transplantation med genmodifierade, hypoimmuna insulinproducerande celler från Langerhanska öar utan användning av immundämpande läkemedel. Detta inom ramen för en klinisk studie. Nu visar en 14-månadersuppföljning att cellerna är säkra samt fortsätter att överleva och fungera hos en patient.

– Detta är ett bevis på att insulinproducerande celler kan transplanteras till patienter med typ 1-diabetes och fås att överleva utan samtidigt behov av immundämpande läkemedel via en specifik teknik för genmodifiering. Vår förhoppning är att tekniken framöver helt ska förändra typ 1-diabetes från en kronisk sjukdom till en botbar sjukdom, säger Per-Ola Carlsson, studiens huvudprövare, överläkare och professor vid sektionen för endokrinologi och diabetologi vid Akademiska sjukhuset.

 

I den forskarinitierade studien, finansierad av Leona M. and Harry B. Helmsley Foundation, har man utvärderat om genmodifierade insulinproducerande celler från Langerhanska öar i bukspottkörteln kan transplanteras på ett säkert sätt och bidra till att återställa insulinproduktionen hos personer med typ 1-diabetes utan behov av samtidig behandling med immundämpande läkemedel. Den cellprodukt som använts har framställts vid Oslo universitetssjukhus medan transplantationen gjorts vid Akademiska sjukhuset.

 

Nu har resultaten av uppföljningsdata från 14 månader i studien publicerats i den ledande medicintidskriften The New England Journal of Medicine.

 

Vid ö-cellstransplantation, som all organ- och celltransplantation, där vävnad kommer från annan individ, har det hitintills krävts undertryckande av mottagarens immunsystem för att förhindra immunavstötning av de transplanterade cellerna. De insulinproducerande celler som använts i den aktuella studien är genetiskt modifierade för att undvika upptäckt av immunförsvaret och därmed skyddade från såväl avstötning som autoimmunt angrepp.

– Eftersom detta är en först-i-människa studie, som i första hand fokuserar på säkerhet, har endast en mindre mängd insulinproducerande celler transplanterats till denna första patient. I en uppföljande kommande studie, med stamcellframtagna insulinproducerande celler, hoppas vi dock få möjlighet att öka cellmängden och komma upp i botande doser, avrundar Per-Ola Carlsson.

 

FAKTA: Ö-cellsbehandling vid typ 1-diabetes

Vid typ 1-diabetes angriper och förstör den drabbade individens immunsystem (autoimmunitet) de så kallade betacellerna som producerar insulin.
Behandling av sjukdomen har gått framåt kraftigt de senaste åren med exempelvis insulinpumpar vars insulintillförsel styrs av vävnadssockerhalten.
För personer med svår typ 1-diabetes och oförutsägbara, kraftiga variationer av blodsockret finns sedan drygt 20 år en etablerad behandling med transplantation av så kallade Langerhanska öar som innehåller insulinproducerande celler.
Ö-cellsbehandlingen innebär att Langerhanska öar isoleras från en avliden donators bukspottkörtel och transplanteras till en patient med målet att uppnå normal blodsockerkontroll och insulinoberoende. Samtidigt med transplantationen behöver patienten immunsuppression.

 

Sedan starten 2001 har drygt 170 ö-transplantationer genomförts på Akademiska sjukhuset fördelat på cirka 60 patienter.

 

Källa: Pressmeddelande Akademiska sjukhuset

 

____________________

 

Nyhetsinfo

 

https://www.nejm.org/doi/abs/10.1056/NEJMoa2503822

Survival of Transplanted Allogeneic Beta Cells with No Immunosuppression

Authors: Per-Ola Carlsson, M.D., Ph.D., Xiaomeng Hu, Ph.D., Hanne Scholz, Ph.D., Sofie Ingvast, B.Sc., TorbjörnLundgren, M.D., Ph.D., Tim Scholz, M.D., Ph.D., Olof Eriksson, Ph.D., Per Liss, M.D., Ph.D., Di Yu, Ph.D., Tobias Deuse, M.D., Olle Korsgren, M.D., Ph.D. https://orcid.org/0000-0002-8524-9547, and Sonja Schrepfer, M.D., Ph.D.

 

Published August 4, 2025

N Engl J Med 2025;393:887-894

DOI: 10.1056/NEJMoa2503822

 

Summary

The need to suppress a patient’s immune system after the transplantation of allogeneic cells is associated with wide-ranging side effects. We report the outcomes of transplantation of genetically modified allogeneic donor islet cells into a man with long-standing type 1 diabetes. We used clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)–CRISPR-associated protein 12b (Cas12b) editing and lentiviral transduction to genetically edit the cells to avoid rejection; the cells were then transplanted into the participant’s forearm muscle. He did not receive any immunosuppressive drugs and, at 12 weeks after transplantation, showed no immune response against the gene-edited cells. C-peptide measurements showed stable and glucose-responsive insulin secretion. A total of four adverse events occurred, none of which were serious or related to the study drug. (Funded by the Leona M. and Harry B. Helmsley Charitable Trust; EudraCT number, 2023-507988-19-00; ClinicalTrials.gov number, NCT06239636.)

 

_______________________

 

Forskarguppen anser att det de gör är medicinsk historia,

’och att T1DM kan botas” – en patient har behandlats

TT 260825

 

 

”Uppsala skriver medicinhistoria – typ 1-diabetes kan botas

Med hjälp av gensaxar och avancerad medicinsk teknik finns nu ett botemedel mot diabetes i siktet

Typ 1-diabetes kan nu botas med transplanterade insulinceller som lever i 14 månader utan att kroppen stöter bort dem, utan ett enda immundämpande läkemedel. Det har aldrig hänt förut.

Typ 1-diabetes är inte en sjukdom man blivit sjuk av. Det är ett angrepp inifrån – immunförsvaret, av skäl ingen riktigt förstår, slår ut de egna betacellerna i bukspottkörteln. De är de enda som kan producera insulin. Utan dem dör man.

Med dem lever man, men i en konstant balansgång av injektioner, blodsockermätningar och rädsla för vad som händer när balansen rubbas.

Runt 50 000 personer i Sverige hanterar den balansgången varje dag. Hälften fick diagnosen som barn.

Nu har Per-Ola Carlsson, professor och överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, publicerat ett resultat i New England Journal of Medicine som på allvar sätter ett frågetecken vid om sjukdomen måste vara kronisk, skriver DN.

 

Gensaxen löste typ 1-diabetes
Cellterapi mot typ 1-diabetes är inte nytt. I drygt 20 år har läkare kunnat transplantera insulinproducerande celler från döda donatorer. Problemet är att kroppen vill göra sig av med dem, och för att hindra det krävs livslång medicinering som stänger ner immunförsvaret.

Den medicinen ökar risken för infektioner och cancer. Behandlingen har därför bara kunnat erbjudas patienter som redan tar immunhämmande mediciner av andra skäl.

 

Forskargruppen i Uppsala skickade donerade celler till Oslo där de bearbetades med gensaxen CRISPR-Cas12b. Tekniken ändrar cellernas yta så att patientens immunförsvar inte känner igen dem. Utan igenkänning – inget angrepp, skriver Forskning.se.

Tolv veckor efter transplantationen producerade cellerna insulin på ett stabilt, blodsockerstyrt sätt. Fjorton månader senare gör de det fortfarande.

“Vår förhoppning är att tekniken framöver helt ska förändra typ 1-diabetes från en kronisk sjukdom till en botbar sjukdom”, säger Per-Ola Carlsson.

Stamceller är nyckeln till bredare behandling
Det som saknas är mängd. Det här var en säkerhetsstudie och dosen var liten – avsiktligt. Att faktiskt bota kräver fler celler. Och donatorer räcker inte om behandlingen ska ges till fler än en handfull patienter.

Nästa studie ska därför undersöka om stamceller kan odlas fram till insulinproducerande celler i tillräcklig mängd, skriver Dagensdiabetes.

Går det – är boten inom räckhåll.

 

 

_________________________

 

www red DiabetologNytt