Arkiv alla nyheter

Nytt ljus. Diabetes & hjärtklaffsjd. NDR. Circulation

 

NY STUDIE. Personer med diabetes har en kraftigt ökad risk för sjukdom i de vänstersidiga hjärtklaffarna, visar en omfattande registerstudie vid Göteborgs universitet.

De statistiska analyserna pekar också på att det kan gå att förebygga hjärtklaffssjukdom genom att sänka blodtryck och andra riskfaktorer ännu mer än dagens behandlingsmål. 

För att blodet ska gå i rätt riktning finns fyra hjärtklaffar som fungerar som ventiler. Eftersom trycket är störst i hjärtats vänstra sida är det dessa klaffar som oftast drabbas av hjärtklaffssjukdom.

Det kan antingen innebära att klaffarna förlorar sin smidighet och kanske inte längre sluter tätt, eller att det uppstår ett läckage som försämrar pumpförmågan. Hjärtklaffssjukdom kan orsaka många problem som andningsbesvär, trötthet, yrsel och hjärtklappning, och kan i värsta fall leda till hjärtsvikt.

Tydligt ökad risk

Annan forskning gjord på djur har visat att diabetes kan bidra till förstelningen av klaffar i hjärtat och även i den ring som fäster klaffen i hjärtat.

Denna studie visar för första gången på befolkningsnivå hur tydlig kopplingen mellan diabetes och ökad risk för hjärtklaffssjukdom är. Både personer med diabetes typ 1 och typ 2 har ökad risk att drabbas.

Personer med diabetes typ 2 visas exempelvis ha en 1,62 gånger högre risk för förkalkning av aortaklaffen (aortastenos).

Lägre risk för läckage

Däremot hade personer med diabetes typ 2 en lägre risk för att det ska uppstå läckage. Men trots att fyndet kan tolkas som en skyddande effekt är det inte något positivt, menar forskarna.

Aidin Rawshani. Foto: Elin Lindström.

– Den minskade risken för primär regurgitation, eller läckage, vid diabetes typ 2 är också en effekt av den förmodade förstelnings- och förkalkningssprocess som startas av till exempel förhöjt blodtryck, försämrad förmåga att omsätta blodsocker och faktorer kopplade till fetma.

Förstelningsprocessen i hjärtat ses hos alla människor när vi blir äldre, även hos dem som inte har diabetes, men vid diabetes är processen förmodligen accelererad, säger Aidin Rawshani, forskare knuten till Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som är huvudförfattare till studien.

Studien baseras på registerdata om drygt 3,4 miljoner personer i Sverige, med uppföljning under tjugo års tid. Resultaten publiceras av den vetenskapliga tidskriften Circulation.

Optimala behandlingsmål

Studien identifierar särskilt blodsocker, blodtryck, blodfetter, övervikt och njurfunktion som faktorer som påverkar riskerna för hjärtklaffssjukdom.

Den statistiska analysen visar att det kan vara fördelaktigt om fler av de traditionella riskfaktorerna sänktes ännu mer med hjälp av läkemedel och livsstilsförändringar, jämfört med de riktlinjer som gäller i vården idag.

Fyndet är dock bara rent statistiskt, understryker forskarna bakom studien.

– Våra resultat talar för att risken för sjukdom i hjärtklaffarna skulle kunna gå att minska ytterligare om de rekommenderade behandlingsmålen sänktes. Men fyndet ska hanteras med försiktighet, eftersom det än så länge bara är ett statistiskt samband. Det behövs kliniska prövningar för att veta att det verkligen har så god effekt som statistiken antyder, säger Aidin Rawshani.

Degenerativ klaffsjukdom och diabetes

Studien visar även att individer med diabetes som har blodsocker, blodtryck, blodfetter, kroppsmasseindex (BMI) och njurfunktion (eGFR) inom terapeutiska målvärden har fortsatt förhöjd risk för förstelning i vänstersidiga klaffar medan risken för läckage var mycket lägre, jämfört med kontroller.

Olika känslighetsanalyser visade flera intressanta fynd, exempelvis den kraftigt förhöjda risken för degenerativ vänstersidig klaffsjukdom bland personer med diabetes, vilket stärker misstanken att det är en degenerativ process i klaffringen som bidrar till den observerade riskminskningen för klaffregurgitation hos personer med diabetes.

Studien omfattar drygt 3,4 miljoner personer i Sverige, varav 36 211 med diabetes typ 1 och 678 932 med diabetes typ 2, vars data samlats in under 20 års tid.

Studien är baserad på Nationella diabetesregistret, Patientregistret, dödsorsaksregistret och läkemedelsregistret. Statistiska centralbyrån (SCB) tillhandahöll matchade kontroller och tillgång till Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA).

TitelLeft-Sided Degenerative Valvular Heart Disease in Type 1 and Type 2 Diabetes

Elin Lindström

press release Göteborgs Universitet

 

Läs abstract

https://www.ahajournals.org/doi/10.1161/CIRCULATIONAHA.121.058072

Left-Sided Degenerative Valvular Heart Disease in Type 1 and Type 2 Diabetes

Araz RawshaniNaveed SattarDarren K. McGuireOskar Wallström

Ulf SmithJan BorénGöran BergströmElmir OmerovicAnnika RosengrenBjörn EliassonDeepak L. BhattAidin Rawshani

Originally published 9 Jun 2022

https://doi.org/10.1161/CIRCULATIONAHA.121.058072Circulation. 2022;0

Abstract

Background:

The role of diabetes in the development of valvular heart disease and particularly the relation with risk factor control, has not been extensively studied.

Methods:

We included 715,143 patients with diabetes registered in the Swedish National Diabetes Register and compared them with 2,732,333 matched controls randomly selected from the general population.

Trends were analyzed with incidence rates and Cox regression, which was also used to assess diabetes as a risk factor compared to controls, and, second, separately in patients with diabetes according to the presence of five risk factors.

Results:

Incidence for valvular outcomes is increasing among patients with diabetes and the general population. In type 2 diabetes, systolic blood pressure, body mass index and renal function was associated with valvular lesions.

Hazard ratios for patients with type 2 diabetes who had nearly all risk factors within target rages, compared with controls, were as follows:          • aortic stenosis 1.34 (95% CI, 1.31 to 1.38),                                                    • aortic regurgitation 0.67 (95% CI, 0.64 to 0.70),                                                    • mitral stenosis 1.95 (95% CI, 1.76 to 2.20), and for                                                • mitral regurgitation 0.82 (95% CI, 0.79 to 0.85).

Hazard ratios for patients with type 1 diabetes and nearly optimal risk factor control, were as follows:                                                                                • aortic stenosis 2.01 (95% CI, 1.58 to 2.56),                                                       • aortic regurgitation 0.63 (95% CI, 0.43 to 0.94) and                                                     • mitral stenosis 3.47 (95% CI, 1.37 to 8.84).

Excess risk in patients with type 2 diabetes for stenotic lesions showed hazard ratio for aortic stenosis 1.62 (95% CI, 1.59 to 1.65), mitral stenosis 2.28 (95% CI, 2.08 to 2.50), type 1 diabetes showed 2.59 (95% CI, 2.21 to 3.05) and 11.43 (95% CI, 6.18 to 21.15), respectively. Risk for aortic- and mitral regurgitation was lower in type 2 diabetes; 0.81 (95% CI, 0.78 to 0.84) and 0.95 (95% CI, 0.92 to 0.98), respectively.

Conclusions:

Individuals with type 1 and 2 diabetes have greater risk for stenotic lesions, whereas risk for valvular regurgitation was lower in type 2 diabetes. Patients with well-controlled cardiovascular risk factors continued to display higher risk for valvular stenosis, without a clear stepwise decrease in risk between various degrees of risk factor control.

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

Facebook
LinkedIn
Email
WhatsApp