Midjemått är en starkare riskfaktor än BMI för utveckling av fetmarelaterad cancer hos män, visar en studie. Forskarna menar att det är viktigt att se var på kroppen fettet sitter när man bedömer cancerrisk.
Att fetma ökar risken för flera cancerformer är känt sedan tidigare, men hur den risken mäts kan ha stor betydelse. En studie från Lunds universitet undersökt BMI* respektive midjemått som metoder för att beräkna cancerrisk.
– Resultaten tyder på att vi bör se bortom BMI och även ta hänsyn till midjemått när vi bedömer hälsorisker kopplade till obesitas, säger Tanja Stocks, forskare och docent i epidemiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
*BMI är ett mått för en persons eventuella över- eller undervikt som beräknas med hjälp av längd och vikt.
• Risken ökade när midjan mättes
I studien analyserades data från över 339 000 personer vars BMI och midjemått hade registrerats mellan åren 1981 och 2019.
Genom att sedan ta hjälp av svenska cancerregistret såg man att 18 185 av de 339 190 personer som var cancerfria vid mätningen hade fått fetmarelaterad cancer vid uppföljningen.
– Vi såg att för varje standardavvikelse – det vill säga ungefär elva centimeter större midjemått hos män – ökade risken för fetmarelaterad cancer med 25 procent. För varje motsvarande ökning i BMI ökade risken med 19 procent. Det tyder på att midjemåttet är en tydligare riskmarkör än BMI för män, säger Josef Fritz, forskare vid Lunds universitets cancercentrum.
• Bara en bättre metod bland män
Att midjemått var en bättre mätmetod än BMI syntes bara i gruppen män. Det kan bero på att det skiljer sig åt mellan män och kvinnor vad midjemått och BMI hänger ihop med, tror Josef Fritz.
– Till exempel kan midjemått bland män vara starkare kopplat till insulinresistens, vilket är en av huvudfaktorerna som tros koppla obesitas med risk för flertalet cancerformer.
– BMI är på ett sätt enklare, det är ett exakt mått man får genom vikt och längd. Men vår studie betonar vikten av hur fettet är distribuerat på kroppen. Detta är inte något som avspeglas i BMI-måttet, men det är något som midjemåttet signalerar.
• Cancerformer som har samband med övervikt och fetma:
- Matstrupscancer (adenokarcinom)
- Magsäckscancer (övre delen)
- Tjock- och ändtarmscancer
- Levercancer
- Gallblåsecancer
- Bukspottskörtelcancer
- Bröstcancer efter klimakteriet
- Livmoderkroppscancer
- Äggstockscancer
- Njurcancer
- Meningiom
- Skölkörtelcancer
- Multipelt myelom
• Vetenskaplig artikel Journal of the National Cancer Institute
Comparing waist circumference with body mass index on obesity-related cancer risk: a pooled Swedish study, Journal of the National Cancer Institute.
https://academic.oup.com/jnci/advance-article/doi/10.1093/jnci/djaf075/8099439?login=false
Press release www.lakemedelsvarlden.se och www.forskning.se
__________________________________________________________
Comparing waist circumference with body mass index on obesity-related cancer risk: a pooled Swedish study
Ming Sun, PhD , Christel Häggström, PhD , Marisa da Silva, PhD , Innocent B Mboya, PhD , Ylva Trolle Lagerros, PhD , Karl Michaëlsson, PhD , Sven Sandin, PhD , Jerzy Leppert, PhD , Sara Hägg, PhD , Sölve Elmståhl, PhD ,
Patrik K E Magnusson, PhD , Stefan Söderberg, PhD , Weiyao Yin, PhD , Abbas Chabok, PhD , Angela Wood, PhD , Tanja Stocks, PhD , Josef Fritz, PhD
Abstract
Background
General adiposity, assessed by body mass index (BMI), is a well-established cancer risk factor. This study compared waist circumference (WC), a measure of abdominal adiposity, with BMI as a risk factor for obesity-related cancers, and assessed whether WC provides additional information beyond BMI.
Methods
We analyzed data from 339 190 individuals in a pooled Swedish cohort with baseline BMI and WC assessments from 1981 to 2019 (61% objectively measured, mean age 51.4 years). Cancer diagnoses were obtained from the Swedish Cancer Register. Hazard ratios (HRs) for WC and BMI were calculated using multivariable-adjusted Cox regression. To account for WC’s greater variability, we corrected HRs using regression dilution ratios. To assess WC’s additional contribution beyond BMI, we analyzed WC residuals in multivariable, BMI-adjusted models.
Results
During a median follow-up of 13.9 years (interquartile range: 8.0-22.5), 18 185 IARC-established obesity-related cancers were recorded. In men, a 1-standard deviation (SD) increase in WC was associated with a 25% higher risk of obesity-related cancers (HR1-SD = 1.25, 95% CI = 1.21 to 1.30), compared to a 19% increase for BMI (HR1-SD = 1.19, 95% CI = 1.15 to 1.23, P = 0.014 for heterogeneity). Among women, associations were weaker and similar for both WC (HR1-SD = 1.13, 95% CI = 1.11 to 1.16) and BMI (HR1-SD = 1.13, 95% CI = 1.11 to 1.15, P = 0.357 for heterogeneity). Waist circumference residuals were more strongly associated with obesity-related cancer risk in men (HR1-SD = 1.09, 95% CI = 1.06 to 1.12) than in women (HR1-SD = 1.03, 95% CI = 1.02 to 1.05). Including an additional 6893 potential obesity-related cancers yielded similar patterns of associations.
Conclusion
Waist circumference is a stronger risk factor than BMI for obesity-related cancer in men, conveying additional risk information, whereas this is less evident in women.
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt