Arkiv alla nyheter

Metabolt minne? DCCT 1993, UKPDS 1998. Diabetes

Gåtan med metabola minnet förklarad?

Resultatet av två stora amerikanska studier för nästan 30 år sedan var på många sätt banbrytande. De bevisade att intensiv blodsockerkontroll avsevärt minskade risken för komplikationer. Det var inte så förvånande men att effekten skulle kvarstå flera år var svårt att förklara. Det kunde handla om ett ”metabolt minne”. Uttrycket har sedan dess fått fick stor spridning. 

Nu vill andra amerikanska forskare, som har analyserat data på ett annat sätt, avskaffa uttrycket. Det är vilseledande att tala om ett ”minne”, menar de. Utvecklingen av komplikationer handlar helt enkelt om den över tid sammanräknade belastningen av höga blodsockervärden.

Publicerad den 2 mars 2020 

sol lyser genom bladverk och blå himmel

Foto: Dreamstime

Men vi tar det från början. Syftet med undersökningen Diabetes Control and Complications Trial (DCCT) på 1990-talet var att en gång för alla visa att en bra kontroll av blodsockret minskade risken för komplikationer.

Två grupper typ 1 diabetiker deltog, i den ena var blodsockerterapin intensiv, antingen insulinpump eller minst tre insulininjektioner per dag. I den andra var behandlingen mindre strikt och mer lik den som då var allmänt gällande.
Efter en uppföljningstid på drygt sex år var skillnaden mellan grupperna så tydlig att den oberoende kontrollkommittén bestämde att det inte vore etiskt att fortsätta. Intensivbehandlingen var så mycket effektivare, minskade kraftigt ögon- njur- och nervskador samt hjärt- kärlsjukdom.
DCCT avslutades.

Då hade deltagarna i den intensivbehandlade gruppen i medeltal haft ett HbA1c på 55 mmol/mol jämfört med 76 mmol/mol i den andra gruppen. Det är stor en skillnad. Resultatet påverkade synen på behandlingen av insulinbehandlad diabetes i stora delar av världen.

HbA1c är ett mått på den genomsnittliga blodsockernivån de senaste åtta till tio veckorna.

Skillnad tio år senare

Efter att DCCT avslutades erbjöds samtliga deltagare att fortsätta i den andra studien, EDIC, (Diabetes Interventions and Complications). 96 procent gjorde så och både grupperna började med den mer intensiva behandlingen med flera insulininjektioner per dag eller med insulinpump. Förekomsten av komplikationer registrerades och det forskarna då upptäckte var det som skulle att döpas till metabolt minne.
Eftersom merparten av alla deltagare i EDIC hade mer intensiv behandling fick de relativt snabbt i stort likartade HbA1c-värden.

Tio år senare hade den gruppen som från början hade intensivbehandling statistiskt säkerställt färre komplikationer. De hade fortsatt fördel av den tidigare intensiva behandlingen, löd förklaringen.
Risken för hjärt-kärlsjukdom var nästan halverad. Risken för ögonskador mer än 70 procent lägre. Risken för allvarliga njurskador mer än 80 procent lägre.

Slutsatsen blev att strikt blodsockerkontroll redan som tonåring eller ung vuxen är särskilt viktig för att minska risken för komplikationer senare i livet.

Att det kan vara svårt att stoppa eller dämpa komplikationer som redan har börjat utvecklas.

Leder tanken fel

Så introducerades begreppet metabolt minne, det blev allmänt spritt, men nu vill forskare från Pittsburgh avskaffa det. Det leder tanken fel, säger de och anför som argument såväl data från de båda undersökningarna DCCT/EDIC och från en egen studie, EDC (Epidemiology of Diabetes Complications).

I EDC har drygt 400 typ 1diabetiker som insjuknade före 17 års-ålder följts i 25 år med fokus på utvecklingen av komplikationer.

”Våra resultat visar att effekterna av ett metabolt minne kan förklaras med den sammanräknade bördan av exponering av höga blodsocker.” skriver forskarna och drar slutsatsen att utvecklingen av kompilationer kan uppstå av antingen en hög exponering av höga blodsockerhalter under en kort tidsperiod eller en lägre exponering under en längre period.

De har använt alla registrerade HbA1c-värden från de tre studierna och med statistiska metoder funnit att den fördel deltagarna i gruppen som behandlades intensivt i den första studien (DCCT) beror på den bättre blodsockerkontroll de hade då. Att de första åren inte är avgörande. Alla tidsperioder är avgörande.

Tidskriften påpekar att den aktuella artikeln och slutsatserna i den inte författats i samarbete med forskarna från DCCT/EDIC-studierna.

Har forskargruppen från Pittsburgh rätt när de vill avfärda begreppet metabolt minne

kan två slutsatser dras:

Ett – Alla blodsockervärden under alla tidsperioder i en diabetikers liv är betydelsefulla.

TVÅ – Forskningsresultat är en färskvara. Nya insikter kullkastar gamla.

 

Länk till sammanfattning av artikeln i tidskriften Diabetes:
Understanding Metabolic Memory: A Tale of Two Studies.

Text: Tord Ajanki www.diabetesportalen.se

Publiceras med tillstånd av förf och www

 

Abstract och artikel

https://diabetes.diabetesjournals.org/content/69/3/291

  1. Rachel G. Miller and 
  2. Trevor J. Orchard
 
The results of the Diabetes Control and Complications Trial (DCCT) have given rise to much encouragement in the battle to stave off the complications of type 1 diabetes, showing dramatic declines in the development of severe retinopathy, nephropathy, and neuropathy in those treated intensively compared with conventional therapy.
 
Particularly encouraging has been the continuing difference between the two groups despite both having similar HbA1c (∼8%) since the end of DCCT, when 96% of participants entered the observational Epidemiology of Diabetes Interventions and Complications (EDIC) study. This continuing relative benefit has been termed “metabolic memory,” which implies altered metabolic regulation.
 
Based on evidence from both the Epidemiology of Diabetes Complications (EDC) prospective cohort study of childhood-onset type 1 diabetes and DCCT/EDIC, we show that the metabolic memory effect can be largely explained by lower cumulative glycemic exposure in the intensive therapy group, and, on average, the development of complications increases with greater glycemic exposure, irrespective of whether this results from a high exposure for a short time or a lower exposure for a longer time.
 
Thus, there is no need for a concept like “metabolic memory” to explain these observations. Potential mechanisms explaining the cumulative glycemic effect are also briefly discussed.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt

 

Facebook
LinkedIn
Email
WhatsApp