Under åren har studien analyserats ur olika perspektiv för att försöka finna en förklaring till resultaten. I tidskriften Lancet publicerar nu forskarna ännu en analys där patienterna följts ytterligare en tid efter det att studien avbröts.

Resultaten pekar på att den som lottats till den mer intensiva behandlingen fortsatt fick ett skydd mot kranskärlssjukdom under i snitt 1,2 års extra uppföljning, jämfört med kontrollgruppen där behandling gavs mot mer konventionella målvärden, skriver Carl-Magnus Hake i sitt referat på www.dagensdiabetes.se.

Men forskarna skriver också att detta fynd fortsatt strider mot det faktum att patienterna som fick intensiv behandling också oftare dog av kardiovaskulära orsaker.

En möjlig förklaring till detta förhållande skulle kunna vara att överdödligheten främst skedde hos patienter vars långtidsblodsocker inte minskade från utgångsläget, vilket framgått av en tidigare analys.

Patienter som inte fått någon effekt av intensiv blodsockersänkning skulle därmed kunna ha skadats av de upprepade men i slutändan meningslösa försöken att sänka blodsockret. En annan förklaringen skulle kunna vara att den sämre överlevanden berott på slumpen, skriver forskarna.

– Att icke dödliga hjärtinfarkter kan minska genom bättre glukosmetabol kontroll framgår också av meta-analyser av Accord och andra studier på området. Men ännu finns alltså ingen förklaring till den initiala observationen i Accord om att intensiv behandling gav ökad total mortalitet, säger Peter Nilsson i en kommentar.

Han är professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid Lunds universitet.

– Sammantaget ger de nu publicerade fynden stöd för att testa hur nyare diabetesläkemedel, som till exempel inkretinverksamma substanser, kan påverka hjärthälsan hos patienterna, fortsätter Peter Nilsson.

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt