Äldre med diabetes får för mycket insulin

I en aktuell artikel i Dagens Nyheter i helgen skriver journalisten Jonas Fredén en läsvärd artikel om aktuell Diabetesvård. Mer personal behövs för att ta hand om äldre med diabetes med insulinbehandling.

Cirka 300.000 svenskar har den vanligaste formen, typ 2-diabetes. De flesta är över 80 år, många vårdas på äldreboenden, många är bräckliga, värnlösa och har svårt att kommunicera. Ett antal lider helt i onödan. Problemet är att de gamlas behov av mediciner förändras efter några år utan att det upptäcks.

– De riktigt gamla går ofta ned i vikt på slutet och behöver inte lika mycket insulin som förut, säger Carl Johan Östgren vid Linköpings universitet.

Deras blodsockervärden kan vara bra under dagen men bli alldeles för låga på natten. För lågt blodsocker är inte bra – man blir irriterad och kallsvettig. De gamla kan hamna i koma, få så kallad hjärt arytmi och i värsta fall hjärtstillestånd som leder till döden.

– Tyvärr saknar många äldre boenden rutiner för att kolla värdena på natten, säger Östgren.

De riktigt gamla har precis samma rätt till liv och bra vård som yngre, tycker Östgen, som har varnat för felmedicineringen många gånger, bland annat i Läkartidningen.

Förvirring, ilska och oro vid lågt blodsocker kan missuppfattas som demens. I värsta fall ger läkarna lugnande eller ångestlindrande medicin, som kan ge biverkningar. Tidningen Leva med Diabetes skriver om saken i ett kommande nummer.

Carl Johan Östgren berättar om Greta, 84 år, som hade åtta olika mediciner. Ingen mätte hennes värden nattetid förrän hon föll ur sängen och bröt armen. Då togs ett prov.

– Vi minskade insulinet och tog bort medicinerna etappvis tills allt var borta, säger han.

Därefter mådde Greta mycket bättre och blev klarare i huvudet.

Nästan all diabetesforskning sker på yngre patienter. Lågt blodsocker är dessutom svårt att se vid obduktioner, och arytmi syns inte alls.

Östgren vill inte kritisera vare sig sina kolleger eller vårdpersonal.

– Det här är allvarliga men begripliga misstag som är väldigt svåra att upptäcka. Men jag skulle absolut vilja se att äldreboendena börjar mäta blodsocker nattetid snarast.

Jonas Fredén DN

Jan Anderson, 80, har haft för lågt blodsocker flera gånger och hamnat på sjukhus ett par dagar. Det får inte bli för mycket insulin eller för lite mat, eller tvärtom. Då kan det gå riktigt illa.

När blodsockret är instabilt bör det mätas fyra gånger om dygnet, säger hans fru Yvonne Holmén.

– Vi jobbar 24 timmar om dygnet med Jans diabetes, säger paret, nästan i mun på varandra.

Jan fick sin diabetes för trettio år sedan. Man kan säga att Yvonne också fick den, att sköta om och att oroa sig för. Det ska mätas värden, noteras och doseras insulin.
Blodsockret går upp och ned – bara Jan tar en promenad kan det halveras – och det får inte bli för lågt. Det är farligt. Och det är inte säkert att den som har diabetes känner vad som håller på att hända.

– De kan bli kallsvettiga och darriga, och händer det, då vet man att det är fara på färde, säger Yvonne.

Med diabetes kommer ofta en lång lidandets katalog av följdsjukdomar. Så har det varit för Jan också, med en hjärtoperation, högt blodtryck och njurbesvär samt gallsten.

Jan bor en vecka i månaden på ett särskilt boende.

– Men där mäter de inte hans värden tillräckligt ofta, och ibland inte på natten, säger Yvonne.

Karin Grosenius är Jans diabetessjuksköterska. Hon tror inte att alla tiotusentals äldre diabetiker som bor hemma någonsin kan få sina värden mätta nattetid, ens ibland.

– Men om det fanns fler diabetessjuksköterskor så kunde vi i alla fall hjälpa till att förebygga de farliga värdena bättre, säger hon.

Som det nu är finns det diabetessjuksköterskor lite här och var – tillräckligt många på Södermalm i Stockholm, men för få på Kungsholmen till exempel. Det är ett lapptäcke, anser hon.

– Som jag ser det har vårdapparaten inte förstått att diabetes kräver en omfattande och kontinuerlig uppföljning och mycket kommunikation mellan personalgrupper. Det finns det inte pengar till i dag, säger hon. Men äldre patienter med diabetes och insulin blir bara fler och fler och vården och politikerna har inte hängt med.