Ge Läkemedelsverket mandat att hantera bristsituationer”
Vi måste öka takten i hanteringen av bristsituationen på läkemedelsområdet så att vi får till lösningar för dem som lever med diabetes, skriver Björn Ehlin, Svenska diabetesförbundet.
Björn Ehlin, ordförande för Svenska diabetesförbundet.
Medlemssvar från drygt 3 700 personer med diabetes bekräftar att rest- och bristsituationen för viktiga läkemedel fortfarande är högaktuell. För många medför dagens akuta läge en försämrad fysisk hälsa och mycket oro. Läkemedelsverket behöver därför få ett tydligt mandat att hantera frågan.
På ett seminarium i Almedalen samlade Svenska diabetesförbundet några av de centrala aktörerna inom läkemedelsområdet för att fortsätta samtalet om en bättre hantering av den pågående rest- och bristsituationen i Sverige. Det positiva är att alla involverade tar situationen på stort allvar och bidrar med lösningsförslag.
För oss med diabetes var det mindre upplyftande att många av dessa åtgärder ligger långt fram i tiden, och konsensus verkar vara att det prekära läget kommer att bestå framöver. Bakgrunden till diskussionen var en färsk enkät bland medlemmarna i Svenska diabetesförbundet, där drygt 3 700 personer med diabetes har medverkat vilket motsvarar en svarsfrekvens på 38,2 procent. Kartläggningen blir en del av rapporten Diabetesbarometern 2024, som kommer att presenteras i höst.
Undersökningen visar att fyra av tio har varit med om att det läkemedel de använder har varit slut på apoteket. I denna grupp uppger en av tio personer med diabetes typ 2 att de i dag står utan medicin. Sju av tio uppger att det är glukossänkande läkemedel som det är svårt att få tag på.
Bland de personer med diabetes typ 1 som svarat på enkäten så har nära tre av tio fått byta läkemedel. Två av tre i denna grupp uppger att det är vissa fabrikat av insulin som inte finns att tillgå på apoteken.
På totalen svarar 30 procent i undersökningen att situationen påverkar deras hälsa negativt – här är ett citat från fritextsvaren: ”Jag ligger mycket högre i blodsockernivåer, efter att jag fick byta insulin. Mitt hba1c är mer instabilt och jag mår sämre.”
Många vittnar även om en kraftigt ökad stress till följd av bristsituationen, vilket i sin tur inverkar negativt på blodsockernivåer och egenvård. En medlem skriver: ”Jag känner oro, stress och ångest över problemet med så många restnoterade läkemedel.”
Extra utmanande är situationen vad gäller de så kallade GLP-1-receptoragonisterna. I december 2023 gick Läkemedelsverket ut med en vädjan om att dessa enbart skulle förskrivas på godkänd indikation. I vilken utsträckning denna vädjan har haft önskad effekt på läkarkåren är svårbedömt, men när Socialstyrelsen i april i år gjorde en kartläggning av förskrivningen av läkemedel med semaglutid var det fortfarande så att var sjätte uttag av dessa läkemedel gjordes av personer utan diabetesdiagnos. Detta i ett läge där det råder brist på denna typ av läkemedel.
I början av juni lämnade Läkemedelsverket en delrapport till regeringen, där behovet av en nationell aktör med övergripande mandat att fatta snabba beslut och vidta nödvändiga åtgärder vid bristsituationer identifierades. Vi bifaller detta och föreslår vidare:
- Ett krav på transparens, så att läkemedelsbolag har möjlighet att skala upp produktionen för att mildra konsekvensen av restnoteringar hos andra företag.
- Att apoteken får möjlighet att bidra till hantering av brist- och restsituationer vid utlämnandet.
- Att restsituationer beaktas redan i utarbetandet av behandlingsrekommendationer, så att förslag på alternativ medicinsk behandling finns med från första början.
Det är stora och komplexa system som behöver förändras. Samtidigt är vi djupt oroade över det långsamma tempot med vilket detta sker. I första hand ser vi det därför som nödvändigt att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) hörsammar förslaget om att utse en nationell aktör med övergripande mandat att hantera bristsituationer. Därnäst visade seminariet att det finns många förbättringsförslag avseende dagens system. Dessa måste snabbt fångas upp och implementeras, gärna tidigare än de uppdrag som Läkemedelsverket har i dag och som ska redovisas först 2026.
Vi måste öka takten i hanteringen av dagens rest- och bristsituation på läkemedelsområdet så att vi får till lösningar för de närmare 600 000 personer som lever med diabetes i Sverige.
Björn Ehlin, ordförande Svenska diabetesförbundet