Insulinresistens i Nervsystemet
Nya Perspektiv från ett Internationellt Symposium
Det andra Steno Diabetes Neuro Unit-symposiet med temat ”Insulinresistens i nervsystemet – påverkan på perifera nerver och hjärnhälsa” hölls den 24–25 oktober 2025 på Bella Sky i Köpenhamn, arrangerades av Steno Diabetes Center Copenhagen (SDCC) och en av deras forskningschefer för typ 2 diabetes komplikationer, professor Jörgen Rungby. Symposiet samlade ledande forskare och kliniker inom diabetologi, neurologi och neuropsykologi för att belysa hur insulinresistens i hjärnan och det perifera nervsystemet bidrar till neurodegeneration, kognitiv svikt och neuropati.
Föreläsningarna omfattade molekylära och cellulära mekanismer, insulinsignalering i nervceller och stödjeceller (glia), neuroinflammation samt möjliga strategier för framtida behandlingar. Ett genomgående budskap var att insulinresistens i nervsystemet utgör en viktig koppling mellan ämnesomsättning och hjärnans funktion, med tydliga konsekvenser för patienternas hälsa och livskvalitet.
Hjärnans roll i kroppens ämnesomsättning
Professor Martin Heni (Universitetet i Ulm, Tyskland) betonade hjärnans centrala metabola funktion och framhöll att insulinresistens i hjärnan kan påverka insulinresistens i hela kroppen. Blod-hjärnbarriären spelar en nyckelroll i detta sammanhang och är ofta påverkad hos personer med diabetes. Eftersom blod-hjärnbarriären är nära kopplad till det vaskulära systemet är denna påverkan av stor betydelse.
Professorerna Henrik Bo Wiberg Larsson och Lisbeth Marner (Köpenhamns universitet) diskuterade hur avancerade bilddiagnostiska tekniker, såsom magnetkamera och positronkameraundersökningar, kan användas för att studera blod-hjärnbarriärens funktion och för att i framtiden kunna mäta insulinresistens i hjärnan mer direkt.
Neuroinflammation och mikrogliala förändringar
Professor Eva Feldman (University of Michigan, USA) presenterade nya resultat som visar att vissa mikroglia-signaturer, särskilt de som är kopplade till inflammatoriska och fettkänsliga signalvägar, samvarierar med graden av insulinresistens. I prekliniska modeller visade hennes grupp att förändring av mikroglia – både genetiskt och via läkemedelsliknande interventioner – kan förbättra nervcellernas funktion och ge positiva metabola effekter. Ett särskilt fokus låg på SPP1 (secreted phosphoprotein 1), en proinflammatorisk gen i mikroglia som verkar spela en central roll.
Sambandet mellan fetma och hjärnans insulinresistens
Flera forskare, bland annat professorerna Manfred Hallschmid (Universitetet i Tübingen) och Brian Callaghan (University of Michigan), lyfte fram det växande forskningsfält som visar att insulinresistens i hjärnan hänger samman med fetma. Störningar i centrala insulinsystem kan påverka aptitreglering, belöningssystem och energibalans, vilket i sin tur förvärrar den metabola belastning som ses vid typ 2-diabetes.
Perifer neuropati och vaskulär påverkan
Symposiet lyfte även fram det starka sambandet mellan insulinresistens och perifer neuropati. Neuroinflammation, småkärlspåverkan och förändringar i glia-cellernas stödjande funktion anses vara viktiga mekanismer bakom den nervskada som uppstår vid långvarig diabetes. Ett exempel på detta är forskning kring den ”diabetiska handen” som bedrivs av handkirurger och epidemiologer i Malmö. Dessa observationer förstärker behovet av att inkludera nervsystemets insulinresistens i framtida behandlingsstrategier.
Sammanfattning
Symposiet gav en omfattande genomgång av de mekanismer genom vilka insulinresistens påverkar hjärnan och det perifera nervsystemet, med fokus på metabolism, inflammation, kärlpåverkan och glia-cells dysfunktion. Syftet var att sprida ny kunskap och stimulera nya forskningssamarbeten inom ett område som snabbt växer i betydelse för förståelsen av diabetesrelaterade komplikationer.
Tillägg:
Efter symposiet så har Novo Nordisk via ett pressmeddelande 24 november tillkännagett resultaten av två stora studier med GLP-1 receptor agonisten semaglutid för att förebygga kognitiv svikt vid begynnande demensutveckling (Alzheimer demens; AD).
Resultaten baserade på den 2-åriga primäranalysen av fas 3-studierna evoke och evoke+ vid tidig symtomatisk Alzheimers sjukdom. De två studierna var randomiserade och dubbel-blinda samt inkluderade totalt 3808 patienter och utvärderade effekten och säkerheten av oral semaglutid jämfört med placebo utöver standardbehandling. Bakgrunden till försöket med denna behandling med semaglutid vid Alzheimers sjukdom baserades på verkliga evidensstudier, prekliniska modeller samt post-hoc-analyser från diabetes- och fetmastudier.
Evoke- och evoke+-studierna bekräftade inte semaglutids överlägsenhet jämfört med placebo när det gäller att minska progressionen av Alzheimers sjukdom, mätt genom förändringen i Clinical Dementia Rating – Sum of Boxes (CDR-SB)-poäng jämfört med baslinjen.
Även om behandling med semaglutid resulterade i förbättring av Alzheimers sjukdomsrelaterade biomarkörer i båda studierna, ledde detta inte till en fördröjning av sjukdomsprogressionen.
De slutliga resultaten presenteras vid 18th Clinical Trials on Alzheimer’s Disease conference (CTAD), San Diego den 3 december 2025 enligt samma pressmeddelande.
Förändringar i biomarkörer måste tolkas i ljuset av förändringar i faktorer som är kända för att påverka blodnivåerna av AD-biomarkörer. GLP-1-agonister sänker BMI och förbättrar njurfunktionen, så förändringar i blodnivåerna av biomarkörerna p-tau, GFAP och NfL kan återspegla förändringar i dessa tillstånd och inte i graden av AD-patologi. Vi får avvakta full vetenskaplig publicering. Sedan tidigare är det dock känt att typ 2 diabetes är nära kopplat (kausalt) till vaskulär demens [1], men ej säkert till AD enligt uppdaterad meta-analys [2].
Rapportör för DiabetologNytt
Eske C Gertje och Peter M Nilsson, Inst. Kliniska vetenskaper Malmö, Lunds universitet
Referenser
1. Dybjer E, Kumar A, Nägga K, Engström G, Mattsson-Carlgren N, Nilsson PM, Melander O, Hansson O. Polygenic risk of type 2 diabetes is associated with incident vascular dementia: a prospective cohort study. Brain Commun. 2023; 5(2):fcad054.
2. Han S, Lelieveldt T, Sturkenboom M, Biessels GJ, Ahmadizar F. Evaluating the Causal Association Between Type 2 Diabetes and Alzheimer’s Disease: A Two-Sample Mendelian Randomization Study. Biomedicines. 2025; 13(5):1095.
______________________________
Det finns rutiner för basal demensutredning i primärvård.
Sedan är det remisser till Minnesklinik-mottagning eller liknande som gäller.
• Rekomendationer inom Region Skåne för primärvården
Kognitiv svikt och demenssjukdom – AKO Skåne-riktlinje för primärvården – Vårdgivare Skåne
https://vardgivare.skane.se/vardriktlinjer/demenssjukdomar/
• När det gäller kognitiv nedgång med åldern så är detta ett fenomen med stor individuell variation, där bakgrundsfaktorer som riskfaktorbörda, livsstil, kost och utbildning kan modifiera förloppet.
Det finns även indicier på att faktorer tidigt i livet kan påverka förloppet eftersom antalet neuron är färdigbildat före födseln. Det sistnämnda har kunnat bekräftas i en ny studie från UK Biobank med samband mellan låg födelsevikt och risk för demens [1], men inte i en annan från USA [2].
I den första studien användes låg självrapporterad födelsevikt som exponering (inga data på gestationstid) liksom i den andra, men den första studien (n= 279.743) var 26 ggr större än den andra (n= 10.746) och därmed mera trovärdig kan man anta.
Mer forskning behövs
Peter M Nilsson
Referenser
1. Yu X, Xue Q, Li J, Zhang P, Ouyang Q, Luo X, He Q, Wang Y, Zhao Y, He X, Li F, Yang Y, Pan X. Association Between Low Birth Weight and Dementia Risk: A Large-scale Prospective Study. Sichuan Da Xue Xue Bao Yi Xue Ban. 2025 May 20;56(3):697-710.
2. Emanuel OM, Lee M, Lutsey PL, Sullivan KJ, Groechel RC, Egle M, Mosley TH, Schneider ALC, Wong DF, Gottesman RF. Birth weight, incident dementia risk, and PET amyloid burden: The ARIC study. Alzheimers Dement. 2025 Sep;21(9):e70609.
____________
Kommentar
• Svenskt Demens-centrum
https://demenscentrum.se/arbeta-med-demens/ett-kunskapsstod
• Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2022
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/nationella-riktlinjer/riktlinjer-och-utvarderingar/demens/om-riktlinjerna-for-patienter/
Enligt artikel i DN 251129
• En studie jämförde svenskar som var 85 år 1986 respektive 2010.
Risken att insjukna i demens de nästkommande 3 åren hade minskat med 40% mellan de båda tidsperioderna.
Forskarna i Lancet och H70 studier tar upp att minskningen kan bero på mediciner, bland annat för behandling av hypertoni och blodfetter, och att vi lever och äter annorlunda idag än för 40 år sedan.
Idag vet forskarna att så vitt skilda saker som hörselnedsättning, synbortfall, social isolering, högt blodtryck, höga halter av LDL kolesterol och depression ökar risken för demens.
Saker som det, i vissa fall, går att göra något åt. Därutöver handlar det om enligt artikel i DN att hålla igång både kroppen och knoppen.
• Vi lever längre. Det gör att antalet med demens diagnosticerad kan öka numerärt.
Idag är 680 000 80 år eller äldre. År 2030 kommer 80+ att vara, 120 000 fler, 800 000.
________________________
”Fick inte den kognitiva förbättring vi hoppats på”
Vid en Alzheimerkongress som avslutas i dag gav företaget ytterligare detaljer om den nedlagda studien kring semaglutid GLP-1 analog
Idén att använda diabetes- och obesitasläkemedlet semaglutid mot Alzheimers sjukdom höll inte.
Så skulle man kunna sammanfatta rapporteringen om de data som Novo nordisk presenterade vid den pågående Alzheimerkonferensen Clinical trials on Alzheimer´s disease i San Diego, USA.
Semaglutid mot Alzheimers utan effekt
I förra veckan offentliggjorde Novo nordisk att förhoppningarna om att tablettbehandling med Rybelsus (semaglutid) skulle kunna bromsa kognitiv försämring vid tidig Alzheimers sjukdom inte slagit in. Det visar resultat av två fas III-studier med sammanlagt 3 800 deltagare.
Vid konferensen i San Diego denna vecka presenterade Novo nordisk fler detaljer om dessa resultat som fått företaget att lägga ned en planerad fortsättning av studierna.
• Fas III-studierna var designade för att påvisa minst 20 procents reduktion i sjukdomsprogression, men Rybelsus gav ingen effekt på det kliniska demensmåttet efter två års behandling.
• Ändå minskade vissa biomarkörer för Alzheimers, bland annat tau, med upp till cirka 10 procent och en inflammationsmarkör dämpades tydligt.
Forskarna bedömer att dessa förändringar var för små för att påverka de kognitiva symtomen.
– Vi såg ingen kognitiv förbättring trots biologiska signaler, sade huvudprövaren Jeff Cummings.
Tidigare studier snedvridna?
Alzheimerexperter som Reuters talat med menar att det här kan innebära slutet för forskning om GLP-1-läkemedel som semaglutid mot Alzheimers sjukdom.
Det som väckte de nu grusade förhoppningarna om att patienter med tidig Alzheimers sjukdom kan ha nytta av GLP-1-terapi var observationer i stora populationsstudier av personer med diabetes. Novo nordisks vd Peter Johannsen sa vid konferensen att dessa studier kan ha gett en snedvriden bild av läkemedlens effekt. Det skulle i så fall kunna bero på att diabetespatienter som får GLP-1-behandling oftare tillhör gynnade socioekonomiska grupper som också har lägre Alzheimerrisk.
Press release www.lakemedelsvarlden.se Helene Wallskär
___________________________________________________
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt