Med smal midja och muskler minskar risken för typ 2-diabetes
Män ska träna och bygga muskler, medan kvinnor bör hålla koll på midjemåttet. En ny svensk studie visar att män och kvinnor kan förebygga typ 2-diabetes på olika sätt.

Personer med typ 2-diabetes i släkten har hög risk att drabbas av sjukdomen och får i dag råd om att lägga om kosten, börja motionera och gå ner i vikt för att få normala blodsockervärden. Råden är desamma oavsett om de ges till en kvinna eller man. 

Men nu visar en ny studie att det finns skillnader i hur de båda könen kan minska risken att insjukna.

– Vi visar för första gången hur kvinnor och män kan skydda sig mot sjukdomen på olika sätt, säger Kerstin Brismar, som är professor i endokrinologi och diabetesforskning vid Karolinska institutet.

Den som får typ 2-diabetes, eller förstadiet prediabetes, är insulin­resistent. Det innebär att muskelcellerna inte kan ta socker från blodet in i cellerna, vilket gör att nivån av socker i blodet blir för hög. Det ökar på sikt risken för bland annat fetma, hjärt-kärlsjukdomar och stroke.

Det är känt sedan tidigare att två proteiner, adiponectin som finns i fettväven och leverproteinet IGFBP-1, är mått på hur mycket insulin som produceras och om man är insulinresistent. Låga halter av de båda proteinerna betyder att patienten har insulinresistens.

Kerstin Brismar blev nyfiken på om proteinerna därför också kan förutsäga vem som riskerar att få typ 2-diabetes i framtiden. Till sin hjälp hade hon och hennes medarbetare nedfrysta blodprover från en undersökning som gjordes hos 5 700 friska personer i Stockholms län i slutet av 1990-talet.

När forskarna följde upp 450 deltagare, som varit friska när de lämnade sina blodprov, tio år senare såg de en tydlig skillnad mellan könen.
Hos kvinnor visade det sig att det var vanligare med insulinresistens och typ 2-diabetes bland de som i slutet av 1990-talet hade låga nivåer av fettvävsproteinet adiponectin som finns i bukfettet. 

– Men hos männen såg vi att det är låga serumnivåer av leverproteinet IGFBP-1 som kan förutsäga risken för sjukdomen. Hos båda könen handlade det om ett mycket starkare samband och en markant mycket högre risk än till exempel BMI, insulin och blodsockernivå, säger Kerstin Brismar.
Enligt Kerstin Brismar betyder det att man kan dra slutsatsen att höga halter av de två proteinerna skyddar mot typ 2-diabetes. För män innebär det att de ska träna för att höja nivån av proteinet. Kvinnor ska i stället tänka på sitt midje­mått.

– I går träffade jag en patient som klagade på att hon fått diabetes typ 2 trots att hon tränar mycket. Vår studie förklarar varför, det räcker inte med träning. Hon måste också dra ned på kalorierna för att minska på bukfettet.

– För män är det tvärtom viktigare att bygga muskler, och då gärna de stora muskelgrupperna i lår och säte, än att minska på midjemåttet.

Kerstin Brismar berättar om en studie gjord i Shanghai som visar att män med prediabetes som ökar sin fysiska aktivitet, och kvinnor som undviker bukfetma, avsevärt minskar sin risk att drabbas av typ 2-diabetes i framtiden.

– Vår studie förklarar varför man såg den här könsskillnaden när det gällde preventiv livsstil. Det här gäller inte bara typ 2-diabetes, utan även hjärt-kärlsjukdom, säger Kerstin Brismar.

Bör sjukvården ge olika förebyggande livsstilsråd till män och kvinnor som är i riskzonen att få typ 2-diabetes?
– Ja, vi bör vara tydliga med att fysisk aktivitet med bibehållen muskelmassa är extra viktigt för män, förutom koll på vikten, samt att kvinnor i första hand ska akta sig för ökat bukfett, det vill säga för stort midjemått och vara fysiskt aktiva för att minska risk för prediabetes, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Från www.dn.se Anna Bratt

Fakta. Gräns för bukfetma
Hos kvinnor ligger gränsen för bukfetma vid ett midjemått på 88 centimeter och för män på 102 centimeter.
Risken för sjukdom ökar redan vid ett midjemått på 80 centimeter för kvinnor och 94 centimeter för män.
Midjemåttet tas med ett måttband mitt emellan det nedersta revbenet och höftbenets överkant.

Fakta. Proteiner analyseras
Det går att mäta nivåerna av proteinerna adiponectin och IGFBP-1 i blodet, men analyserna görs inte på rutinlaboratorier.
    Däremot kan läkaren använda ett surrogatmått SHBG (sexhormon­bindingglobulin) som har ett samband med proteinerna. På så sätt kan nivåerna mätas för att se effekten av livsstilsförändringarna.

_____________

Abstract

Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt