Imcivree (setmelanotid) för behandling av extrem övervikt och hungerkänsla på grund av brist på så kallat POMC eller LEPR ingår inte i högkostnadsskyddet. TLV bedömer att kostnaderna för att använda Imcivree är för höga i förhållande till den nytta företaget har visat.

Läkemedlet Imcivree, som innehåller det verksamma ämnet setmelanotid, är avsett för att behandla övervikt och hjälpa till att kontrollera hunger. Läkemedlet ges till vuxna och barn från sex års ålder som har brist på proopiomelanokortin (POMC) eller brist på leptinreceptorer (LEPR). POMC och LEPR är delar i signalvägen inne i hjärnan för kontroll av hungerkänslan. Det är en ytterst sällsynt sjukdom där patienterna lider av extrem övervikt med en hungerkänsla som påverkar livskvaliteten väsentligt för patienten. Sjukdomen är fortskridande vilket leder till för tidig död. TLV bedömer därför att sjukdomens svårighetsgrad är mycket hög.

TLV bedömer att ingen tilläggsbehandling utöver bästa understödjande vård är det relevanta jämförelsealternativet till Imcivree.

Tillgängligt kliniskt underlag visar att Imcivree minskar vikten och ökar mättnadskänslan hos aktuella patienter. TLV anser att dessa fördelar är betydande mot bakgrund av att det inte finns några andra behandlingar för dessa patienter.

På grund av det höga ansökta priset visar samtliga känslighetsanalyser av behandling med Imcivree att kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår är högre än vad TLV vanligtvis bedömer som rimligt för tillstånd med mycket hög svårighetsgrad.

Mot denna bakgrund beslutar TLV att Imcivree inte ska ingå i högkostnadsskyddet.