Skriv ut
Kategori: Nyheter

Jan Östman (1929-2019)

En centralgestalt i svensk diabetologi.

Jan Östmans betydelse för forskning och klinik på KarolinskaHuddinge och KI har fint tecknats i DN av två av dem dom med stor framgång fört hans arv vidare inom dessa områden, professorerna Peter Arner och Jan Bolinder. 

Min uppgift från DiabetologNytt är att spegla Jans viktiga roll och betydelse för utvecklingen av svensk diabetologi, inte minst inom Svensk Förening för Diabetologi, vars ordförande han var från starten 1987 och de följande 8 åren.

För mig var han en god vän och förebild inte minst som han drev den kombinerade rollen som forskare och kliniker med ett extensivt engagemang internationellt och nationellt riktat mot patienter och samhälle, det som i universitetssammanhang brukar kallas ”den tredje uppgiften”.

Svensk Förening för Diabetologi under Jans ordförandeskap kännetecknades av en intensiv aktivitet och tillväxt som förvaltats väl och fortsatt att utvecklats vidare i hög takt till dagens framgångsrika verksamhet på många områden inom diabetologin.

Några exempel kan framhållas. Tidigt beslöts att vi skulle etablera föreningen internationellt genom att ansöka om att arrangera EASDs årliga kongress 1995, samt att få föreningen etablerad inom International Diabetes federation (IDF), somvar viktigt mot bakgrunden av det planerade mötet i St Vincent 1989, vilket ledde fram till St Vincentdeklarationen med dess portalparagrafer och inriktning mot en allmänt ökad kvalitet på diabetesvård, styrd av mål. 

Behovet av målstyrning blev ett viktigt incitament till starten av NDR, som drogs igång med första rapporten 1996. Initialt var förankringen av NDR något trög i landet men med envishet och engagemang av Anders Nilsson efter starten och därefter av Soffia Gudbiörnsdottir med medarbetare har resultatet som alla vet blivit lysande och formats till ett viktigt instrument för lokal och nationell utvärdering av diabetesvårdens resultat, liksom en viktig källa för den viktiga forskning som resulterat i ettstort antal artiklar i ledande medicinska tidskrifter och bidragit till den resultatförbättring för personer med diabetes som dokumenterats i stora studier av NDR-populationen på senare år. 

EASD-kongressen 1995 blev en succé med över 6000 deltagare. Ordförande i kommittén var Claes Hellerström, medan Jan stod för många av de handfasta organisatoriska frågorna under de drygt fyra åren av förberedelser, assisterad av oss övriga. Även det ekonomiska resultat blev mycket gott med ett överskott som kunde delas ut till unga forskare för att möjliggöra internationella studier.

Jan insåg tidigt att utbildning av läkare, sjuksköterskor och övrig personal inom diabetesvården var viktig. Det ledde till att SFD startade årliga välbesökta möten med praktisk klinisk och vetenskaplig inriktning och med internationell representation av ledande diabetesforskare bland de inhemskaföreläsarna. 

Under Jans ordförandetid, och med hans stöd,tillkom också på Hans Arnqvists initiativ Diabetesforum med start 1993 i Linköping. 

En annan del är Nyhetsbrevet som jag höll i under några år och som lyfts till helt nya höjder av Stig Attvall när det omformades till DiabetologNytt, en viktig källa för medlemmar och andra läsare på internet, att följa nya rön inom forskning och vård av diabetes.

Jan och övriga i styrelsen var ense om behovet av en nylärobok i diabetes på svenska med inriktning både motfördjupning av baskunskaper i metabolism, patofysiologi och med klinisk tyngdpunkt.

Jan, Carl-David Agardh och jag själv utsågs till anvariga redaktörer och 1992 kom den första upplagan på Almqvist och Wiksell, följd av ytterligare två upplagor och flera omtryckningar. Sedan Jan drog sig tillbaka med ålderns rätt efter tredje upplagan 2006 kom ytterligare en upplaga tills Liber ansåg att, i en alltmer digitaliserad miljö, lönsamheten var för låg för att fortsätta. Då hade drygt 110 ledande forskare, diabetologer, sjuksköterskor, och andra experter deltagit som författare av de 42 kapitlen.

Jans engagemang utanför forskning och klinik ledde även till deltagande i olika myndighetsuppdrag som Socialstyrelsens uppföljning av diabetesvården i projektet ”Aktiv uppföljning”, deltagande i flera SBU-projekt bl.a. utvärdering av förebyggande och behandling av Fetma (2002). Medicinska forskningsrådets och SPRIs projekt ”Synhotande näthinneförändringar vid diabetes” var en annan konferens och skrift som skapade underlag för dagens ögonbottensscreening, och där Jan spelade en viktig roll.

För Läkemedelsverket, då ”Socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation” skrev Jan den kliniska och farmakologiska bakgrunden om ”Antidiabetika” både 1974 och 1982. Senare hade han en viktig roll i uppdaterande workshops om typ 1 och typ 2 diabetes 1990.

Jans engagemang för patienter ledde till viktiga uppdrag för Svenska Diabetesförbundet där han var ordförande i Läkarrådet, som bland annat delade ut forskningsanslag från förbundets fond. Han var dessutom den läkare som Diabetesförbundet knutit till sig för råd och att besvara läsarfrågor från Diabetestidningen läsare och medlemmar.

En del av Jans forskning som måste framhållas i detta sammanhang, eftersom den innebar en nationell kraftsamling av diabetologer och deras kliniker och var påtagligt patientcentrerad är DISS,

”Diabetesincidensstudien” av nya fall av typ 1 diabetes mellan 15 och 34 år med fokus på kunskapen om typ 1-diabetesepidemiologi efter den kartläggning av barn och unga upp till 15 som bedrivs inom barndiabetologin. Det är en mycket viktig och internationellt uppmärksammad studie, som resulterat i ett flertal avhandlingar och många vetenskapliga publikationer och väsentligt ökat kunskapen om diabetes som debuterar hos yngre människor efter puberteten.

För mig lämnar Jan efter sig minnet av många trevliga stunder och samarbeten i sammanhang som varit knutna till, förutom Svensk Förening för Diabetologi, diabetesläroboken, olika myndighetsuppdrag och kontakter inom Svenska Diabetesförbundet, där jag fick överta frågespalten efter honom.

Han var, förutom att vara en stor man inom svenska diabetologi, en gladlynt och positiv person som var lätt att samarbeta med som jag kommer att minnas med glädje.

Christian Berne, professor, emeritus, Uppsala universitet

Nyhwtsinfo

www red DiabetologNytt

Träffar: 1282