Recension av

STILLHETENS KOMMUNIKATION - kraniosakral behandling.

Ges ut av Bröderna Tranbergs Institut och Klinik 2014.

Pris 276 kr och trycks ”on demand”.

 

Åse Jolin Mellgård är skribent och redaktör. Hon är legitimerad läkare, docent, specialist inom narkos. Gått psykosyntesutbildning och studerat kraniosakral terapi.

Christer Tranberg är utbildad osteopat och har inriktat sig på kraniosakral terapi.

Jörgen Tranberg har studerat traditionell kinesisk medicin och kraniosakral oseteopati.

 

Den 16 januari i år fanns i Göteborgsposten ett personporträtt av Åsa Jolin Mellgård.     På en dryg helsida beskrevs hur hon tagit sig genom tre personliga kriser med olika metoder. Vid ett tillfälle fick hon hjälp av psykosyntes och hade därpå utbildat sig inom det området. Vid en senare kris ”satte det sig som en smärta i hela kroppen. Jag hade ont i leder, axlar, rygg och skuldror.” ÅJM uppger att hon redan efter ett par kraniosakrala behandlingar blev smärtfri och utbildade sig sedan själv även inom den specialiteten.

 

Det störde mig vid läsningen av denna artikel att ÅJM fick göra gratisreklam för sin bok och metoden utan någon kritisk granskning. Många lider av smärtor och söker metoder vilka ofta inte har någon dokumenterad effekt. Jag letade efter terapeuter som använder sig av kraniosakral behandling. Till min förvåning fanns många. De flesta annonserade i allmänna termer att metoden var verksam vi stress, sömnsvårigheter och olika smärtor – men någon uppgav att det också var en metod som var hjälpsam vid autism! Jag ville titta närmare på det.

 

Jag får boken i min hand; ljusblå med illustration av Ann Nystrand. Man ser två händer som håller ett foster med ett hjärta, stort som bålen. På insidan möts man först av fem olika Albert Einsteincitat.  Enligt omslaget är detta den första boken om kraniosakral behandling på svenska och att boken är att betrakta som ”en detaljrik introduktion till ett ämnesområde som till sitt omfång är oändligt vidsträckt”. Just det blir problematiskt.

 

Jag har aldrig tidigare haft sådana svårigheter att recensera en bok! Orden i den blir för mig mera förvirrande än klargörande. Den uppger sig vara förankrad i såväl kunskap om anatomi, fysiologi och biokemi samt embryologi och kvantfysik. Från baksidestexten: ”Den omfamnar således både den medicinska vetenskapens insikter om läkning och lindring och kvantfysikens landvinningar i förståelsen för universum och dess lagar som vi ser dem i världen i dag.”

 

Efter förordet, där det står att boken tar upp de teoretiska aspekterna av behandlings-formen kommer en inledning om Hälsa och helhet. Jag uppfattar språket som vagt och utbroderat. Sedan följer Historik och utveckling av den kraniosakrala läran som berättar att dr. A T Still utvecklade osteopatin på 1800-talet. Dr W G Sutherland var hans elev och kom med det kraniella konceptet. Denne framhöll att detta var en vetenskap och inte en terapiform.

 

Väl medveten om mina begränsningar tog jag hjälp av en mycket erfaren läkare med docentkompetens, väl uppdaterad inom internmedicinsk forskning för att bedöma fackinnehållet i kapitel 2, Det kraniosakrala konceptet. Han svar; ”Begreppen nedärvd rytmisk rörelse i CNS – påhittat eller extrem övertolkning, avlyssna med händerna rytmiska rörelser är hokus pokus, försvårad syresättning av vävnad okänt, primär andning skumt liksom tidvattnets kraftrörelse humbug.” Då han är en vänlig själ tillade han: ”Dessa sidor får nog mera ses som poesi än vetenskap”.

 

Sedan följer kapitel om Andning som begrepp i kraniosakralt arbete, Kroppens intelligens, Fulcrum som kraniosakralt begrepp och Embryologi som jag kämpar mig igenom. Ett litet citat från det senaste kapitlet: ”Allt talar för att medvetenheten är där innan föreningen av ägget och spermien äger rum. Vi kan betrakta denna medvetenhet som ett avancerat sjätte sinne.” Kapitlet Behandlingsprinciper rör sig mest kring mycket lätt palpation. Trauma, chock och stress har fått ett eget kapitel där behandlingen går ut på att stödja patientens inre resurser.

 

I kapitel 9 är vi framme vid Kvantfysikens intåg och betydelse för kraniosakral behand-ling. Detta är inte heller ett område jag behärskar och jag bad en person med många universitetspoäng i teoretisk fysik att ge sitt omdöme om detta kapitel. ”Vilken jäkla smörja!!! Kvacksalveri är det ord som nog bäst beskriver det”, blev spontansvaret.  När jag bad henne att vara mera specifik, så sade hon ”det är ytligt och förenklat men inga direkta felaktigheter i beskrivningen av vad kvantfysik är, men de slutsatser som dras till människokroppen har jag aldrig tidigare läst eller hört någonstans och där finns heller inga direkta källhänvisningar som jag kan ta del av.” Jaha.

 

Sedan följer Appendix, referenser och rekommenderad litteratur.

 

ÅJM:s utbildning som läkare trodde jag skulle vara en garant för saklighet. Jag blev förvånad att hon anammat psykosyntes då inga vetenskapliga belägg finns för den metoden och de som praktiserar den blir ej av Socialstyrelsen legitimerade psyko-terapeuter. Inte heller behandlare enligt den kraniosakrala behandlingen legitimeras, vilket ju påverkar patientsäkerheten.

 

Vad finns då för belägg om den kraniosakrala behandlingen?

I Spanien, USA, England och Schweiz har framkommit positiva effekter. Sahlgrenska Universitetsjukhuset publicerade 2015 forskningsresultat angående kraniosakral behandling vid bäckensmärta hos kvinnor – fann små och kliniskt tveksamma effekter.

 

Vi bör vara försiktiga och inte döma ut något för att det ännu inte är bevisat. Nyligen rapporterades i Scientific Reports upptäckten av ett nytt organ i människokroppen, döpt till ”interstitium” - vätskefyllda utrymmen under huden som skyddar kroppens vävnad. Finns det någon koppling mellan denna upptäckt och de kraniosakrala hypoteserna? Jag saknar ödmjukhet hos författarna vad gäller de vetenskapliga bevisen för sin behand-lingsform. Jag ser snarare hybris och omnipotens.

 

ÅJM skriver att detta är ett alternativt medicinskt förhållningssätt till hälsa, helhet och högre medvetenhet: ”I boken finns nycklar till att förstå människans livsvilja, växtkraft och egen förmåga till läkning.” Personligen tror jag inte metoden kan ge någon fysisk skada, men jag avråder från inköp av boken! Är det poesi du söker, finns bättre! Tomas Tranströmer kan t.ex. varmt rekommenderas.

 

 

Recension av

VISUELL DROG om barn, unga och nätporr

Av Maria Ahlin och Ulrica Stigberg

Kalla kulors förlag 2016

Pris 176 kr

 

Maria Ahlin arbetar förebyggande med frågor som rör människohandel för sexuella och andra ändamål genom ungdomsorganisationen Freethem.

Ulrica Stigberg är författare och präst och arbetar med inriktning på samtal i Fryshuset i Stockholm.

 

Vad har denna bok i en tidning som DiabetologNytt att göra? Tja, frågan är berättigad!

Den är skriven ur ett hälsoperspektiv. Då blir den kanske mera relevant? Jag bedömer att de flesta av DN:s läsare växte upp utan den stora tillgång till internet som nu finns, men har barn eller barnbarn, vars värld man gärna vill ha insyn i. ”Hur var det i skolan i dag?” och ”Hur gick det på spelningen?” är vanliga föräldrafrågor, men hur ofta sägs ”Hur hade du det på nätet i dag?” Mobbing är ett dygnet-runt-problem på nätet. Porren är ett klick bort.  Vad tittar ditt barn på? Vill du veta? Vill du veta hur de påverkas av det?

 

Nättidningens Dagens Analys skrev 2015 om en undersökning gjord av Demoskop där 82% av föräldrarna ansåg sig ha god kännedom om sina barns nätvardag medan jäm-förelsen med barnens verkliga användande visade att föräldrarna hade mycket små kunskaper om de populäraste sociala nätverken.

 

I boken får du bl.a. lära dig att, enligt tidningen Extree Tech, var 2015 30% av all trafik på nätet relaterat till pornografiskt material. Magdalena Mattebo, som är barnmorska, disputerade 2014 med sin avhandling om ungas pornografikonsumtion kopplat till sexuell erfarenhet, livsstil och hälsa. 10 % av 16-åriga killar konsumerar pornografi dagligen, drygt 70 % minst en gång i veckan. Medelåldern i Sverige för unga killar att aktivt börja söka efter pornografi på nätet är 12,3 år. Drygt hälften av högstadietjejerna hade någon gång konsumerat pornografi.  Många barn trillar av en slump över porr vid låga åldrar. 90 % av scenerna i de mest sålda/hyrda filmerna i USA 2004/05 innehöll fysisk  aggression medan bara 10 % innehöll kyssar, skratt, smekningar och verbala komplimanger. Inskolningen i sexualitet går oftast via nätporren – inte via kärleken.

Dagens samhälle står för ett budskap om allas lika värde – det skall sedan kombineras med det budskap pornografin förmedlar: Killens makt och att tjejen skall behaga. Tjejer går med på analsex mkt oftare än vad de egentligen själva vill för att det är så vanligt i porrens värld. Ingen ungdom uppgav att de pratat med någon vuxen om detta.

 

Större delen av boken tas upp av intervjuer med forskare som undersöker pornografins eventuella effekter på ungdomars hälsa samt av brev från och samtal med ungdomar som berättar om sina erfarenheter av pornografi och hur den påverkat deras liv och relationer.

 

I Inledningen finns beskrivning av urval och redogörelse av begrepp men författarna berättar också att man medvetet låtit bli att recensera det de fått ta del av för att läsaren själv skall få bilda sig en uppfattning.

 

Vi slussas sedan genom olika aspekter av hälsoperspektivet på pornografi . I kapitlet Pornografi och hemmet ges många bra tips både på samtalsfrågor och agerande. Kapitlet Pornografi och skolan tar bl.a. upp skolans ansvar och behovet av att installera filter. I kapitlet Vägen framåt finns reflexioner om relevanta ageranden även i samhället. Tips

på olika organisationen dit man kan vända sig för vägledning finns i ett Efterord.  Surfa Lugnt förefaller vara ett bra stöd för både föräldrar och lärare. I många kapitel finns fotnoter och dessa redovisas sist. För den som vill fördjupa sig i ämnet finns en referenslista.

 

På baksidan av boken står frågan: Vad händer i hjärnan hos dem som konsumerar pornografi?  APA tillkännagav 2013 fenomenet ”Behavioral Addiction”, d.v.s. att någon är beroende av ett beteende i stället för en fysisk substans. Spelberoende togs upp men i DSM-5 finns pornografiberoende inte med. Lars Olson, professor i neurovetenskap, tror att detta senare skulle kunna vara ett beroende på samma sätt som andra beroenden.

Med Martin Ingvar, professor i integrativ medicin och med specialintresse för hjärnans belöningssystem diskuteras det som i intervjuerna beskrivs som en empatiutnötning – behovet av allt starkare kickar.  Hans personliga åsikt är dock att porrimpotens, som andra intervjuade tar upp, är ett mera anekdotiskt fenomen – robust forskning saknas.

 

Generellt sett är jag inte så förtjust i böcker med referat av intervjuer, men jag tycker att dessa författare lyckas sammanfatta, så det blir lättläst men ändå inte ”flummigt”, och som läsare får man en (tror jag!) god bild av läget i dag. Det förskräckte mig att så många av ungdomarna rapporterade att första kontakten med pornografiskt material var i skolan – en redan i förskolan! Boken väcker insikten att det som händer på nätet är för ungdomar lika verkligt som det som händer på skolgården. Virtuell betyder inte overklig! Vi vuxna, i hemmen , i skolan och inom vissa delar av sjukvården har ett ansvar att inom detta område, som på alla andra, vara med i varsam guidning och gränssättning – och denna bok är ett hjälpmedel att kunna göra det på ett bra sätt.

 

För DiabetologNytt

Marie Insulander

Leg. psykolog och psykoterapeut.

Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt