Typ 1-diabetes kan orsakas av att tarminnehåll kommer in i bukspottskörteln och skapar inflammation, tror forskare vid Uppsala universitet. Deras förklaringsmodell utmanar den rådande synen på diabetes som en autoimmun sjukdom och innebär att sjukdomen kan behandlas på andra sätt än idag.
Varje dag får två barn i Sverige diagnosen typ 1-diabetes. Insjuknandet har fördubblats de senaste 20 åren och ökar nu med tre till sex procent per år.
Men trots att man i över hundra år har känt till att typ 1-diabetes beror på att kroppens insulinproducerande betaceller förstörs, vet man ännu inte vad som orsakar förstörelsen. Sjukdomen är i viss mån ärftlig, men närmare nio av tio barn som insjuknar har ingen nära släkting med sjukdomen.
Förklaringsmodell med svagheter
Den hittills rådande teorin har varit att kroppens immunförsvar, framförallt de så kallade T-cellerna som normalt skyddar oss mot virus, av någon anledning angriper och förstör de egna insulinproducerande betacellerna. Men varför det skulle ske vet man inte, och denna förklaringsmodell visar sig ha svagheter.
En forskargrupp vid Uppsala universitet tror sig vara en bättre förklaring på spåren.
– Vår hypotes är att typ 1-diabetes hos människor startar av att tarminnehåll kommer in i bukspottkörteln och sätter igång en inflammatorisk reaktion. Betacellerna angrips inte specifikt, men eftersom de är särskilt känsliga för inflammation förloras de lätt, vilket så småningom leder till typ 1 diabetes, säger Olle Korsgren professor i transplantationsimmunologi vid Uppsala universitet.
Bukspottkörtel.
Tarminnehåll i bukspottkörteln
Bukspottkörteln är ett avlångt organ mitt i kroppen. Förutom insulin producerar den också matspjälkningsenzymer som utsöndras via en öppning till tolvfingertarmen. Att tarminnehåll ibland går andra vägen, och kommer in i bukspottkörtelgången från tarmen, är känt. Och om det sker tillräckligt ofta kan inflammationen leda till att personen får diabetesproblem, tänker sig uppsalaforskarna.
– I tarmvätskan finns mycket som skulle kunna reta vävnaden om det kommer upp i bukspottkörtelgången – galla, virus och döende bakterier av olika typer. Exakt vad kan vi inte säga än, men det leder till en inflammation och immunreaktion som vi tror är orsaken till sjukdomen, säger Oskar Skog, docent och forskare i samma grupp vid Uppsala universitet.
Djurmodellerna förledde forskarna
Uppsalaforskarnas hypotes bygger på observationer gjorda i vävnadsprover från mänsklig bukspottkörtel. Sådan vävnad är svår att tillgå och en stor del av dagens kunskap om hur diabetes utvecklas kommer från studier gjorda på djurmodeller. Men när uppsalaforskarna fick den ovanliga möjligheten att studera bukspottkörtelvävnad från en person som avlidit i samband med insjuknandet i typ 1-diabetes blev de överraskade.
– Vi såg ingenting av det djurmodellerna beskrev. Då tänkte vi att här är det någonting som inte stämmer och bestämde oss för att gå vidare, säger Olle Korsgren.
I bukspottkörteln såg uppsalaforskarna tydliga tecken på läkt Inflammation vid gångarna där bukspott leds till tarmen. De såg inflammation i stora områden av bukspottkörteln, inte bara runt betacellerna, och immunceller av en typ som kopplas samman med bakterieinflammation. I de insulinproducerande områdena syntes blödningar och döende, svullna betaceller bredvid till synes normala celler. Men inga T-celler.
– Vi såg ingenting av det djurmodellerna beskrev. Då tänkte vi att här är det någonting som inte stämmer och bestämde oss för att gå vidare, säger Olle Korsgren.
I bukspottkörteln såg uppsalaforskarna tydliga tecken på läkt Inflammation vid gångarna där bukspott leds till tarmen. De såg inflammation i stora områden av bukspottkörteln, inte bara runt betacellerna, och immunceller av en typ som kopplas samman med bakterieinflammation. I de insulinproducerande områdena syntes blödningar och döende, svullna betaceller bredvid till synes normala celler. Men inga T-celler.
Förändrad tarmflora
Men hos en liten andel av patienterna spelar kanske t-cellerna en mer avgörande roll, konstaterar han. Hos den grupp som snabbt tappar all sin insulinproduktion skulle den inflammatoriska reaktionen orsakad av tarminnehåll i bukspottkörteln kunna ha lett fram till en t-cellsmedierad sjukdom.
Forskarna noterar också att studier har visat att tarmfloran har förändrats i länder med hög förekomst av typ 1 diabetes, liksom förekomsten av bakterier i tolvfingertarmen.
Forskarna noterar också att studier har visat att tarmfloran har förändrats i länder med hög förekomst av typ 1 diabetes, liksom förekomsten av bakterier i tolvfingertarmen.
– Historiskt har man inte hittat mycket bakterier i tolvfingertarmen, magsyran tar död på dem. Men det har ökat parallellt med ökningen av typ 1-diabetes, säger Oskar Skog.
Nya möjligheter att behandla
Uppsalaforskarnas förklaringsmodell är fortfarande en hypotes, men håller den öppnas nya möjligheter att behandla sjukdomen. Olle Korsgren tycker redan idag att alla med typ 1-diabetes bör få sin bukspottkörtel undersökt med magnetkamera och om en inflammation pågår ska den behandlas med inflammationsdämpande läkemedel.
– Det finns ett stort kliniskt behov av att försöka rädda så många insulinproducerande celler som möjligt. Kvarvarande insulinproduktion medför skydd mot svåra sena komplikationer och ger en mer lättstyrd sjukdom. Att dämpa pågående inflammation vore värdefullt och borde kunna göras bättre än det görs idag, säger Olle Korsgren.
Hundra år gamla iakttagelser
– Det verkade alltså vara något som sker utan att immunförsvaret är särskilt involverat och som påverkar hela bukspottkörteln. Och det vi såg visade sig finnas beskrivet i hundra år gammal medicinsk litteratur, från tiden innan insulin fanns som behandling och människor dog i samband med diagnosen. Men den kunskapen har tappats bort när vi har tittat för mycket på djurmodellerna, säger Olle Korsgren.
Från dessa fynd byggde uppsalaforskarna sin hypotes, som de nu studerar vidare i en egenutvecklad djurmodell av sjukdomen. Den fungerar genom att döda tarmbakterier sprutas in i bukspottkörtelns gångar på sövda råttor.
– När vi sedan tittar på djurens bukspottkörtlar är bilden väldigt lik det vi ser hos människa som nyligen diagnosticerats med typ 1-diabetes. Det ser man inte i någon av de andra etablerade djurmodellerna, säger Oskar Skog.
Från dessa fynd byggde uppsalaforskarna sin hypotes, som de nu studerar vidare i en egenutvecklad djurmodell av sjukdomen. Den fungerar genom att döda tarmbakterier sprutas in i bukspottkörtelns gångar på sövda råttor.
– När vi sedan tittar på djurens bukspottkörtlar är bilden väldigt lik det vi ser hos människa som nyligen diagnosticerats med typ 1-diabetes. Det ser man inte i någon av de andra etablerade djurmodellerna, säger Oskar Skog.
När uppsalaforskarna först började prata om sina resultat ansågs deras slutsatser kontroversiella, konstaterar Olle Korsgren. Men idag undersöker många forskargrupper alternativa förklaringar till typ 1-diabetes.
Fläckvisa angrepp
Uppsalaforskarnas förklaringsmodell stämmer väl överens med kliniska observationer, exempelvis att sjukdomen angriper bukspottkörteln fläckvis. Om tarminnehåll kommer upp i körtelgången skulle regioner där detta sker skadas, medan andra delar kan klara sig utan angrepp.
Patienter som nyligen insjuknat i typ 1-diabetes producerar inte heller lika mycket matspjälkningsenzymer som icke-diabetiker gör, vilket tyder på att hela bukspottkörteln påverkas av sjukdomen, inte bara betacellerna.
Flera faktorer talar också mot att sjukdomen skulle vara en t-cellsriktad sjukdom just mot betacellerna, konstaterar Olle Korsgren. Kliniska prövningar där patienternas t-cellsfunktion har hämmats har bara gett övergående effekt på sjukdomen och har inte hjälpt alla patienter.
En 20 år lång snuva
Det långa sjukdomsförloppet är ett annat exempel. Människan har tämligen få betaceller – deras totala vikt är ungefär ett gram hos en vuxen. Om det vore t-celler som angriper betacellerna borde de kunna slås ut relativt snabbt, resonerar Olle Korsgren. Men vid typ 1-diabetes kan det gå många år från det första tecknet på sjukdom till att patienten får tydliga symtom och diagnos. Och 20 år senare är det inte ovanligt att patienter har viss insulinproduktion kvar.
– Sjukdomsförloppet kan inte förklaras med en t-cellsmekanism. Det är som att det skulle ta 20 år för immunförsvaret att blir av med en vanlig snuva. Man man hittar heller inte så många t-celler i biopsier från bukspottkörteln från människa, säger Olle Korsgren.
Förändrad tarmflora
Men hos en liten andel av patienterna spelar kanske t-cellerna en mer avgörande roll, konstaterar han. Hos den grupp som snabbt tappar all sin insulinproduktion skulle den inflammatoriska reaktionen orsakad av tarminnehåll i bukspottkörteln kunna ha lett fram till en t-cellsmedierad sjukdom.
Forskarna noterar också att studier har visat att tarmfloran har förändrats i länder med hög förekomst av typ 1 diabetes, liksom förekomsten av bakterier i tolvfingertarmen.
– Historiskt har man inte hittat mycket bakterier i tolvfingertarmen, magsyran tar död på dem. Men det har ökat parallellt med ökningen av typ 1-diabetes, säger Oskar Skog.
Forskarna noterar också att studier har visat att tarmfloran har förändrats i länder med hög förekomst av typ 1 diabetes, liksom förekomsten av bakterier i tolvfingertarmen.
– Historiskt har man inte hittat mycket bakterier i tolvfingertarmen, magsyran tar död på dem. Men det har ökat parallellt med ökningen av typ 1-diabetes, säger Oskar Skog.
Nya möjligheter att behandla
Uppsalaforskarnas förklaringsmodell är fortfarande en hypotes, men håller den öppnas nya möjligheter att behandla sjukdomen. Olle Korsgren tycker redan idag att alla med typ 1-diabetes bör få sin bukspottkörtel undersökt med magnetkamera och om en inflammation pågår ska den behandlas med inflammationsdämpande läkemedel.
– Det finns ett stort kliniskt behov av att försöka rädda så många insulinproducerande celler som möjligt. Kvarvarande insulinproduktion medför skydd mot svåra sena komplikationer och ger en mer lättstyrd sjukdom. Att dämpa pågående inflammation vore värdefullt och borde kunna göras bättre än det görs idag, säger Olle Korsgren.
– Det finns ett stort kliniskt behov av att försöka rädda så många insulinproducerande celler som möjligt. Kvarvarande insulinproduktion medför skydd mot svåra sena komplikationer och ger en mer lättstyrd sjukdom. Att dämpa pågående inflammation vore värdefullt och borde kunna göras bättre än det görs idag, säger Olle Korsgren.
Från Sara Nilsson, frilansjournalist www.diabetesportalen.se
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt