En mer än två decennier lång uppföljning av tyska typ 1 diabetiker visar att de enda diabeteskomplikationerna som förknippas med högre risk för för tidig död är hjärt- kärlsjukdomar och allvarlig njursjukdom. Andra följdsjukdomar, exempelvis ögon- och nervskador, var vanliga men inte alls lika farliga.
 
För hundra år sedan var diagnosen typ 1 diabetes detsamma som en dödsdom. Sedan kom insulinet 1921 och sjukdomen var inte längre dödlig utan behandlingsbar. Med insulinet har den genomsnittliga livslängden successivt förlängts och allt mer ju senare under 1900-talet insjuknandet skedde.

Trots detta, enligt en tysk undersökning, är dödligheten bland vuxna som insjuknar i typ 1 diabetes fortfarande högre än bland icke-diabetiker.
 
Lång uppföljning
Deltagarna i den nu aktuella kartläggningen (Jena's St. Vincent Trial) har i medeltal följts i 23 år, fram till 2016 eller fram till att de avlidit. Det främsta syftet var att göra en jämförelse mellan de som har avlidit och vad som kännetecknar överlevarna.

Undersökningen är liten, enbart 103 personer har följts, styrkan ligger i den långa uppföljningstiden.
 
Sjukdomens varaktighet
De mest avgörande skillnaderna är hur lång tid man har haft sjukdomen och vilken standard det var på diabetesvården när diabetesdiagnosen ställdes.

I medeltal hade deltagarna haft diabetes i drygt 36 år och kartläggningen visar att efter 20 år med sjukdomen levde fortfarande 95,5 procent av männen och 97,3 procent av kvinnorna. Efter 40 år var överlevnaden 68,1 respektive 67,1 procent. Efter 60 år var fortfarande 36,6 procent av männen och 26,9 procent av kvinnorna kvar i livet. Under uppföljningstiden avled drygt en tredjedel av deltagarna.
 
Följdsjukdomar
Forskarna har även tittat på de diabetiska följdsjukdomarna och dess konsekvenser. Vanligaste dödsorsaken var hjärt- kärlsjukdomar, de låg bakom nästan varannan död.
Överlevarna hade, jämfört med de avlidna, under det sista året bättre blodsockerkontroll.

Diabetiska njurskador, självfallet beroende på hur allvarliga de var, visade också ett starkt samband med dödsfall. 57,7 procent av överlevarna hade njurskador, 87,0 procent av de avlidna. Den som drabbas av njurskador löpte en nästan fyra gånger högre risk att dö jämfört med de som inte har diabetisk njursjukdom, enligt kartläggningen.
 
Stora individuella skillnader
Forskarna poängterar att man utifrån deras resultat inte kan dra några slutsatser om enskilda typ 1 diabetiker. I kartläggningen hade deltagarna i medeltal haft diabetes i 35 år men spridningen var stor, från 3,5 år till 68,5 år.
 
En viktig faktor för överlevnad är när i tid diagnosen ställdes eftersom såväl blodsockerkontroll som behandling av komplikationer fortlöpande blir allt mer effektiva.

Forskarna menar att de barn som i vår del av världen idag insjuknar i typ 1 diabetes har goda förutsättningar att leva lika länge som befolkningen i allmänhet.
 
Länk till kort sammanfattning av kartläggningen (för att läsa hela texten måste man betala
Mortality and its Causes in a German Cohort with Diabetes Mellitus Type 1 after 20 Years of Follow-Up: The JEVIN Trial
 
Mortality and its Causes in a German Cohort with Diabetes Mellitus Type 1 after 20 Years of Follow-Up: The JEVIN Trial. Nicolle Müller
 
Abstract
 
Background The JEVIN trial started as a cross-sectional study in 1989/90 in Jena. After a follow-up of more than 20 years, the mortality incidence of JEVIN participants with type 1 diabetes was surveyed. Methods 103 (78.6%) of the 131 JEVIN patients participating at baseline could be examined. 38 persons (36.9%) had deceased. All JEVIN survey data and routine examinations documented in the electronic patient record EMIL® of surviving and deceased participants were used for analyses. We compared the data of the surviving with the deceased participants (follow-up time: 2,166 person-years).
 
Results The incidence rate of death was 1.75/100 person-years. Median observation time for all patients was 23.1 years (range 0.61–26.6 years). Mean age at death was 58.5 years (34.2–78.4 years), and diabetes duration 35 years (3.5–68.5 years). Most frequent causes of death were: cardiovascular diseases (48.2%, n=13) and infections (25.9%, n=7). There were no differences in age (p=0.302), diabetes duration (p=0.371), BMI (p=0.535), blood pressure (p=0.622/0.820), gender (p=0.566), and smoking status (p=0.709) between surviving and deceased persons. The mean HbA1c of the last year before death or last visit was higher in the deceased than surviving persons (7.5% vs. 7.0%; p=0.010). 57.4% of the surviving and 87.0% of the deceased participants had nephropathy (p=0.012), 79.7% vs. 89.7% retinopathy (p=0.241) and 61.4% vs. 63.3% neuropathy (p=0.860), but only nephropathy was significantly associated with increased mortality risk (HR=4.208, CI:1.226-14.440; HR=2.360, CI:0.696-8.004; HR=0.944, CI:0.436-2.043).
 
Conclusions In the JEVIN population with diabetes mellitus type 1 only, diabetic nephropathy was associated with higher mortality risk.
 
Mortality and its Causes in a German Cohort with Diabetes Mellitus Type 1 after 20 Years of Follow-Up: The JEVIN Trial. Available from:
 
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt