Under julhelgen 2016 nåddes vi av beskedet om att vår kollega och vän, allmänläkaren Staffan Lindeberg, Lund, gått bort efter en kort tids sjukdom.
Detta vållar förstämning och saknad bland oss som uppskattade Staffan för hans olika värdefulla egenskaper, inte minst det stora intresset och kunnandet gällande kostens betydelse för hälsa och sjukdom.
I sin originella avhandling från 1994 [1], baserad på studier från forskningsresor till Kitava, en av Trobriandöarna i närheten av Papua Nya Guinea, kunde Staffanvisa att stroke och kärlkramp inte är oundvikliga ålderssjukdomar.
Han menade att den kost som människor på Kitava åt var en nyckel till att förstå avsaknaden av kardiovaskulär sjukdom och sannolikt även av diabetes mellitus. Han frågade bland annat om representanter för öns invånare kände till att någon personplötsligt blivit halvsidigt förlamad och inte kunnat tala (stroke), men något sådant fenomen visade sig inte vara känt bland de tillfrågade. Den kost man åt på Kitava vid tiden för besöket bestod av frukt, nötter, rötter, fisk och ibland kött, en så kallad paleolitisk kost (”stenålderskost”). Sådan kost har människan ätit under miljontals år före uppkomsten av jordbruket för 10 000 år sedan[2] och skulle därmed ur ett evolutionsperspektiv kunna vara en hälsosam kost eftersom vår biologi och metabolism troligtvis är mer anpassad till sådan kost än till dagens industritillverkade och jordbruksbaserade kost.
Följaktligen, menade Staffan, borde vi undvika komjölksprodukter samt spannmålsbaserad föda. Dessa synpunkter vann snart insteg i en bredare debatt såväl inom som utanför landet. Många lekmän började tala om ”paleo” eller stenålderskost, vilket även massmedia bidrog till att lyfta fram.
En del av avhandlingen syftade även till att jämföra kardiovaskulära riskfaktorer hos 220 invånare på Kitava (151 män, åldersspann 14-87 år) med matchade kontroller från Sverige i from av 401 män och kvinnor från Söderhamn (för kroppsmått och blodtryck) samt 175 män och kvinnor från Kristianstad (för lipoproteinnivåer) [3].
Resultatet visade att 76-80% av invånarna på Kitava var rökare mot endast 23-27% av svenskarna! Jämfört med svenskfödda så var BMI, triceps skinfold, och diastoliskt blodtryck lägre på Kitava, för många även det systoliska blodtrycket. Fastande serum total kolesterol, LDL-kolesterol och apolipoprotein B var 10-30% lägre hos män > 40 år och för kvinnor > 60 år. Triglycerider var däremot högre hos invånare på Kitava i åldersgruppen 20-39 år, kanske som en effekt av mer kolhydratrik kost. HDL-kolesterol visade ingen skillnad men apolipoprotein A1 var lägre på Kitava. Man drog slutsatsen att det faktum att människor på Kitava var smalare och hade lägre diastoliskt blodtryck än motsvarande svenskfödda controller kunde utgöra en tänkbar förklaring till avsaknad av stroke och kranskärlssjukdom på Kitava. Lägre värden på total kolesterol skulle kunna bidra till fyndet. Skillnader i kostmönster (mer kolhydrat och fiber, lägre intag av salt och total fett) ansågs spela en avgörande roll.
Ett slående fynd i avhandlingen var att riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom på Kitava inte ökade med åldern som i vårt land och andra västländer, vilket skulle kunna tala för att en ohälsosam livsstil bidrar till ökning av såväl riskfaktorer som kardiovaskulär risk i vår del av världen [4]. Detta är således inte ”normalt” enligt naturen utan skulle kunna motverkas med bättre livsstil. Som Staffan så träffande uttryckte det i en ledarkommentar i European Heart Journal: ”Who wants to be normal?” [5].
Under avhandlingsarbetet samarbetade Staffan med framföralltBengt Scherstén, professor i allmänmedicin i Dalby, men även med internister som Bengt Lundh och biomedicinare som Bo Åkesson, Lund.
Med tiden kom han att utveckla allt mer internationella nätverk. En mindre känd effekt av avhandlingsarbetet var att en debattväxling uppkom i The Lancet där forskare från Nya Zeeland yttrade en del kritik mot Kitava-studien [6], bland annat för avsaknad av sociala perspektiv vid traditionella kulturers övergång till västerländsk livsstil samt att inga forskare från tredje världen var involverade, något som Staffan besvarade i första hand med att studien hade fullt etiskt godkännande [7]. Han pekade även på att det är en större politisk fråga hur forskning skall bedrivas av västerländska forskare i ”ursprungsmiljöer” som Kitava – en fråga som väckt debatt också i vår egen tid.
Mot bakgrund av hur snabbt ”ursprungsmiljöerna” nu försvinner i dagens globaliserade värld med åtföljande fetma i dess populationer framstår dock Staffans resa, likt en modern Linné-lärjunge till en fjärran söderhavsö, som både framsynt ochvärdefull [8].
Staffans nytänkande och banbrytande forskargärning fortsatte med världens första kontrollerade studier av effekter av paleolitisk kost hos såväl försöksdjur som människa i samarbete med professorerna Stig Steen och Bo Ahrén på thoraxkirurgiskarespektive invärtesmedicinska kliniken i Lund. Studierna visade bl.a. positiva effekter av paleolitisk kost avseende glukostolerans i jämförelse med Medelhavskost hos människor med ischemiskhjärtsjukdom, liksom även för förbättringar av insulinkänslighet, inflammation och blodtryck i jämförelse med spannmålsbaserat svinfoder hos tamgris [9,10].
Staffans förste doktorand var allmänläkaren Tommy Jönsson, Arlöv, som nu fortsätter forskningen. Idag är ytterligare två av Staffans doktorander, Maelán Fontes Villalba, Kanarieöarna, och Pedro Carrera Bastos, Portugal, på god väg mot disputation.
Hemma författade Staffan också böcker, bl.a. ”Maten och folksjukdomarna - ett evolutionsmedicinskt perspektiv” [2] följt av ”Food and Western Disease - Health and Nutrition from an Evolutionary Perspective” [11], där den sistnämnda boken och hans egna studier inom området befäst Staffan som en av de internationellt största vetenskapliga auktoriteterna inom paleolitisk kost.
Ett sätt att belysa Staffans genomslag och betydelse kan vara Googles besked häromåret att paleolitisk kost då var världens mest sökta kost-term på nätet. Liksom många svenskar före honom var och är Staffan förmodligen mer känd och erkänd utomlands än hemma i Sverige.
Staffan var en sann vetenskapsman som ifrågasatte båda egna och andras förutfattade meningar och som själv ville gå till källan och läsa in vilka studier och vilken evidens som låg bakom olika uppfattningar. Staffan blev därför intresserad av och kunnig inomevidensbaserad medicin vilket ledde till uppdrag från bl.a. Läkemedelsverket och Region Skåne för att där ge sina synpunkter på behandling av bl.a. blodfetter och fetma. Kunskaperna kom även väl till användning som ofta anlitad vetenskaplig granskare av artiklar och uppskattad lärare på läkarprogrammet i Lund.
Staffan framhöll gärna vikten av att kombinera forskning med klinisk tjänstgöring, vilket exempelvis kan ses vid ett föredrag i november 2015 på Royal Society of Medicine i London där hanockså inledningsvis visade en bild på sin vårdcentral (https://www.youtube.com/watch?v=iIIA8Aa6x3M). Han hade också nyligen med stor entusiasm påbörjat ett nytt forskningsprojekt, delvis inom vårdcentralens ram, där han jämförde olika koster för patienter med prediabetes.
”Ars longa, vita brevis” *.
Frid över hans minne!
Peter M Nilsson, professor/överläkare
Klinisk Forskningsenhet, VO Internmedicin, SUS, Malmö
* Aforismen består av de två första verserna (i omvänd följd) av den latinska översättningen av det grekiska visdomsordet av Hippokrates från Kos, antikens store läkare: "Vita brevis, ars longa, occasio praeceps, experimentum periculosum, iudicium difficile", som betyder: "Livet är kort, konsten lång, rätta tillfället flyktigt, erfarenheten bedräglig, omdömet svårt."
Referenser
1. Lindeberg S. Apparent absence of cerebrocardiovascular disease in Melanesians: risk factors and nutritional considerations: the Kitava study(Thesis). Centrum för samhällsmedicin, Lunds universitet, Lund 1994.
2. Lindeberg S. Maten och folksjukdomarna: ett evolutionsmedicinskt perspektiv. Studentlitteratur (ISBN 91-44-04167-5), Lund 2003.
3. Lindeberg S, Nilsson-Ehle P, Terént A, Vessby B, Scherstén B. Cardiovascular risk factors in a Melanesian population apparently free from stroke and ischaemic heart disease: the Kitava study. J Intern Med.1994; 236:331-40.
4. Lindeberg S, Berntorp E, Nilsson-Ehle P, Terént A, Vessby B. Age relations of cardiovascular risk factors in a traditional Melanesian society: the Kitava Study. Am J Clin Nutr. 1997; 66:845-52.
5. Lindeberg S. Who wants to be normal? Eur Heart J.2005; 26(24):2605-6.
6. Bonita R, Beaglehole R. Cardiovascular disease epidemiology in developing countries: ethics and etiquette. Lancet. 1994; 344(8937):1586-7.
7. Lindeberg S. Cardiovascular disease in the tropics, ethics, and need for action. Lancet. 1995;345(8946):384.
8. Sundborn G, Metcalf PA, Gentles D, Scragg R, DyallL, Black P, Jackson R. Overweight and obesity prevalence among adult Pacific peoples and Europeans in the Diabetes Heart and Health Study (DHAHS) 2002-2003, Auckland New Zealand. N Z Med J. 2010;123(1311):30-42.
9. Jonsson T, Ahren B, Pacini G, Sundler F, Wierup N, Steen S, et al. A Paleolithic diet confers higher insulin sensitivity, lower C-reactive protein and lower blood pressure than a cereal-based diet in domestic pigs. NutrMetab (Lond) 2006; 3:39.
10. Lindeberg S, Jonsson T, Granfeldt Y, Borgstrand E, Soffman J, Sjostrom K, et al. A Palaeolithic diet improves glucose tolerance more than a Mediterranean-like diet in individuals with ischaemic heart disease. Diabetologia 2007; 50:1795-807.
11. Lindeberg S. Food and Western Disease - Health and Nutrition from an Evolutionary Perspective. (ISBN: 978-1-4051-9771-7). Wiley-Blackwell, 2010.
För DiabetologNytt
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt