Vi översköljs av information om hur viktigt det är för vår hälsa vad vi äter och hur vi tränar. Crosstraining och chiafrön i all ära, men även något så skört och svårdefinierbart som hopp har stor betydelse för hälsan.
En studie vid Linköpings universitet visar att känna hopplöshet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom. Resultatet kvarstod när man kontrollerade för ålder, kön och kända riskfaktorer. Att känna hopplöshet är nästan lika stor riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom som att röka, skriver Anna Asker
www.svd.se i Svenska Dagbladet
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
I studien fick 1 000 svenskar i åldern 45–69 år svara på frågor som ringar in hopplöshet, depressiva symtom, självkänsla, uppgivenhetsstress, oro och cynism. De fick också frågor om levnadsvanor, socioekonomisk status och tidigare sjukdomar samt genomgå ett hälsotest och lämna blodprov. Efter åtta år följde forskarna upp hur många som drabbats av hjärt- och kärlsjukdom och sökte samband med de andra faktorerna.
Skyddande psykologiska faktorer var självkänsla och coping, en persons förmåga att hantera stressiga och känslomässigt krävande situationer.
– Den som har hopp- och framtidstro, och även en copingförmåga, orkar ladda om, medan uppgivenheten innebär att kroppens skyddssystem försvagas. Det dynamiska svaret i kortisol blir statiskt och kan inte skydda mot den låggradiga inflammation som vi vet i dag är grunden till väldigt många sjukdomar, säger Margareta Kristenson, professor i socialmedicin och folkhälsovetenskap vid institutionen för medicin och hälsa på Linköpings universitet.
Andra studier pekar på liknande resultat, bland annat en finländsk studie som visade att hur starka hopplöshetskänslorna var hade betydelse för risken att drabbas av sjukdom.
I Östgötastudien var det i den fjärdedel med lägst hushållsinkomst som flest upplevde hopplöshet.
– De här fynden som vi har gjort handlar inte om hemlösa, extremt fattiga personer som lever i misär. Det är i välfärdslandet Sverige som vi har både tydliga sociala skillnader i hälsa, med dubbel risk att insjukna i hjärtinfarkt för den med låg socioekonomisk situation, som utbildning eller inkomst, och tydliga relationer till hopplöshet.
När Margareta Kristenson gick läkarutbildningen på 1970-talet fick hon höra att man inte skulle tro på dem som sa att man kan bli fysiskt sjuk av depressioner, det var bara nonsens. I dag finns större kunskap om hur kroppens skyddssystem påverkas av hur vi upplever vår tillvaro. Vid studier av skyddssystemen tittar man bland annat på stresshormonet kortisol som insöndras av binjurebarken vid psykisk stress och på så kallade sårbarhetsenzym som är aktiva vid låggradig inflammation.
Margareta Kristenson påpekar att det som forskarna nu kan visa genom att till exempel mäta förekomst av sårbarhetsenzymet matrixmetalloproteinas-9 i själva verket är urgammal visdom och citerar Ordspråksboken i Bibeln. ”Glatt hjärta ger god hälsa, modlöshet suger märgen ur benen”.
Frågorna i studien som ringade in en känsla av hopplöshet var ”Framtiden är hopplös och jag kan inte tro att det ordnar sig till det bättre” och ”Jag känner att det är omöjligt att nå de mål jag strävar efter”.
De frågor ni ställer om hopp är ju också symtom för depression, hur vet ni att inte allt handlar om depression?
– Det är det som är det intressanta. Man säger ibland att det här bara är ett annat sätt att mäta depression, men för att testa att inte allting var en effekt av depression eller icke-depression så kontrollerade vi dem för varandra och då kvarstod effekterna av hopplöshet.
Margareta Kristenson anser att de psykologiska riskfaktorerna för ohälsa är undervärderade. Enligt forskningen är en grov siffra att ungefär 50 procent av förklaringen till de socioekonomiska skillnaderna i hälsa i Sverige hänger samman med levnadsvanor.
– Vår hypotes är att de psykologiska riskfaktorerna har en stor del i den andra halvan. Betydelsen av de psykologiska faktorerna är dubbel, dels för att de är viktiga i sig via direkta biologiska effekter, men också för att man ska orka påverka sina levnadsvanor.
När Östgötakommissionen för folkhälsa, där Margareta Kristenson var ordförande, presenterade sin slutrapport 2014 var hopp och framtidstro grundbulten. Kommissionens övergripande rekommendation var ”att bidra till ett samhälle som ger människor tilltro till egen förmåga, tillit till andra, hopp och framtidstro”.
– Det är inte så att jag inte tycker att levnadsvanor är viktiga, jag jobbar väldigt mycket med det. Men att beskriva för en överviktig tonårsmamma att hon borde gå ner i vikt och dessutom sluta röka när hennes liv handlar om att hon inte kan få sin ekonomi att gå ihop, är kanske inte så framgångsrikt. Man måste börja med att hjälpa henne att våga tro att livet är möjligt att hantera och att hon själv är värdefull och något att satsa på. Levnadsvanor handlar om att investera i sig själv och då måste man tro att det är värt besväret, säger Margareta Kristensson som även är ledamot i regeringens kommission för jämlik hälsa.
I en ny, större studie ska forskarna gå vidare och bland annat studera hur de psykologiska faktorerna interagerar med levnadsvanor.
– Vi tror att det inte bara är lättare att sluta röka om man har hopp utan att det också är farligare att röka om man upplever hopplöshet. Det ska vi undersöka samt titta på skillnaderna mellan män och kvinnor, säger Margareta Kristenson.