Recensioner på uppdrag av DiabetologNytt

Nyhetsinfo

wwww red DiabetologNytt

 

Recension av ”Bara en tanke – din guide till villkorslöst välmående

av Dennis Westerberg, föreläsare och världsförbättrare, coach samt artist

Förlag: Soderpalm Publishing (Andra upplagan) 2016

Pris: 261 kr

”Du befinner dig alltid endast en tanke från glädje, ro och harmoni. Nästa tanke kan vara just den som gör dig sagolikt lycklig”, står det på omslaget.

Där står också att Dennis Westerberg utnämnts till 2015 år föreläsare av SAJ AB. Jag har aldrig lyssnat till honom men föreställer (tänker!) mig att han är en person med karisma som kan trollbinda sin publik, få dem att sucka med honom och skratta med honom, att de verkligen gillar och känner igen det han säger. Det står på nätet om honom att han guidar individer till nya insikter, insikter som ger omedelbar förändring. Mer detaljerat lär han oss ”helt nya sätt” att se på sinnet, medvetandet och tänkandet så att stress, van-trivsel, ångest, ilska, tvångstankar m.m. kan försvinna. Simsalabim!

Problemet är boken. Jag har svårt för tjocka böcker som tuggar om allt för att få till de många hundra sidorna. Jag har lika svårt för ”kompendieböcker”, de som inte har någon språklig estetik, inte gör läsandet njutbart, utan mest bankar in vissa omkväden. Denna bok tillhör den senare kategorin.

För mig är detta ett manus till en föreläsning, inte litteratur. Här finns t.o.m. kursiverat orden som bör betonas (och de är många – det gäller ju att trumma in sitt budskap!) och var pauserna skall läggas…..Jag har svårt att motivera mig till att läsa hela boken, men har ju lovat redaktören en recension…. Skizzerna i boken lättar upp det redan lätta.

Det blir för mig så tjatigt att jag från att ha tänkt titeln ”Bara en tanke” går över till ”Bara en tanke” och sedan glider mina tankar iväg……”Tomma tunnor skramlar mest”….””Oj, vad tanken skramlar där i tunnan”… Jag förvandlas från en positivt nyfiken recensent till en felsökande kritiker. För att föra fram sitt budskap på ett lättläst sätt gör Westerberg många förenklingar och ibland blir det felaktigt.

”Lånta fjädrar”- uttrycket dyker också upp hos mig, för det skaver att Westerberg inte någon gång hänvisar till ACT (Acceptance and Commitment Therapy”):s grundare Steven C. Hayes, eller någon annan inom den tredje vågens KBT, då han så tydligt tagit sina tankar från dem (och faktiskt har en avdelning med referenslitteratur). Hayes har klarare än de flesta ”tjatat” om att ”En tanke är bara en tanke” och inte verkligheten. Hayes har naturligtvis inte patent på den idén, men han är den som skarpast introdu-cerat detta mantra inom terapin och skapat en teoretisk ram ”Relational Frame Theory”. I stället för Westerbergs bok föreslår jag att du läser någon av Heyes böcker, t.ex.: ”Sluta grubbla börja leva,” Natur och Kultur 2007. Men alla tycker inte som jag, annars hade ”Bara en tanke” inte tryckts i en andra upplaga!

Eller – varför inte läsa något helt annat? Lyfta blicken lite grand. Sjukvården tar emot flera nya patientgrupper, människor som flytt från t.ex. Somalia, Syrien, Eritrea eller Afghanistan och gatubarn från Marocko. Kan vi förstå dem bättre? Kunskap om dessa kulturer kan fås på många sätt. Sommaren brukar inbjuda till läsning av skönlitteratur och det är ett utmärkt sätt att skapa sig en bild av andra länders liv och leverne!

Afrikanska kontinenten ståtar ju med fyra Nobelpristagare sedan mitten av 80-talet: Woyle Soyinka (Nigeria), Naguib Mahfouz (Egypten), Nadine Gordimer  och J.M. Coetzee (båda Sydafrika). Många, många har också älskat ”En halv gul sol” av Chimamanda Ngozu Adichie (Nigeria/Biafra) liksom Khaled Hosseinis (Afghanistan)böcker.

 

BRA SOMMARLÄSNING

Här följer några andra alternativ:

- Somalia:Kartor” av Nuruddin Farah är första delen i en trilogi. Författaren, som sedan länge lever i exil, var nyligen i Sverige. Han omtalas som en möjlig blivande Nobelpris-tagare. Magiskt skickligt berättande, där vi samtidigt får ta del av intressanta fakta, vilka smidigt smygs in.

I ”Förlorade själar” av Nadifa Mohamed, lånar författaren blicken från tre somaliska kvinnor.

- Syrien; ”Resa in i tomheten. En berättelse från Syrien”  av Samar Yazbek har fått många positiva recensioner – själv hade jag svårt att ta mig in i den. Kände att jag kunde för lite om landet. Men bedöm själva!

Kanske är den lättare att ta till sig om man först läst t.ex. ”Drömmen om Damaskus” av Aron Lund?

- Eritrea:Vägen till frihet” av Feven  Tekle & Raffaele Masto, en kvinnas flyktberättelse.

Något helt annat: ”Agent 72” av  Embaye Teages Afewerki – en thriller om en syrisk kommandosoldat som förklädd till egyptisk journalist reser till  Eritrea för att mörda landets president.

- Afghanistan:Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta – berättelsen om Shirin-Gol” av Siba Shakib, som egentligen är dokumentärfilmare.

Nyhetsankaret Lasse Bengtsson har skrivit ett antal artiklar från sin tid i Afghanistan; ”Afghanistan – om en yttre och inre resa”.

- Marocko:”Kalifens hus” av Tahir Shah, en bitvis dråplig, biografi om kulturkrockar.        ”Det nakna brödet”, självbiografi av Muhammed Shukri. Denna bok har varit svartlistad i Marocko bl.a. p.g.a. den svåra misär som skildras. Men kan kanske få oss att förstå varför dessa gatubarn drar hit?

Kanske vill vi också ta till oss hur nyinvandrade andra ser på oss, vi som bott i Sverige i några, kanske många generationer?

- ”Väldigt sällan fin” av Sami Said. Boken har två delar; I den första följer vi Noha och hans äventyr i Linköping  - i den andra far han med sin familj tillbaka till födelselandet Eritrea. Kulturkrockarna skildras på ett skarpsynt och stundom roande sätt, trots Nohas plågade själ.

- Antologin ”Sverige – en (o)besvarad kärlekshistoria” med redaktörerna Lejla Hastor        (född i Bosnien Hercegovina) och Nirvin Yosef (född i Syrien), båda uppvuxna i Sverige, båda statsvetare, har tagit ett helt annat grepp. De har samlat texter från sexton kvinnor med erfarenheter av dubbla identiteter. Dessa berättar om sin längtan att passa in, hur de kämpar för att finna en identitet och hur de hanterar okunniga frågor. Författarnas åldersspan är snävt; 29 – 38 år, vilket man bör vara medveten om när man läser boken. De kom till Sverige när de var 1-3-4-5-6-9-10-15-16-18 år, från Algeriet, Bosnien, Colombia, Eritrea, Irak, Iran, Libanon, Ryssland/Kurdiska bergen, Syrien, Turkiet eller Zambia/Uganda,  samtliga är nu mycket välutbildade och med ordet i sin makt. Detta är en mycket läsvärd bok som ger upphov till självreflektion hos läsaren. Men en fråga skulle jag vilja sända tillbaka till skribenterna; Varför ta så illa vid sig av frågan ”Var kommer du från – egentligen?” Jag kan förstå irritationen att ofta ställas inför den, men vad skulle hända om det i stället sågs som startpunkten på ett fördjupat och intressant ömsesidigt givande och tagande av information, både av känslomässig och faktainriktad art?

En sak är säker: Varierad och ögonöppnande läsning väntar!

Marie Insulander

Leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi

Leg. psykoterapeut, handledarutbildad