Stor studie bekräftar diabetesmedels säkerhet
Ny studie visar att GLP1-analogen lixisenatid inte ökar risken för hjärt-kärlhändelser och inte heller medför någon risk för bukspottskörtelinflammation. Studien stärker positionen för denna typ av läkemedel, menar kardiologiprofessorn Lars Rydén, skriver Amina Manzoor www.dagensmedicin.se
Sedan 2008 har de amerikanska och europeiska läkemedelsmyndigheterna krävt säkerhetsstudier för att visa att nya diabetesläkemedel leder till fler hjärt-kärlsjukhändelser, vilket några tidigare studier antytt. Nu publiceras den första säkerhetsstudien på en GLP1-analog, lixisenatid, i New England Journal of Medicine.
Studien visar att lixisenatid inte ökar risken hos personer med typ 2-diabetes med högre benägenhet för hjärt-kärlsjukdom.
– Det är en stor, mycket väl genomförd och noggrant analyserad studie som stärker positionen för den aktuella GLP1-analogen ur säkerhetssynpunkt. Man hade hoppats på en minskning av hjärt-kärlhändelser, men behandling med den lixisenatid medförde inga sådana fördelar. Sådana här stora studier är väsentliga eftersom de vidgar säkerhetsaspekterna för den här typen av läkemedel som har många fördelar för vissa patienter, säger Lars Rydén, senior professor i kardiologi vid Karolinska institutet och fortsätter:
– Djurexperimentella studier har antytt att GLP1-analogerna skulle kunna ha en del fördelar vad avser hjärtats funktion, men de förhoppningarna har inte infriats. Skillnaden i blodsockersänkning mellan studiens två patientgrupper var förhållandevis liten. Om läkemedlet skulle ha påvisat en minskad risk för hjärt-kärlhändelser måste det därför vara på grund av någon annan egenskap än den blodsockersänkande effekten, säger Lars Rydén.
I studien ingick 6 068 personer med typ 2-diabetes som alla haft ett akut koronart syndrom. Utöver vanlig vård fick de antingen lixisenatid eller placebo. Under uppföljningstiden, som i snitt var 25 månader, drabbades 13,4 procent av personerna som fick lixisenatid av någon hjärt-kärlhändelse jämfört med 13,2 av de som fick placebo.
Förekomsten av misstänkta biverkningar var inte högre för lixisenatid jämfört med placebo. Det är betryggande, anser Lars Rydén. Studien är finansierad av Sanofi som marknadsför lixisenatid under namnet Lyxumia.
ABSTRACT
http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1509255
Lixisenatide in Patients with Type 2 Diabetes and Acute Coronary Syndrome
Marc A. Pfeffer, M.D., Ph.D., Brian Claggett, Ph.D., Rafael Diaz, M.D., Kenneth Dickstein, M.D., Ph.D., Hertzel C. Gerstein, M.D., Lars V. Køber, M.D., Francesca C. Lawson, M.D., Lin Ping, M.D., Xiaodan Wei, Ph.D., Eldrin F. Lewis, M.D., M.P.H., Aldo P. Maggioni, M.D., John J.V. McMurray, M.D., Ph.D., Jeffrey L. Probstfield, M.D., Matthew C. Riddle, M.D., Scott D. Solomon, M.D., and Jean-Claude Tardif, M.D. for the ELIXA Investigators
N Engl J Med 2015; 373:2247-2257 December 3, 2015DOI: 10.1056/NEJMoa1509255
Background
Cardiovascular morbidity and mortality are higher among patients with type 2 diabetes, particularly those with concomitant cardiovascular diseases, than in most other populations. We assessed the effects of lixisenatide, a glucagon-like peptide 1–receptor agonist, on cardiovascular outcomes in patients with type 2 diabetes who had had a recent acute coronary event.
Methods
We randomly assigned patients with type 2 diabetes who had had a myocardial infarction or who had been hospitalized for unstable angina within the previous 180 days to receive lixisenatide or placebo in addition to locally determined standards of care. The trial was designed with adequate statistical power to assess whether lixisenatide was noninferior as well as superior to placebo, as defined by an upper boundary of the 95% confidence interval for the hazard ratio of less than 1.3 and 1.0, respectively, for the primary composite end point of cardiovascular death, myocardial infarction, stroke, or hospitalization for unstable angina.
Results
The 6068 patients who underwent randomization were followed for a median of 25 months. A primary end-point event occurred in 406 patients (13.4%) in the lixisenatide group and in 399 (13.2%) in the placebo group (hazard ratio, 1.02; 95% confidence interval [CI], 0.89 to 1.17), which showed the noninferiority of lixisenatide to placebo (P<0.001) but did not show superiority (P=0.81). There were no significant between-group differences in the rate of hospitalization for heart failure (hazard ratio in the lixisenatide group, 0.96; 95% CI, 0.75 to 1.23) or the rate of death (hazard ratio, 0.94; 95% CI, 0.78 to 1.13). Lixisenatide was not associated with a higher rate of serious adverse events or severe hypoglycemia, pancreatitis, pancreatic neoplasms, or allergic reactions than was placebo.
Conclusions
In patients with type 2 diabetes and a recent acute coronary syndrome, the addition of lixisenatide to usual care did not significantly alter the rate of major cardiovascular events or other serious adverse events.
Nyhetsinfo 141204
www red DiabetologNytt
