Utvecklingen av läkemedel räddar många liv. Tidigare var sjukdomar som cancer, diabetes, flera neurologiska diagnoser och hiv/aids ofta livshotande och betraktades som dödsdomar. Tack vare avancerad forskning finns det i dag läkemedel som i många fall kan bota eller effektivt lindra symptom. Men i dag är det inte självklart att patienterna får de nyaste läkemedlen. Detta måste åtgärdas, skriver tre debattörer.

Framtagandet av vacciner mot covid-19 är ett annat exempel på hur läkemedelsutveckling har räddat liv och effektivt hanterat en global hälsokris. När pandemin bröt ut 2019 spreds viruset snabbt över hela världen, resulterade i miljontals dödsfall och att samhällen stängdes ned. Genom intensiv forskning och samarbete mellan läkemedelsföretag, forskare och myndigheter utvecklades på mycket kort tid flera effektiva vacciner.

Utvecklingen accelererar och det kommer hela tiden nya läkemedel. Varje år rekommenderar EU:s läkemedelsmyndighet EMA, godkännande av mellan 40–50 helt nya läkemedel, varav cirka hälften i senare skede tillgängliggörs för användning inom den svenska hälso- och sjukvården. Till detta tillkommer hela tiden ny kunskap om existerande läkemedel och hur de kan samspela med varandra.

Det här innebär stora möjligheter för svårt sjuka patienter. Men för att patienterna ska kunna dra nytta av den medicinska innovationen och få tillgång till nya läkemedel måste läkarna få kunskap om att läkemedlen finns, hur de ska användas och vilken patientnytta de kan ge.

Samtidigt innebär fler och mer potenta läkemedel att risken för läkemedelsinteraktioner och biverkningar ökar. Personer över 75 år använder i genomsnitt fem olika läkemedel och drygt en av tio använder tio eller fler. En annan riskgrupp är barn vars fysiska förutsättningar skiljer sig från vuxnas och förändras med åldern. Doserna beräknas därför ofta individuellt, vilket i sig utgör en risk. Detta ställer höga krav på uppdaterad kunskap för just denna patientgrupp.

För att kunna förskriva läkemedel på ett patientsäkert sätt behöver läkare hålla sig uppdaterade, inte bara inom sitt eget specialistområde, utan även kring andra läkemedel som patienten tar. Inte ens när det gäller etablerade läkemedel kan läkare luta sig tillbaka och förlita sig på tidigare kunskap.

Läkemedelsutvecklingen och studierna fortsätter även när ett läkemedel finns tillgängligt och används av patienter. Vissa biverkningar upptäcks först efter flera års behandling, inte minst gäller det biverkningar som uppkommer när ett läkemedel tas tillsammans med ett annat, vilket innebär att läkare regelbundet behöver uppdatera sig. Detta är ett behov som kommer öka i takt med att vi får allt fler läkemedel, som inte sällan används i kombination med varandra.

Trots detta behov har läkares externa fortbildning mer än halverats sedan 2004. I en enkät som Sveriges läkarförbund genomförde i januari 2024 svarar 71 procent av läkarna att deras arbetsgivare dragit ner på fortbildning som en besparingsåtgärd.

Detta är en utmaning även för läkemedelsföretagen, som har skyldighet att informera om sina produkter och deras biverkningar. Läkare har i dag allt mindre tid och möjlighet att ta del av nya kunskaper som läkemedelsbolag och andra tillgängliggör.

Såväl patienter, läkare som forskande läkemedelsbolag har länge påtalat detta problem.

Ändå sker ingen förbättring. Det verkar snarare som om alltför många vårdgivare ser läkares fortbildning som någon form av förmån, i stället för den centrala del i patientsäkerhetsarbetet som det faktiskt är.

Därför kräver vi, som representerar patienter, läkare och läkemedelsföretag:

att vårdgivarna tar sitt lagstadgade ansvar för att säkerställa att personalen har den kompetens de behöver. Fortbildning är inte en förmån utan en skyldighet gentemot patienterna och medborgarna. Inte minst de med flera kroniska sjukdomar och många olika läkemedel.

att de regionala läkemedelskommittéerna, som ansvarar för implementering av nya läkemedel och rekommendationer för befintliga läkemedel, också verkar för att säkerställa att läkarna även ges tid och möjlighet att ta del av nödvändig kunskap.

Det är inte rimligt att patienter själva ska behöva vara kunniga och pålästa kring sina läkemedel, att läkemedelsföretag förtvivlat ska söka sätt att komma i kontakt med läkare som saknar tid eller att läkare ska behöva lägga privata pengar och fritid för att över huvud taget kunna ta del av den fortbildning som behövs. Detta är ett ansvar som borde åvila vårdgivarna i rollen som arbetsgivare.