Type 2 diabetes

The link to this joint publication is now live on the Diabetologia/Springer website 

https://link.springer.com/article/10.1007/s00125-026-06855-7

 

Free open source pdf

 

 

Vol.:(0123456789)Diabetologia

https://doi.org/10.1007/s00125-026-06855-7

 

 

 

CONSENSUS REPORT

Management of type 2 diabetes, 2026. A consensus report

by the American Diabetes Association (ADA) and the European

Association for the Study of Diabetes (EASD

 

 

 

Abstract

The American Diabetes Association and the European Association for the Study of Diabetes convened a panel to update the

consensus statement on the management of type 2 diabetes in non-pregnant adults, published since 2006 and last updated in

2022.

 

The target audience is the multidisciplinary healthcare team providing diabetes care in the USA and Europe. A system-

atic examination of publications since 2022 informed new recommendations.

 

This update has broadened the focus from the

management of hyperglycaemia

• to the holistic management of type 2 diabetes and its risk of associated multiple long-term

conditions.

 

 

1. Fundamental aspects of diabetes care include

• promoting healthy lifestyle behaviours (healthy eating, 24 h physical

• behaviours including sleep, and

• avoiding tobacco and substance use),

• alongside the provision of psychological support and weight management interventions.

 

 

2. For the management of people living with type 2 diabetes, earlier use, potentially from

diagnosis, of sodium–glucose cotransporter 2 (SGLT2) inhibitors or/and glucagon-like peptide-1 (GLP-1)-based therapies

to offer organ protection and improve long-term outcomes in type 2 diabetes is advocated.

 

 

3. Furthermore, earlier combination

use of SGLT2 inhibitors and GLP-1-based therapies should be considered in people with concomitant CVD, chronic kidney

disease and heart failure.

 

4. Finally, the ability to transform outcomes for people living with type 2 diabetes is within our grasp

through the consistent, equitable and systematic implementation of strategies and therapies that are already available.

 

 

Nyhetsinfo

Läs hela dokumentet open source free pdf

www red DiabetologNytt

 

_____________________

261007

Management of type 2 diabetes, 2026. A consensus report  by the American Diabetes  Association (ADA) and the European Association for the Study of Diabetes (EASD)

Kommentarer synpunkter 261007 Stefan Jansson docent Örebro universitet,

distriktsläkare Brickebackens vårdcentral Örebro

 

 

Det är en omfattande uppdatering av 2022 års konsensus, baserad på litteratur publicerad framför allt 2022–2025 och med över 500 referenser.

Den viktigaste förändringen är egentligen inte ett enskilt nytt läkemedel utan ett tydligt paradigmskifte: från glukossänkning till tidig, integrerad behandling av diabetes, obesitas och kardio–reno–metabola komplikationer.

 

 

För svensk primärvård

Jag tycker att fyra förändringar är särskilt viktiga:

1. SGLT2/GLP-1 behöver övervägas mycket tidigare, ibland redan vid diagnos, och inte först när metformin “sviktat”.

2. Vi behöver identifiera CVD, HF, CKD/albuminuri, obesitas, MASLD och även OSA aktivt eftersom dessa tillstånd direkt påverkar läkemedelsvalet.

3. Vikt och kroppssammansättning blir ett behandlingsmål i sig. Hos yngre med obesitas kan >10–15 % viktnedgång och remission vara ett rimligt mål, medan muskelmassa, funktion och undvikande av hypoglykemi kan vara viktigare hos den äldre/sköra patienten.

4. Identifiera unga personer med typ 2-diabetes, de behöver särskilt uppmärksammas och behandlas intensivt.

 

Typ 2-diabetes betraktas som en komplex kronisk sjukdom där behandlingen samtidigt ska riktas mot glukos, vikt/obesitas, hjärt–kärlsjukdom, hjärtsvikt, njursjukdom och andra samtidiga kroniska tillstånd.

Personcentrering, multidisciplinärt arbete och sociala bestämningsfaktorer får också större betydelse.

 

 

1. SGLT2-hämmare och GLP-1-baserad behandling flyttas in ännu tidigare – potentiellt redan vid diagnos och detta är kanske rapportens viktigaste budskap. Man skriver uttryckligen att de flesta personer med typ 2-diabetes skulle ha nytta av tidig introduktion av SGLT2-hämmare och/eller GLP-1-baserad behandling. I våra svenska rekommendationer från 2024 har vi egentligen redan den ordningen men vi i Sverige ser i nuläget att vi behåller metformin som första läkemedel, inte minst nu sedan SMARTEST-studien presenterades. Men så klart lägger till någon av ovan läkemedel i nära anslutning till diagnos om hög risk för hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom eller annan risksituation föreligger.

 

 

2. Kombinationen SGLT2-hämmare + GLP-1-baserad behandling får en betydligt starkare position. Nu anges att effekterna kan vara additiva och att kombinationen kan övervägas vid:

– etablerad kardiovaskulär sjukdom

– hög kardiovaskulär risk

– kronisk njursjukdom

och detta oavsett HbA1c.

 

 

3. Yngre personer med typ 2-diabetes – <40 år – ska behandlas mer aktivt

Det viktiga kliniska budskapet är alltså att yngre personer inte bör behandlas mindre intensivt därför att den absoluta korttidsrisken för komplikationer är låg. Tvärtom har de många år framför sig med diabetesexponering och därmed stor kumulativ risk. Detta talar för:

– tidig och effektiv glykemisk behandling

– ambitiöst HbA1c-mål, ofta ≤48 mmol/mol

– kraftfull behandling av obesitas när sådan föreligger

– tidig behandling av övriga kardiovaskulära riskfaktorer

– att undvika terapeutisk tröghet.

 

 

4. Viktbehandling blir en central del av själva diabetesbehandlingen. Viktnedgång betraktas inte längre främst som ett sätt att förbättra HbA1c. Obesitas behandlas som en central sjukdomsmekanism bakom typ 2-diabetes och dess samsjuklighet. ≥5 % viktnedgång ger metabol nytta, men ambitionsnivån har flyttats uppåt. Med modern behandling kan man sikta mot 10–15 % eller >15 % viktnedgång, särskilt tidigt i sjukdomsförloppet, med möjlighet till diabetesremission. GLP-1-baserade läkemedel bör därför prioriteras när övervikt eller obesitas föreligger.

Samtidigt kommer en ny och viktig motvikt: muskelmassa och fysisk funktion måste bevaras. Rapporten anger att cirka 25–40 % av viktnedgången under GLP-1-baserad behandling kan utgöras av lean mass. Därför betonas styrketräning betydligt mer än tidigare. Detta är särskilt relevant hos äldre och personer med skörhet/sarkopeni.

 

 

5. Tirzepatid (Mounjaro) har nu blivit en integrerad del av behandlingsalgoritmen.

Rapporten använder konsekvent begreppet “GLP-1-based therapies”, vilket omfattar både traditionella GLP-1-receptoragonister och den dubbla GIP/GLP-1-agonisten tirzepatid. Tirzepatid bedöms ha mycket hög effekt både på HbA1c och vikt, men får dessutom specifika roller vid exempelvis obesitas och HFpEF samt obesitas och obstruktiv sömnapné. För svensk vidkommande så ingår ju inte läkemedlet i högkostnadsskyddet vilket klart begränsar användningen.

 

 

6. GLP-1-behandling har gått från “glukos och vikt” till verklig organbehandling

Sedan 2022 har indikationsområdet vidgats markant. Rapporten lyfter bland annat:

CVD → MACE-reduktion

CKD → semaglutid har evidens för minskad CKD-progression

HFpEF + obesitas → semaglutid/tirzepatid

MASLD/MASH → semaglutid

OSA + obesitas → särskilt tirzepatid

Man skriver uttryckligen att många av dessa effekter till stor del är oberoende av den glukossänkande effekten

 

 

7. Hjärtsvikt och njursjukdom får ännu större betydelse

SGLT2-hämmare rekommenderas vid hjärtsvikt oavsett EF för att förbättra hjärt- och njurutfall. Vid HFpEF och obesitas tillkommer semaglutid eller tirzepatid för förbättring av hjärtsviktssymtom.

Finerenon har också fått en bredare position. Vid T2D + CKD + albuminuri rekommenderas tillägg av en non-steroidal MRA med dokumenterad effekt vid eGFR >25 ml/min/1,73 m².

Det innebär i praktiken att en högriskpatient ganska snabbt kan bli aktuell för flera parallella organskyddande behandlingar.

 

 

8. Lipider och blodtryck – mer intensiv riskfaktorbehandling

För lipider anges:

>40 år: statin rekommenderas för de flesta personer med typ 2-diabetes.

20–39 år: vid ytterligare riskfaktorer för ASCVD är det rimligt att överväga statin redan i denna ålder.

Vid multipla kardiovaskulära riskfaktorer och LDL ≥1,8 mmol/l trots maximalt tolererad statin kan tillägg av ezetimib eller PCSK9-hämmare övervägas.

Detta hänger också ihop med frågan om yngre personer. En person som får typ 2-diabetes vid exempelvis 32 års ålder ska alltså inte automatiskt vänta till 40-årsåldern med statinbehandling; förekomst av ytterligare ASCVD-riskfaktorer kan motivera tidigare behandling.

För blodtrycket är det generella behandlingsmålet <130/80 mmHg. Den viktiga nyheten/betoningen är att hos personer med hög kardiovaskulär risk eller hög njurrisk bör systoliskt blodtryck <120 mmHg eftersträvas, förutsatt att behandlingen tolereras.

 

 

9. MASLD/MASH är nu tydligt integrerat i diabetesvården

Levern får en helt annan position än i äldre diabetesalgoritmer. Screening/bedömning av MASLD betraktas som en del av den bredare komplikationsbedömningen.  Det passar in i rapportens grundidé: diabetes ska inte längre ses isolerat utan som del av ett kardio–reno–metabolt multisjuklighetsspektrum.

 

 

10. Levnadsvanorna får ett nytt och pedagogiskt “24-timmarsperspektiv”

En av de mer användbara nyheterna för primärvården är “the five S’s”:

Standing – Stepping – Sweating – Strengthening – Sleeping.

Alltså inte bara “motion 150 minuter per vecka”.

Man ska minska stillasittande, öka vardagsrörelse/steg, bedriva aerob aktivitet, styrketräna och optimera sömnen.

Rekommendationen är fortfarande minst 150 min måttlig–högintensiv aerob aktivitet/vecka eller 75 min högintensiv aktivitet, plus styrketräning 2–3 gånger/vecka. Men den nya 24-timmarsmodellen är betydligt bredare.  Jag tycker att Figur 3 på sidan 12 är särskilt användbar för undervisning av både läkare och diabetessjuksköterskor.

 

 

11. Kost: mindre fokus på exakt makronutrientfördelning

Det finns fortfarande ingen optimal fördelning av kolhydrat–fett–protein som passar alla. Medelhavskost har starkast långsiktig evidens och rekommenderas särskilt vid etablerad ASCVD.

Lågkolhydratkost och ketogen kost kan ge kortsiktiga metabola effekter, men långtidsevidensen är svagare. Man varnar särskilt för ketogen/lågkolhydratkost tillsammans med SGLT2-hämmare på grund av ketoacidosrisk.

Intermittent fasta och time-restricted eating får större utrymme än tidigare, men långtidsevidensen är fortfarande begränsad.

Kosttillskott rekommenderas inte för glykemisk behandling

 

 

12. Insulin kommer senare – efter GLP-1-baserad behandling för de flesta

När insulin behövs rekommenderas i normalfallet:

GLP-1-baserad behandling först → därefter basalinsulin.

SGLT2-hämmare och andra organskyddande läkemedel ska i regel behållas när insulin startas.

Sulfonylurea bör däremot normalt sättas ut när insulinbehandling etableras på grund av hypoglykemi och viktuppgång.

 

 

 

13. CGM flyttar fram positionerna även vid typ 2-diabetes

CGM betraktas alltmer som ett alternativ för bedömning av glukoskontroll, inte enbart som ett hjälpmedel vid typ 1-diabetes.

Generellt mål anges som:

TIR 3,9–10,0 mmol/l >70 %.

Även Time in Tight Range, TITR 3,9–7,8 mmol/l, introduceras som ett potentiellt strängare mål hos lämpliga patienter.

 

 

14. Äldre och sköra: större uppmärksamhet på överbehandling och muskelmassa

 

Här finns ett viktigt balanserande budskap.

Hos äldre/sköra ska man vara särskilt försiktig med:

• hypoglykemi → sulfonylurea/insulin

• för strikt HbA1c-mål

• polyfarmaci

• förlust av muskelmassa vid kraftig viktnedgång.

 

 

De-intensifiering av hypoglykemiframkallande behandling rekommenderas särskilt vid skörhet.

Det betyder samtidigt inte att äldre automatiskt ska undanhållas SGLT2- eller GLP-1-behandling. SGLT2-evidensen anges även stödja nytta hos personer >70 år.

 

 

Så skulle jag sammanfatta skillnaden 2022 → 2026

Den tidigare behandlingsfrågan var ofta:

“Hur får vi ned HbA1c?”

 

 

2026 års konsensus ställer snarare frågan:

“Hur minskar vi personens totala livstidsrisk för diabetesrelaterad sjuklighet och bevarar funktion?”

Det leder till ungefär följande förskjutning:

 

• HbA1c → HbA1c + vikt + organprotektion + funktion

• Metformin först → individens riskprofil först

• Stegvis upptrappning → tidigare effektiv behandling

• SGLT2 eller GLP-1 → allt oftare SGLT2 + GLP-1

• GLP-1 som glukossänkare → GLP-1-baserad multisystembehandling

• Motion → 24-timmarsbeteende inklusive sömn och styrketräning

• Viktnedgång → behandling av obesitas och möjlighet till remission men beakta att man kanske måste behålla SGLT2 o/e GLP1 beroende på tidgare genomgången kardiovaskulär händelse.

• Diabeteskomplikationer → bredare “multiple long-term conditions” inklusive HF, CKD, MASLD, OSA, psykisk hälsa m.m.

 

 

Det är därför författarna själva beskriver uppdateringen som en övergång från behandling av hyperglykemi till “holistic management of type 2 diabetes

 

 

 

För svensk primärvård

Jag tycker att fyra förändringar är särskilt viktiga:

1. SGLT2/GLP-1 behöver övervägas mycket tidigare, ibland redan vid diagnos, och inte först när metformin “sviktat”.

2. Vi behöver identifiera CVD, HF, CKD/albuminuri, obesitas, MASLD och även OSA aktivt eftersom dessa tillstånd direkt påverkar läkemedelsvalet.

3. Vikt och kroppssammansättning blir ett behandlingsmål i sig. Hos yngre med obesitas kan >10–15 % viktnedgång och remission vara ett rimligt mål, medan muskelmassa, funktion och undvikande av hypoglykemi kan vara viktigare hos den äldre/sköra patienten.

4. Identifiera unga personer med typ 2-diabetes, de behöver särskilt uppmärksammas och behandlas intensivt.

 

En detalj där konsensusrapporten kan skilja sig från svensk kostnadsmedveten primärvård är insulinvalet: rapporten föredrar basalinsulinanalog framför NPH på grund av lägre framför allt nattlig hypoglykemirisk.

Det behöver förstås vägas mot svenska rekommendationer, pris och patientens individuella hypoglykemirisk.

 

 

_______

 

Nyhetsinfo

 

I dokumentet saknas av naturliga skäk utfallet av SMARTEST, en RCT studiepresenterad dagen innan T2DM dokumentet;

jämförde metformin mot SGLG2i (Forxiga) för T2DM första 5 åren.

Det blev ingen skillnad mellan läkemedlen avseende HbA1c, mikro- och makroangiopati,

dvs båda läkemedlen var lika bra.

 

Se mer om SMARTEST lite längre ner bland inläggen från EASD på www.dagensdiabetes.se

 

 

www red DiabetologNytt