Arkiv alla nyheter

EASD Lissabon dag 3

Av: Anders Frid

EASD Lissabon dag 3

Dagen börjar med att tunnelbanan inte går och det

visar sig att personalen vid lokaltrafiken gått i

strejk! Hoppas bara bussarna fortsätter gå till

hotellen annars får jag sova över i

kongresslokalen. Måste också be om ursäkt för att

jag anklagade EASD för att inte tänka på

Diabetolognytts läsare, det finns visst fritt

internet, det var bara min dator som inte fick in

det i en perifert belägen sal. Vad? OK då, det var

jag som tryckte på fel knapp.

Diabetes and cancer related mechanisms.

Inte riktigt lika mycket drag omkring som för ett

och två år sedan men fortfarande tillräckligt för

att Ulf Smith själv tar moderatorskapet och

sessionen avhålls i den gigantiska Roma-salen.

Först lite om en person som INTE talade. Samy

Suissa från Montreal har kritiserat de

registerstudier som visar cancerskyddande effekt

av metformin för att lida av ”immortal time bias”

(det får ni själva googla på, eller använd denna

länk http://www.bmj.com/content/340/bmj.b5087) och

om man justerar för detta bortfaller hela eller

nästan hela effekten. Samme Suissa har i år

publicerat data som visar att metformin inte

skyddar mot prostatacancer hos diabetespatienter.

Han har också i septembernumret av Diabetologia

presenterat data som inte visar ökad cancerrisk

vid behandling med Lantus generellt, dock en ökad

risk för bröstcancer om man tidigare haft annan

insulinbehandling men det är en annan historia.

Mycket av dagens tema handlade ändå om metformin.

Fredric Bost, biokemist från Frankrike kunde visa

att på möss kan metformin radikalt minska tillväxt

av cancerceller och att metformin tillsammans med

cytostatika helt utraderar cancerstamceller,

mycket viktiga för spridningen. Effekten går via

AMPK, välkänd måltavla för metformins verkan.

Detta gäller alltså möss, och sannolikt kan även

råttor och åkersorkar glädjas över att deras

cancer kan behandlas men hur är det med människa?

Då får vi vänta tills resultaten från de mer än 20

prospektiva studierna kommer. En publikation

finns, från Hosono i Japan som visar att metformin

minskar antalet colorectal crypt foci som anses

vara förstadium till coloncancer. Mer behövs för

att välta kiosken.

Michael Pollak är onkolog från Canada och säkert

medveten om prof Suissas invändningar, han

relaterade ändå en del metformindata och hade

förhoppningen att om åtminstone en del är sant är

det fortfarande mycket stort. Han är på fastare

mark när det gäller relationen hyperinsulinemi och

cancer, det verkar finnas en relation mellan

insulinnivå och alla cancertyper. Riskökning finns

allså även hos överviktiga med hög c-peptidnivå.

Han och andra understryker att ingen säger att

insulin är carcinogent men att det sannolikt ökar

tillväxten hos redan etablerad cancer. Han säger

också att inget talar för att hyperglykemi spelar

någon roll för cancertillväxt.

Edwin Gale gav en översikt över ämnet

pankreascancer och det märks att det inte riktigt

är hans område. Det är ingen tvekan om att

diabetesdiagnos ofta (40-50%) ställs vid diagnos

av pankreascancer men kan man vända på det och

förorda screening för pankreascancer vid

diabetesdiagnos? Nej, särskilt inte som det inte

finns biokemiska markörer. Ökad uppmärksamhet dock

vid atypiskt förlopp, viktminskning, anemi etc.

SGLT-2-inhibitorer.

Årets stora nykomling och de fick tillgång till

största föreläsningssalen. Bristol-Myers Squibb

tillsammans med Astra Zeneca ligger först med

Dapagliflozin (D). Tyvärr har FDA i Juli givit

tummen ner för registrering pga oklarheter vad

gäller cancerrisk. Får väl se. SGLT-2 sköter

återabsorption av glukos proximalt i njurtubuli,

blockerar man åstadkommer man alltså glukosuri.

Enligt prövarna c:a 60 g per dygn, ungefär vad en

dåligt reglerad patient med diabetes har. Det

motsvarar också en förlust av c:a 240 kcal, nog så

viktigt. Studierna visar att D 10 mg + metformin

kan sänka HbA1c 0.5% bättre än metformin enbart

över 24 veckor. En annan studie gav HbA1c 0.8%

bättre än metformin över 102 veckor. Samtidig

viktminskning 2-3 kg bättre än enbart metformin.

Det är inte dåligt men det finns ett pris, 20% får

balanit/vulvovaginit jf med 7% av placebo, motsv

siffror för UVI är 12-18% mot 10%. Nu hade man

också fall av både bröstcancer och blåscancer i

studiegruppen vilket hos detta begränsade antal

kan vara slumpens skördar men gav upphov till FDA

´s tveksamhet. Hursomhelst dröjer det nog innan

medlen kommer på marknaden.

Under sessionen redovisades flera nya SGLT-2- och

även SGLT-1-inhibitorer med effekt på

glukosomsättning, får väl återkomma när

utvecklingen kommit lite längre.

Glycaemia and cardiovascular disease.

Åter till detta ämne, åter många svenskar! Carl-

Johan Östgren från Östergötland redovisar

retrospektivt från 76 vårdcentraler associationen

mellan HbA1c och risk för kardiovaskulär händelse.

Han visar den lägsta associationen för HbA1c

mellan 6-6.5% och högre risk både däröver och

därunder. I abstrakt föreslås även en undre gräns

för HbA1c vid behandling men för det krävs väl en

prospektiv studie? Eller åtminstone

konfidensintervall och p-värden vilket jag saknade

för presenterade data. Cavalot från Italien finner

att såväl HbA1c som postprandiellt blodglukos men

inte fasteglukos predikterar kardiovaskulär

händelse. Ingen stor överraskning, inte heller att

snabbare ökning av HbA1c hos Danmarks ADDITION-

patienter (se tidigare rapport) gav stelare aorta.

Anna Norhammar från Karolinska har samkört svenska

koronarregistret (SCAAR) med NDR och funnit att

insulinbehandling är associerat med en 64% ökad

mortalitet över 8 år hos patienter med diabetes

typ 2 jf med annan behandling. Justerar man för

ett antal morbiditetsfaktorer kvarstår ökningen

men nu bara med 19%. Tillräckligt för att man ska

bli orolig men inte få panikångest. Vi hoppas att

ORIGIN-studien ger svar på frågan, kommer väl att

redovisas nästa år (vad ORIGIN är? jag hänvisar

till en sökmotor nära Dig).

Slutligen visade Fu från Cleveland att av

patienter som fått SU som initial monoterapi fick

7.2% hjärtinfarkt inom två år jämfört med 5.5% om

de fått metformin. Statistiskt signifikant

(p=0.002). Infarkten inträffade också tidigare vid

SU-behandling. Ännu en stilpoäng för metformin.

Novel agents for type 2 diabetes.

Under denna rubrik har tidigare år DPPIV-hämmare,

GLP-1-analoger och glitazoner passerat, nu är det

dags för nya generationen där glukosberoende

insulinfrisättning är nyckelordet. GPR40-agonister

verkar på G-Protein Coupled Receptor 40 som är

känd sedan länge som FFA-(Free Fatty Acids)

receptor på betacellen. Grejen är att FFA

frisätter insulin glukosberoende vilket då alltså

även GPR40-agonisten gör. Fas 1-studier visar god

effekt på blodglukos, kommer från Takeda. GPR119-

agonisten verkar på en annan receptor i samma

familj, denna gång med både frisättning av insulin

från betaceller och inkretiner från tarmceller.

Har effekt i fas 1-studie. En glukokinasaktivator

från Lilly har också visat effekt i fas 1.

Glukagon diskuteras mycket idag och MSD har en

glukagonreceptorantagonist MK-0893 i studier på

människa. Metformin + MK-0893 gav bättre effekt på

blodglukos än Sitagliptin + MK-0893.

Glukagonnivåerna stiger förstås kraftigt och jag

skulle vara orolig för alfacellshyperplasi och

perifera effekter av glukagon eftersom ingen

antagonist ger fullständig blockering.

Än mer exotiskt: CCL2 verkar på CCR2-receptorn och

anses ge insulinresistens. CCR2-blockad ökar

alltså insulinkänsligheten och en sådan blockerare

finns i fas 2-studier. Har effekt.

EASD/ADA symposium: Obesity and type 2 diabetes:

What´s similar and what´s different?

Lovande titel, tunt innehåll. Tre vältaliga

herrar, Steve Kahn, Robert Eckel och David Nathan

hade kokat en kalorifattig soppa där fakta säkert

är välkända för Diabetolognytts läsare så jag

tänker inte upprepa dem. Jo en sak var lite

originell, när Steve Kahn visade likheterna mellan

övervikt och rökning. Båda är socialt

stigmatiserande, börjar i tidig ålder, är utsatta

för illasinnade marknadskrafter etc etc men när

det gäller åtgärder missade han en viktig sak:

Nikotinberoende är ett fysiskt beroende som är

möjligt att göra sig av med medan övervikt hänger

ihop med mycket mer grundläggande fysiologiska

behov. Om man tror att skatt på energitäta

kostprodukter kommer att lösa problemet övervikt

tror jag man är helt fel ute.

Nu får min trogna fältdator (den heter Eee, vad

hade den brandingkonsulten rökt?) vila sig för

idag, sista rapporten i morgon som är en halvdag.

Anders Frid

Publicerad: |2011-09-15|

Facebook
Twitter
LinkedIn
Email
WhatsApp