Arkiv alla nyheter

EASD 2021 dag 1

Bästa skärmläsare!

Nu börjar EASD på riktigt och som vanligt ska presidenten Stefano del Prato inleda. Han börjar på sekunden 10.00, en välkommen skillnad mot analoga kongresser. Förra årets EASD var också digitalt och hade över 20 000 registrerade deltagare varav många fler än vanligt kom från länder utanför Europa och förutom allt onlinedeltagande under kongressdagarna har presentationerna setts över 200 000 gånger efter kongressen. Jag ska återkomma till för- och nackdelar med skärmkongresser. Han lämnade inga siffror för årets kongress vilket är naturligt, man kan registrera sig även efter att EASD avslutats. Ordförande för programkommittén är professor Mikael Rydén från Karolinska och förutom det vanliga stora antalet symposier och andra presentationer har man expanderat förra årets nyhet ”ask the e-learning expert” till ett dagligt interaktivt inslag. EASD har också utvecklat e-learningmoduler via nätet tillgängliga för medlemmar, just nu över 75 moduler. Positivt är också att tidskriften Diabetologia under ledning av Hindrik Mulder i Malmö nu nått över 10 (10.1) i impact factor. En bit kvar dock till Diabetes Care på 19. Samarbetet med ADA utvecklas och den gemensamma behandlingsalgoritmen för diabetes typ 2 kommer snart i en uppdaterad upplaga och senare i veckan ska den första gemensamma algoritmen för diabetes typ 1 presenteras. Det blir en höjdare att återkomma till! (min egen ödmjuka åsikt: översätt ADA/EASD-algoritmerna till svenska och använd som nationella riktlinjer) Vi har nu två svenskar i EASD´s exekutivkommitté, Mikael Rydén och Hindrik Mulder. Bra jobbat. Några turistbilder från kongresstaden behövs inte i år så nästa programpunkt blir

53rd Claude Bernard lecture

Den finaste utmärkelsen av årets nio prisföreläsningar, tilldelas i år professor Juleen Zierath från Karolinska och numera också Köpenhamn. Titeln är: Sending the right signals; how exercise keeps the rythm in metabolism. Hennes forskargrupp har visat hur träning är exempel på ”the ultimate integrative physiology” med påverkan på i stort sett alla organsystem i kroppen. Träning leder till omställning av energihomeostasen, exempel är den höga förbränningen av fria fettsyror vid lågintensiv aktivitet jf med högt glukosutnyttjande vid högintensiv aktivitet. Träning stimulerar insulinmedierat glukosupptag i muskel via GLUT4 och ökar AMPK som hon kallar ”energy sensor” och har de senaste åren visat att mycket av effekterna kommer via epigenetik, alltså modifiering av geners uttryck medierat av omgivningsfaktorer, i det här fallet fysisk aktivitet. Muskelbiopsier före och efter träningsperioder visar biomarkörer för epigenetisk omställning. Både uthållighetsträning och styrketräning ökar insulinkänslighet och glukosupptag i muskel. Senaste forskningsområdet är timing (tajming?). Fysiologin styrs av central och perifer klocka där perifer klocka styrs av födointag och fysisk aktivitet och synkroniseringen mot centrala klockan har betydelse för resultat av träning. Först råttor och sedan människor med diabetes typ 2 visade sämre effekt på förhöjt plasmaglukos om träning skedde på morgonen jf med eftermiddag. Kan få betydelse för gymmens öppettider. En stimulerande genomgång som dock inte ledde fram till entydiga praktiska rekommendationer mer än att fysisk aktivitet är bra och tillgängligt för alla.

GLP1-receptor agonism: higher dose, combination therapy or both?

Thomas Nyström modererar. Här hör vi de stora aktörerna. Först ut är Susie Pedersen från Canada som visar STEP2-studien som publicerats tidigare i år. Semaglutid 2.4 mg en gång per vecka gav i genomsnitt 9.6%, 1.0 mg gav 7.0 % och placebo 3.4% viktminskning. Ganska imponerande. Man fyllde nu på med data på glukosmetabolism, fler nådde Hba1c mål och HOMA-IR och HOMA-β förbättrades. Bra och förväntat. En viktig fråga är om den hjärtskyddande effekten av GLP1-analoger påverkas av vilken annan medicinering som ges. Två studier av semaglutid belyser detta. Mansoor Hussain från Toronto visar i post hoc-analys av PIONEER och SUSTAIN-6 att det inte har betydelse om patienten står på metformin vid studiestart. Matthew Capehorn från UK visar att samma gäller för SGLT2-hämmare i post hoc-analys av SUSTAIN-10. Effekterna på hjärta verkar alltså vara oberoende av annan medicinering vilket stärker kombinationsbehandling.

En ny stark spelare på arenan finns nu, tirzepatid från Eli Lilly, en kombinerad GIP/GLP1-agonist. Den kliniska försöksserien har också fått det något kaxiga namnet SURPASS. I SURPASS-5 visas god glukossänkande effekt med 5, 10 och 15 mg per vecka som tillägg till insulin glargin jämfört med placebo men betydligt mer spännande är då SURPASS-2. Professor Melanie Davies, UK, ett av de stora namnen på området, fick presentera en jämförelse mellan tirzepatid 5, 10 och 15 mg/v och semaglutid 1 mg/v. 40 veckor, 1879 patienter randomiserade till de 4 armarna. HbA1c sjönk från 67 mmol/mol till 46.8, 44.2 och 40.1 mmol/mol i de tre grupperna tirzepatid och 46.3 mmol/mol i semaglutid-gruppen. Viktminskning var 8.5%, 11.0% och 13.1% i tirzepatid-grupperna och 6.6% i sema-gruppen. Rätt imponerande siffror för hela gruppen men mest för tirzepatid. Gastrointestinala biverkningar var vanligare med tirzepatid. Lite störande var att det var 4 dödsfall vardera i de tre tirzepatid-grupperna men bara en i semagruppen. På fråga sa Melanie Davis att minst sex av dödsfallen var associerade med Covid-19 och att övriga inte bedömdes ha med studiedrogen att göra. Jag tror vi kommer att höra mycket om GIP/GLP1-analoger framöver.

Towards heart failure and cardiometabolic management in diabetes type 2

”Endless good news” som Mark Petrie från Glasgow sa igår. Hjärtsvikt är hett just och det är ju alltid trevligt att referera den ena positiva studien efter den andra. Alla är nu medvetna om att hjärtsvikt är en svår komplikation till diabetes typ 2, ändå, som Antonio Ceriello från Milano påtalade, finns inte hjärtsvikt med i de generella algoritmerna från ADA/EASD. Något säger mig att de kommer att finnas med i nästa uppdatering. Professor Ceriello gjorde samma analys av SGLT2-hämmare som ovan gjordes för GLP1-analoger av hur baslinjemedicinering påverkar och kom till samma slutsats. Med eller utan metformin har ingen betydelse för effekten på hjärtsvikt, statistiskt säkert. Han kom också med den retoriska frågan ”vi vill sänka plasmaglukos och minska risken för framtida hjärtsvikt hos våra patienter, eller hur? Borde inte då SGLT2-hämmare vara förstahandsmedel vid diabetes typ 2?” Det är ju också bakgrunden till rekommendationen från ESC som säger just det. Sen kan metformin komma in vid behov eller vara förstamedel vid mycket liten risk för hjärt-kärlsjukdom. Det finns logik i resonemanget. Prof Lalic från Belgrad gick igenom biomarkörerna HbA1c, albuminuri och NTproBNP > 125 pg/mL och visade att alla tre associerade starkt till utveckling av hjärtsvikt, NTproBNP starkast.

Sen avrundade Baruch Itzhak från Israel med kliniska aspekter med extra fokus på heffpeff, hjärtsvikt med bevarad EF men den diskussionen sparar jag till sessionen om EMPEROR-preserved. Att heffreff bör/ska behandlas med SGLT2-hämmare är idag självklart.

36th Camillo Golgi lecture

Årets pristagare är Hiddo Heerspink (härligt nederländskt namn), professor i Groningen. Titeln: Personalizing the treatment for patients with type 2 diabetes: the mean is meaningless. Han sticker ut hakan, kanske lite för långt. Professor Heerspink har njurfokus och också djupt inblandad i två nya läkemedel. Atrasentan är en ERA, endotelin receptor antagonist med potentiellt endotelskyddande egenskaper och finerenon, en mineralkortikoidreceptorantagonist som nyligen (9 juli) godkänts av FDA för behandling av nedsatt njurfunktion vid diabetes typ 2. Atrasentan är ännu inte godkänt och verkar ha nackdelen att vara vätskeretinerande vilket gett ökad förekomst av hjärtsvikt i SONAR-studien. Hiddo spekulerar i hur dessa läkemedel kan kombineras med existerande vid olika förutsättningar men han når inte riktigt fram till rubrikens utfästelser om precisionsmedicin och inget av medlen är dessutom godkänt i Europa. Fortsatt ansträngning behövs, även om resultaten av CREDENCE och DAPA CKD är fantastiskt positiva så är det ju inte så att nedsatt njurfunktion är botat, progressen är långsammare med SGLT2-hämmare vilket är vackert så men vi vill ju helst att den helt ska stanna upp. Där är vi ännu inte.

Nog för idag, mer skärm imorgon

Anders Frid

Facebook
LinkedIn
Email
WhatsApp