0 false 21 18 pt 18 pt 0 0 false false false

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-bidi-font-family:”Times New Roman”;}

”Computer-based diabetes self-management interventions for adults with type 2 diabetes” (http://summaries.cochrane.org/CD008776/using-computers-to-self-manage-type-2-diabetes)

Ny Cochraneanalys, K Pal et al. Internetbaserad egenvård har tidigare visat positiva effekter vid ett flertal olika sjukdomstillstånd. Här syfte att undersöka typ 2 Diabetes och datorbaserad egenvård. 16 randomiserade studier med totalt 3578 patienter inkluderades. Behandlingstid mellan 1 till 12 månader. Medelåldern för deltagande låg mellan 46 till 67 år i studierna och i genomsnitt mellan 6 till 13 års duration av diabetes mellitus.

Metaanalys visar här att datorbaserad egenvård vid diabetes medför en genomsnittlig HbA1c sänkning med -2,3 mmol/mol (95% KI -0,4 till -0,1; P= 0,009). En subgrupp där man analyserar studier med mobiltelefon (”smartphone”) ger en klart större HbA1c sänkning med -5,5 mmol/mol (95% KI -0,7 till -0,3; P= <0,00001).

Man fann däremot ingen säker evidens för en bättre livskvalitet, viktreduktion eller för en förbättrad lipidspegel. Datorbaserad egenvård som behandling av depressiva symptom vid diabetes mellitus typ 2 gav inte heller någon säkerställd effekt. Fler studier krävs för att kunna bedöma eventuella hälsoekonomiska vinster. Inga påtagligt negativa bieffekter av datorbaserad behandling kunde noteras, en ofarlig intervention.

Lite blandad population eftersom en del av studierna innehöll även patienter med typ 1 diabetes, kravet för inklusion var minst 50% typ 2 diabetes. En klar svaghet med analysen är också att endast 7 av 16 studier är publicerade under de senaste 5 åren, varav de två senaste under 2011. Flera av studierna emanerar till och med från 80- samt 90-talet där man hade helt andra IT-möjligheter jämfört med idag. Nyare studier i denna metaanalys tenderade också till att ha en bättre HbA1c reduktion. Många av studierna, särskilt de äldre, pågick ofta endast under någon enstaka månad.

Konklusionen i denna Cochraneanalys var således att man rent generellt fann relativt blygsamma positiva effekter på HbA1c vid datorbaserad egenvård vid typ 2 diabetes hos vuxna. Man fann dock samtidigt en klart bättre HbA1c reduktion på hela -5,5 mmol/mol i de studier som använde sig av mobiltelefonen som hjälpmedel, evidens för ”mHälsa” vid typ 2 diabetes. Detta positiva resultat för mHälsa är också i analogi med andra metaanalyser, t ex Liang 2011 (Liang et al. Diabet Med. 28, 455-463, 2011), där man fann en sänkning av HbA1c med hela -9 mmol/mol vid typ 2 diabetes.

Ehälsa är samtidigt ett område med en extremt snabb utveckling där det definitivt behövs fler, större och även längre vetenskapliga studier för att bättre kunna studera effekterna vid exempelvis diabetes mellitus.

Jarl Hellman, ansvarig för diabetes, Uppsala Akademiska Sjukhuset

För DiabetologNytt

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt