Brist på kunskap om diabetes i kommunal primärvård

En vision är att det i framtiden finns boenden i kommunerna

med spetskompetens inom området diabetes,

skriver debattörer från Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård

 

 

Kristina Eklöf-Olsson, Agneta Lindberg, Sheyda Sofizadeh och Kaija Seijboldt.

Diabetes är en kronisk sjukdom som ökar både i Sverige och i världen och det ställs höga krav på personalen inom hälso- och sjukvården. Det krävs adekvat kompetens när det gäller behandling, läkemedel och medicinteknik.

Vi har i Sverige specialistvård, regional primärvård samt kommunal primärvård (tidigare benämnd hemsjukvård). Personer med diabetes typ 1 och diabetes typ 2 får hjälp inom kommunal primärvård när de inte längre klarar av att sköta behandlingen själva. Men det finns en brist på kunskap i kommunal primärvård, vilket kan äventyra patientsäkerheten.

 

Diabetessamordnarna i Region Skåne blev exempelvis kontaktade av en person vars mamma bodde på ett korttidsboende. Mamman är i 80-årsåldern med diabetes typ 1 och hade råkat ut för stora problem. Hon blev felbehandlad på korttidsboendet, där man gav henne för låg dos insulin samt endast tog blodsockervärden en dag i veckan. Personalen hörsammade inte kvinnan då hon berättade hur hennes diabetes typ 1 skulle skötas. Följden blev att hon lades in akut på sjukhus på grund av felbehandlingen. Hon bor nu på ett annat korttidsboende.

Tyvärr skedde där ytterligare en incident, då kommunens jourhavande sjuksköterska en lördagsmorgon inte ville komma till korttidsboendet för att lösa en akut situation. Den anhöriga blev uppringd av en undersköterska på morgonen som informerade om att det inte fanns insulin tillgängligt på boendet. Mammans inlämnade insulin var inlåst över helgen och kunde inte administreras. Den anhöriga blev uppmanad att genast komma till boendet med mer insulin.

Korttidsboendet har gjort en avvikelserapport på denna händelse. Den anhöriga har i efterhand fått höra att det ska ha funnits ett ersättningsinsulin men att undersköterskan inte kände till detta. Via Diabetesförbundet har den anhöriga ställt frågan till diabetessamordnarna i Region Skåne om det finns vårdboende med god kompetens för att sköta diabetes typ 1. En person med diabetes typ 1 får aldrig vara utan insulin, vilket borde vara känt av all personal inom vården.

 

Frågan är: Hur kunde detta hända?

Fallet med den äldre kvinnan visar tydligt att patientsäkerheten är hotad när kompetens, rutiner och ansvar är bristfälliga. Med tydligare ansvarsfördelning, kontinuerlig kompetensutveckling och gemensamma rutiner för vårdens olika aktörer kan vi skapa tryggare vård för personer med diabetes, oavsett om de befinner sig i sitt eget hem, på ett korttidsboende eller på ett särskilt vårdboende.

 

För att säkerställa att det finns en tydlig ansvarsfördelning mellan regional och kommunal primärvård

• måste det vara tydligt för samtliga aktörer vem som har det medicinska ansvaret och

• hur uppföljningen av patientens behandling ska ske.

• Brister och otydlighet i ansvarsfördelningen kan leda till avsaknad av ett helhetsansvar, vilket i sin tur riskerar att få allvarliga konsekvenser för patienterna som kan riskera att falla mellan stolarna.

 

Vårdpersonal som arbetar inom kommunal primärvård måste få tillgång till grundläggande och fortlöpande kompetensutveckling inom diabetesvård. Det handlar inte enbart om kunskap om insulin och blodsockervärden, utan om att förstå den komplexa sjukdomsbilden, betydelsen av personcentrerad vård, samt förmågan att uppmärksamma avvikelser och att agera i tid.

 

I hälso- och sjukvården slussas patienten mellan huvudmän och informationsöverföringen innebär svårigheter. Samverkan mellan regional och kommunal primärvård samt upprättandet av individuella vårdplaner kan vara till hjälp, och patientens delaktighet är viktig. Vi vet att en individuell vårdplan ger en helhetssyn, ett fokus på individen, möjlighet att tidigt upptäcka eventuella förändringar och risker, men även underlätta bedömningar av patienter som sjuksköterskorna inte känner.

Avsaknad av rutiner och brister avseende informationsöverföring innebär risker för att patienterna inte får en patientsäker och personcentrerad vård i både regional och kommunal primärvård.

Hög personalomsättning, bristande kontinuitet, otillräcklig kompetens och bristande språkliga kunskaper hos personal är ytterligare risker. Att skapa rutiner som fungerar i kommuner med flera vårdaktörer, regionala såväl som privata, är en utmaning.

 

Det krävs fortbildning och tydliga riktlinjer som implementeras genom hela vårdkedjan. Regelbunden och organiserad samverkan mellan olika vårdaktörer är avgörande, exempelvis i form av gemensamma möten, digitala samverkansplattformar eller vårdplaneringsmöten där patient, vårdpersonal och närstående deltar.

 

En vision är att det i framtiden finns boenden i kommunerna med spetskompetens inom området diabetes typ 1 och diabetes typ 2.

 

 

Debattartikeln är underskriven av Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård SFSD

 

Kristina Eklöf-Olsson, distrikts-/diabetessjuksköterska, Region Skåne, sekreterare i Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård SFSD

Agneta Lindberg, distrikts-/specialistsjuksköterska diabetesvård, Region Skåne, ordförande i SFSD

Sheyda Sofizadeh, distrikts-/diabetessjuksköterska, Uddevalla, ledamot i nationella arbetsgrupper, regionalt processteam Västra Götalandsregionen och SFSD:s styrelse

Kaija Seijboldt, distrikts-/diabetssjuksköterska, Region Stockholm, styrelseledamot SFSD

 

 

_____________________________________________________

 

Debattartikeln är publicerad på www.dagensmedicin.se

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt