Årets avhandling kartlägger hjärtkärlsjukdom bland diabetiker på befolkningsnivå
Aidin Rawshani vid Institutionen för medicin har fått utmärkelsen årets avhandling vid Sahlgrenska akademin. Hans arbeten om diabetes och hjärtkärlsjukdom väckte mycket uppmärksamhet långt innan han disputerade i oktober förra året. Hans delstudier är högrelevanta för kliniken och utförda med statistisk metodik i världsklass. Studierna publicerades i några de högst rankade tidskrifterna, däribland Lancet och NEJM.
– Jag är tacksam att avhandlingen fått motta denna utmärkelse som är både glädjande och hedrande! Utmärkelsen går inte bara till mig, utan även till alla de som varje dag jobbar med att utveckla och förbättra nationella diabetesregistret samt forskargruppen som har varit viktiga pusselbitar och gjort detta möjligt. Förhoppningsvis kan forskningsfynden komma patienterna till nytta snart, säger Aidin om att hans avhandling lyfts fram på detta sätt.
För att besvara fundamentala frågeställningar inom diabetes och hjärt-kärlsjukdomar behövde forskargruppen lära sig nya analysmetoder. För de första arbetena i avhandlingen användes konventionella statistiska metoder men, för att analysera högdimensionell data och samtidigt ta höjd för interaktioner, lärde sig gruppen mer om maskininlärning.
– Vår framtida forskning kommer att fokusera mer på maskininlärning. Vi fortsätter nu den metodutveckling som vi påbörjade under doktorandstudierna för att tillämpa maskininlärning på nya frågeställningar, säger Aidin.
Björn Eliasson, adjungerad professor, handledare, är en av dem som nominerade Aidins avhandling till priset. Björn skriver bland annat att Aidin varit orädd för att testa nya metoder när han tillsammans med resten av forskargruppen utvecklat analyserna: ”Han har ihärdigt drivit sina projekt, med målet att en gång för alla besvara frågor om risker med diabetes mellitus och sambanden mellan alla tillgängliga riskfaktorer och hårda utfallsmått som kardiovaskulär sjukdom och död. För detta syfte nöjde han sig inte förrän han hade fem delarbeten att inkludera i avhandlingen”, skriver Björn Eliasson i sin nominering.
Enorm förbättring
En av de delstudier som ingår i avhandlingen och som publicerades i The New England Journal of Medicine (NEJM)i april 2017, visade att förekomsten av hjärt-kärlsjukdom och död hos individer med diabetes i Sverige kraftigt minskade under åren 1998-2014.
– Det är en enorm förbättring. Vi blev förvånade över resultaten, både för den allmänna befolkningen och för personer med diabetes. Det har gjorts mindre studier som antytt förbättringar, men ingen av den här omfattningen hos individer med diabetes, sade Aidin Rawshani i fakultetens pressmeddelande om studien.
Även resten av befolkningen tjänade förstås på den minskade förekomsten av hjärt-kärlsjukdom, men det var diabetikerna som var de stora vinnarna.
Viktigt kontrollera riskfaktorer
I en annan studie, som också publicerades av NEJM, visade Aidin att rätt komponerad behandling och livsstilsförändringar avsevärt kan minska riskerna för hjärt-kärlsjukdom i spåren av diabetes typ 2. Genom att ha kontroll på blodtryck, långtidsblodsocker, lipidstatus (fetter och fettliknande ämnen i blodet), njurfunktion och rökning kan riskerna för hjärt-kärlsjukdom kraftigt reduceras, och i vissa fall till och med elimineras:
– Studien visar också att risken för komplikationer, framför allt hjärtsvikt, är störst bland dem under 55 år. Därför är det extra viktigt att kontrollera och behandla riskfaktorer om man är yngre med diabetes typ 2, kommenterade Aidin studien i ett pressmeddelande när den publicerades i höstas.
Nytänkande
Aidin var också andreförfattare i ett arbete som visade på stor påverkan på medellivslängden för den grupp patienter som fått diabetes typ 1 i unga år.
Professor Annika Rosengren skriver i sin nominering att avhandlingen ger mycket viktig kunskap för de patienter det gäller och för deras familjer. Hon skriver: ”Med sin avhandling har han visat betydande nytänkande och förmåga att genom egen forskning väsentligt bidra till kunskapsutvecklingen inom det område han valt. Betydelsen av det han funnit vid sina analyser illustreras av att samtliga artiklar publicerats i mycket högt rankade medicinska tidskrifter.”
För avhandlingsarbetet har Aidin Rawshani och hans kollegor samkört data från Nationella Diabetes Registret med andra kvalitetsregister för information om komplikationer, socioekonomiska variabler och dödsorsaker. De statistiska metoder som tillämpats har bland annat omfattat överlevnadsanalys och olika maskininlärningsmetoder.
Huvudhandledare för avhandlingsarbetet var Soffia Gudbjörnsdottir, och Ann-Marie Svensson var bihandledare.
Press release Götebiorgs universitet
TEXT: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
______________________________________________
Nytt ljus på sambandet mellan diabetes och hjärtklaffssjukdom
Personer med diabetes har en kraftigt ökad risk för sjukdom i de vänstersidiga hjärtklaffarna, visar en omfattande registerstudie vid Göteborgs universitet. De statistiska analyserna pekar också på att det kan gå att förebygga hjärtklaffssjukdom genom att sänka blodtryck och andra riskfaktorer ännu mer än dagens behandlingsmål.
Aidin Rawshani, forskare knuten till Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som är huvudförfattare till studien. Text och bild: Elin Lindström.
För att blodet ska gå i rätt riktning finns fyra hjärtklaffar som fungerar som ventiler. Eftersom trycket är störst i hjärtats vänstra sida är det dessa klaffar som oftast drabbas av hjärtklaffssjukdom. Det kan antingen innebära att klaffarna förlorar sin smidighet och kanske inte längre sluter tätt, eller att det uppstår ett baksug som försämrar pumpförmågan. Hjärtklaffssjukdom kan orsaka många problem som andningsbesvär, trötthet, yrsel och hjärtklappning, och kan i värsta fall leda till hjärtsvikt.
Tydligt ökad risk
Annan forskning gjord på djur har visat att diabetes kan bidra till förstelningen av klaffar i hjärtat och även i den ring som fäster klaffen i hjärtat. Denna studie visar för första gången på befolkningsnivå hur tydlig kopplingen mellan diabetes och ökad risk för hjärtklaffssjukdom är. Både personer med diabetes typ 1 och typ 2 har ökad risk att drabbas. Personer med diabetes typ 2 visas exempelvis ha en 1,62 gånger högre risk för förkalkning av aortaklaffen (aortastenos).
Lägre risk för läckage
Däremot hade personer med diabetes typ 2 en lägre risk för att det ska uppstå regurgitation (en form av läckage). Men trots att fyndet kan tolkas som en skyddande effekt är det inte något positivt, menar forskarna.
Aidin Rawshani.
– Den minskade risken för primär regurgitation, eller läckage, vid diabetes typ 2 är också en effekt av den förmodade förstelnings- och förkalkningssprocess som startas av till exempel förhöjt blodtryck, försämrad förmåga att omsätta blodsocker och faktorer kopplade till fetma. Förstelningsprocessen i hjärtat ses hos alla människor när vi blir äldre, även hos dem som inte har diabetes, men vid diabetes är processen förmodligen accelererad, säger Aidin Rawshani, forskare knuten till Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som är huvudförfattare till studien.
Studien baseras på registerdata om drygt 3,4 miljoner personer i Sverige, med uppföljning under tjugo års tid. Resultaten publiceras av den vetenskapliga tidskriften Circulation.
Optimala behandlingsmål
Studien identifierar särskilt blodsocker, blodtryck, blodfetter, övervikt och njurfunktion som faktorer som påverkar riskerna för hjärtklaffssjukdom. Den statistiska analysen visar att det kan vara fördelaktigt om fler av de traditionella riskfaktorerna sänktes ännu mer med hjälp av läkemedel och livsstilsförändringar, jämfört med de riktlinjer som gäller i vården idag. Fyndet är dock bara rent statistiskt, understryker forskarna bakom studien.
– Våra resultat talar för att risken för sjukdom i hjärtklaffarna skulle kunna gå att minska ytterligare om de rekommenderade behandlingsmålen sänktes. Men fyndet ska hanteras med försiktighet, eftersom det än så länge bara är ett statistiskt samband. Det behövs kliniska prövningar för att veta att det verkligen har så god effekt som statistiken antyder, säger Aidin Rawshani.
Degenerativ klaffsjukdom och diabetes
Studien visar även att individer med diabetes som har blodsocker, blodtryck, blodfetter, kroppsmasseindex (BMI) och njurfunktion (eGFR) inom terapeutiska målvärden har fortsatt förhöjd risk för förstelning i vänstersidiga klaffar medan risken för baksug var mycket lägre, jämfört med kontroller. Olika känslighetsanalyser visade flera intressanta fynd, exempelvis den kraftigt förhöjda risken för degenerativ vänstersidig klaffsjukdom bland personer med diabetes, vilket stärker misstanken att det är en degenerativ process i klaffringen som bidrar till den observerade riskminskningen för klaffregurgitation hos personer med diabetes.
Studien omfattar drygt 3,4 miljoner personer i Sverige, varav 36 211 med diabetes typ 1 och 678 932 med diabetes typ 2, vars data samlats in under 20 års tid. Studien är baserad på Nationella diabetesregistret, Patientregistret, dödsorsaksregistret och läkemedelsregistret. Statistiska centralbyrån (SCB) tillhandahöll matchade kontroller och tillgång till Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA).
Studiens titel: Left-Sided Degenerative Valvular Heart Disease in Type 1 and Type 2 Diabetes; DOI-länk: 10.1161/CIRCULATIONAHA.121.058072
https://www.ahajournals.org/doi/10.1161/CIRCULATIONAHA.121.058072
Press release
Av: Elin Lindström. Sahlgrenska akademin.
Fler resultat från studien
- Personer med diabetes typ 2 har en 1,62 gånger högre risk för förstelning av aortaklaffen (aortastenos), och 2,28 gånger högre risk för samma sjukdom vid mitralisklaffen (mitralisstenos).
- Personer med diabetes typ 1 har 2,59 gånger högre risk för aortastenos och 11,43 gånger högre risk för mitralstenos.
- Personer med diabetes typ 1 har en 1,38 högre risk för mitralisregurgitation.
- Att personer med diabetes typ 2 har en något lägre risk för att det ska uppstå baksug. För primär regurgitation i aorta- och mitralisklaffen är riskminskningen 19 procent respektive 5 procent.
- Personer med diabetes typ 2 har en 1,34 gånger högre risk för aortastenos och 1,95 gånger högre risk för mitralisstenos, även med optimal kontroll av riskfaktorerna. I samma grupp var riskminskningen för aorta- och mitralisregurgitation var 33 procent respektive 18 procent.
- Personer med typ 2 diabetes har 2,27 gånger högre risk för degenerativ mitralisstenos medan de som har typ 1 diabetes har 21,72 gånger högre risk. Systoliskt blodtryck och BMI visade tydligast risksamband med vänstersidiga klaffsjukdomar.
- Personer med typ 1 diabetes och optimal riskfaktorkontroll har 2,01 gånger högre risk för aortastenos och 3,47 gånger högre risk för mitralisstenos.
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
