ADA hålls i år i San Francisco. Programmet är som vanligt digert med minst åtta parallella sessioner. Det hela är som ett gigantiskt smörgåsbord med extra allt. Raporteringen blir därför med nödvändighet ett axplock. 

Mötet inleds med ”Meet-the-Expert” sessioner.

Vid ett av dessa framträdde Howard Wolpert (amerikansk vuxendiabetolog) och Carmel Smart (australiensisk barndietist). Båda har under 2013 i Diab Care publicerat varsin intressant artikel med experimentella humanstudier om hur fett och protein (utöver kolhydrater) påverkar behovet av måltidsinsulin. Båda kommer från behandlingstraditioner där man sedan lång tid tillbaka använt sig av kolhydraträkning för insulindosering.

Wolpert, som kombinerar sitt intresse för closed-loop forskning med ett kostintresse som kliniker, framhöll att dagens insulinpreparats farmakokinetik varken passar ihop med snabba kolhydrater eller måltider rika på fett och protein. Han framhöll också att postprandiella blodfettstoppar i sig påverkar insulinkänsligheten. Ur ett allmännt hälsoperspektiv är det viktigt att begränsa fettintaget, men det är också viktigt att diskutera fettinnehåll i måltider med patienter som besväras av hoppigt blodsocker då fettintaget kan vara en bidragande orsak.

Smart visade hur långvariga (flera timmar) effekterna på blodsockret är efter intag av ökade mängder fett och/eller protein i kombination med kolhydrater. Hennes konklusion var att det är viktigt att utbilda patienten/familjen i hälsosama matvanor. Hennes förslag var att vid starten av insulinbehandling av T1DM introducera kolhydraträkning men att successivt öppna för att det inte bara gäller att räkna kolhydrater.

Varken Wolpert eller Smart använde sig i praktiken av de mer omfattande ekvationer som föreslagits för att just ta med protein och fettintag i bedömningen av bolusdosbehov.

Smart framhöll dock vikten av att använda förlängda bolusdoser (vid pumpbehandling) vid intag av fett- och proteinrika måltider. Vid injektionsbehandling föreslog hon tidiga (nästan förebyggande) korrektionsdoser. Svårast att komma till rätta med – och värda mer uppmärksamhet – var problematiken med feta proteinrika måltider på kvällarna vilka riskerar att ge långvarig hyperglykemi på natten och förstör många barnfamiljers nattsömn pga behov av upprepade korrektionsdoser och efterföljande blodsockerkontroller.

Smart kommenterade också att det är viktigt att undersöka hela måltidens innehåll av makronutrienter och inte bara anta att det är kolhydraträkningen eller insulin:kolhydratkvoterna som felar vid problem med hoppiga postprandiella blodsocker. Hon relaterade då till sina äldre studier där hon visade att räknefel på +/- 20 g kolhydrat, men inte +/- 10 g kolhydrat, spelade roll för blodsockret två timmar efter måltid om patienten åt 60 g kolhydrat och baserade sin insulindosering på den informationen.

Frida Sundberg, barndiabetesläkare, med, dr, DSBUS

Rapportör från ADA för DiabetologNytt 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt