Professor Per-Ola Carlsson är 2012 års vinnare av Barndiabetesfondens Johnny Ludvigsson-pris till yngre barndiabetesforskare i Sverige.

Här berättar han lite om vad hans forskning handlar om, och hur den för oss framåt i kampen mot barndiabetes.

Min forskningsgrupp kombinerar experimentella och kliniska studier med det gemensamma temat att förhindra och bota typ 1 diabetes. För att kunna behandla typ 1 diabetes på bästa möjliga sätt är det nödvändigt att hitta möjligheter att förhindra den progressiva celldöden, och att kunna återställa antalet insulinproducerande beta-celler.

Vi jobbar också med tekniker för att kunna följa mängden insulinproducerande celler med hjälp av röntgen. Det skulle vara av mycket stor betydelse för vår förståelse av sjukdomen, och för att kunna utvärdera olika behandlingsstrategier för intervention och transplantation.
I våra experimentella och kliniska studier använder vi cellbaserad terapi för att förhindra utveckling av typ 1 diabetes och bota uppkommen sjukdom. I experiment undersöker vi möjligheten att tillföra stamceller – sk stödjestamceller; mesenkymala stamceller och förstadier till nervceller och blodkärlsceller – som ska kunna söka sig till skadad insulinproducerande vävnad och reparera den. Mesenkymala stamceller tas upp i vävnaden, där de återuppbygger blodkärlssystemet och modifierar immunförsvaret så att det inte längre ska angripa den egna insulinproduktionen.

Baserat på detta driver vi en klinisk studie där patienter med nydebuterad typ 1 diabetes behandlas med sådana mesenkymala stamceller från den egna kroppen. Sådan behandling kan göra att vi kan stanna upp sjukdomsutvecklingen och förstörelsen av insulinproducerande celler vid debut, vilket innebär att patienten kan klara sig helt utan eller endast med begränsad insulinbehandling.

I experimentella studier undersöks också om kroppens egna förstadier till nervceller och blodkärlsceller samt utmognade blodkärlsceller kan stimulera bildandet av nya insulinproducerande celler och stötta deras funktion. Dessa celltyper kan såväl användas kliniskt för samtransplantation med insulinproducerande celler, som ges systemiskt för att stötta kvarvarande insulinproducerande celler.

I syfte att för första gången kunna visualisera och följa förändringar i mängden insulinproducerande celler i bukspottkörtel och transplantat görs en klinisk studie med positronemissionstomografi, där vi använder en unik spårmolekyl för insulinproducerande celler. I experimentella studier undersöker vi också hur olika Langerhanska öar skiljer sig åt i fråga om genomblödning, syresättning och funktion, samt hur detta påverkar sannolikheten för att de ska utveckla sjukdom.
Detta kan ge en ökad förståelse kring sjukdomsmekanismer vid typ 1 diabetes, och därigenom göra det möjligt att sätta in behandling på ett tidigare stadium.
I experimentella studier undersöker vi möjligheten att förbättra resultaten vid transplantation av Langerhanska öar genom att stimulera blodkärlsåterinväxt i den transplanterade vävnaden. Detta förbättrar överlevnaden och syresättningen av vävnaden. Även förändringar i blodkärlssystem och blodflödesreglering efter transplantation bidrar till försämringar i beta-cellsfunktion, och jämförande studier görs därför i syfte att i största möjliga utsträckning återskapa den normala miljön för Langerhanska öar i bukspottkörteln. För att öka möjlighetena att få god långtidsfunktion hos de transplanterade Langerhanska öarna jämför vi olika lokaler, där exempelvis tvärstrimmig skelettmuskulatur och omentficka kan bli aktuella kliniskt framöver.
Vårt arbete bygger på ett multidisciplinärt samarbete av olika experimentella och kliniska kompetenser, där jag som gruppledare är verksam som såväl experimentell som klinisk forskare.

Per-Ola Carlsson, professor i Medicinsk Cellbiologi särskilt experimentell Endokrinologi, Uppsala Universitet
Överläkare i Endokrinologi och Diabetologi, Akademiska Sjukhuset

Liten faktaruta:
Mesenkymala (eller mesenchymala) stamceller:
Stamceller från vuxna individer, som ännu kan utvecklas till en rad olika celltyper, framförallt olika former av bindvävs- och stödjeceller i vävnad. De har också uttalat antiinflammatoriska egenskaper, och har visats kunna stoppa upp autoimmuna angrepp. (Källa: diabetesportalen.se)

Langerhanska öar:
Cellgrupper i bukspottkörteln som innehåller de insulinproducerande beta-cellerna . (Källa: wikipedia.se)

Positronemissionstomografi:
En avbildningsteknik med många användningsområden inom sjukdomsdiagnostik, uppföljning av behandling, och forskning. Biologiskt aktiva ämnen som t.ex. transplanterade cellgrupper kan märkas radioaktivt utan att egenskaperna förändras. Sedan kan man följa utvecklingen i kroppen med hjälp av den radioaktiva märkningen och en s.k. PET-kamera. (Källa: diabetesposrtalen.se)

Omentficka:
Oment är ett dubbelveck av bukhinnan som hänger framför bukorganen. Det blir som en ficka, dit cell-öar kan transplanteras. (Källa: P-O Carlsson)

Från Sticket, Barndiabetesfondens tidskrift febr 2013. Publiceras med tillstånd av tidskrift och författare

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt