I dag är kravet för att få fetmaoperation ett BMI på minst 35, enligt ett förslag till nationella indikationer. Men denna gräns har inte ens hunnit antas av alla landsting, se veckans utgåva av Dagens Medicin, förrän den kanske börjat spela ut sin roll.
Nyligen presenterades studier i New England Journal of Medicine som gav nytt stöd för att fetmaoperation är den mest effektiva metoden mot typ 2-diabetes. Tre av fyra som opererats kunde sluta med sina diabetesläkemedel. Men det verkligt nya var att diabetespatienter med ett BMI ner till 27 verkar ha nytta av operationen.
– Möjligen bör vi dra ner BMI-gränsen för diabetiker. Detta är något vi bör se över nästa gång vi reviderar indikationerna, vilket bör göras med jämna mellanrum, säger Erik Näslund, en av de experterna som tagit fram indikationerna.
Tidigare i år visade även data från en stor svensk undersökning om fetmakirurgi, SOS-studien, att personer med hög insulinhalt i blodet snarare än de med högt BMI har mest nytta operationen. Åtminstone när det gäller att minska risken för hjärtinfarkt och stroke.
Tidigare i vår infördes i det nationella obesitasregistret att klinikerna ska registrera patienternas insulinvärde innan operation, för att få mer kunskap om hur det påverkar utfallet.
Förmodligen blir det inte tal om att ersätta BMI som måttstock utan komplettera det med insulinvärdet, och kanske fler faktorer.
– Att som i dag bara se till BMI är fyrkantigt och trubbigt. Vi måste öppna upp för att väga in de problem som patienterna i grund och botten ofta söker för, säger Ingmar Näslund, fetmakirurg i Örebro, som också varit med och tagit fram indikationerna.
En sådan faktor anser han är livskvalitet. Hur skulle patientens psykiska välbefinnande och sociala situation förbättras av operationen?
– För många är det viktigaste skälet till att opereras att kunna jobba igen eller leka med barnbarnen. Det måste vi börja ta mer hänsyn till.
Frågan är bara hur det ska mätas.
– Vi skulle behöva ett ”själens insulinvärde”. Obesitasregistret innehåller vissa data om livskvalitet som förhoppningsvis kan användas för att få fram ett sådant mått, fortsätter Ingmar Näslund, som poängterar att syftet inte är att operera fler, utan rätt personer.
Jan Hedenbro, fetmakirurg på Aleris Obesitas i Skåne tror att det framöver utkristalliseras fler fysiologiska faktorer att väga in.
– Jag hoppas att vi på sikt kan se att det finns en kombination av symtom som är kopplade till förbättring efter operation, säger han och nämner högt blodtryck och gikt som exempel.
Erik Näslund nämner även midjemåttet som en relevant faktor, eftersom det fångar upp personer med bukfetma som är kopplat till metabola syndromet. Men än finns inte tillräckligt vetenskapligt stöd att införa helt nya kriterier, betonar han.
– Det är en intressant diskussion, men det är för tidigt att dra på alla hästar än.
Journalist Hanna Odelfors
Dagens Medicin
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
