Dic växte upp i centrala Mora med familjekoppling till Aronsons Livs. Strandens skola blev startplatsen fram till studenten 1961. Mora förblev ett fokus för hans liv och en del av Dics identitet.

Efter läkarstudier i Uppsala blev det Mora lasarett 1969. Efter underläkartiden tillträdde han en överläkartjänst vid Medicinkliniken där han 1986 blev klinikchef och senare en period lasarettets chefläkare.

Hans läkargärning karaktäriserades av kunskap, omsorg, flit, god kvalitet kombinerad med en lättsam kontakt med patienten, som alltid kom främst. Ingen möda eller tid sparades för att ge bästa hjälp till patient och anhöriga. Förutom den breda internmedicinska kompetensen med långa arbetspass på Akuten fördjupade han sig inom blodsjukdomar och diabetes där han blev en föregångare.

Dic medverkade till uppbyggnad av en specialmottagning för behandling av blodsjukdomar. Inom diabetesområdet var han angelägen om att hela vårdkedjan skulle fungera optimalt. Därför utvecklades på hans initiativ kvalitetsregister, vårdprogram, utbildningsaktiviteter ihop med primärvården inom Norra Dalarna men som fick spridning i hela Dalarna. Denna modell hade även stor betydelse för framtagande av nationella riktlinjer för diabetesbehandling.

Ett mycket stort antal medarbetare i vården på alla nivåer har haft förmånen att handledas och utbildas av Dic. Kunskaperna förmedlades ofta kryddad med kuriosa och underfundig humor. Han tog sig särskilt an kollegor som rekryterats från andra länder, de blev då introducerade i rutinerna i den svenska sjukvården varvat med det Sverige och Mora erbjuder av sport, natur och kultur. Han var länge det sammanhållande kittet för festliga personalaktiviteter vid Mora Lasarett till exempel midsommarfirandet.

Dic hade ett genuint intresse för två centrala idrottsaktiviteter i Mora; Hockeyn och Vasaloppet. I hockeyklubben vart han en period lagläkare och följde sedan troget laget från sin sittplats. I Vasaloppet sjukvårdsorganisation var Dic aktiv i både planeringsarbetet och den praktiska sjukvårdsservicen längs spåret. Han var även länge ansvarig för Vasaloppets prestigesfyllda Högtidsfest i Mora kyrka. Där kunde han nyttja sina kulturella kontakter och skapa ett omväxlande och högtidligt program.

Musiken var ett annat stort fritidsintresse. Dic var en entusiastisk bassångare i flera av Mora kyrkas körer och dessutom i manskören Chor in Comp. Engagemanget sträckte sig inte enbart till sången.

Dic var drivande, inspirerande och roande i körernas många arrangemang och kringaktiviteter. Engagemanget omfattade också utbyten och stöd till vänförsamlingar utomlands, liksom de oförglömliga tillfällena som standupkomikerliknande auktionist på manskörens festkvällar i Färnäs Bygdegård.

Under några år planerade och ledde Dic den traditionella julunderhållningen på Zornmuseet, en hemvändarkonsert med Moramusiker. Emellanåt tog Dic fram fiolen eller blockflöjten och gladde sin omgivning.

Dic hade ett brett naturintresse. För honom var det självklart att ha god artkunskap när det gällde fåglar, däggdjur, insekter, fiskar, blötdjur. Han kunde inte riktigt förstå de människor som klampade runt som biologiska analfabeter.

Vi minns med värme Dics glädje, kunnande och överflödande entusiasm som en stor tillgång i arbetet vid Medicinkliniken, men som också räckte till för att berika hela Mora.

Ulf Hållmarker, Roland Karlsson, Åke Kjellmert och Helene Kviele Kolleger vid Medicinkliniken.

Från Dalarnas Tidning