Diabetesvården har blivit sämre i Sverige
– mer resurser behövs NU

Diabetesvården har under de senaste decennierna utvecklats fantastiskt. Bättreblodsockerkontroll för att undvika komplikationer har drivit på utvecklingen av nya insulintyper, bättre metoder för att följa blodsockernivåerna och enklare sätt att tillföra insulin. Vi har signifikant minskat antalet amputationer till följd av diabetes. Vi har minskat blindhet till följd av diabetes genom framgångsrik laserbehandling och kvinnor med diabetes kan föda barn med nästa lika goda förutsättningar som kvinnor utan diabetes. Barn med diabetes har idag en nästan lika aktiv och självständig tillvaro som friska barn. Utvecklingen är på gång mot integrerade system mellan automatiska blodsockermätare och självstyrande insulinpumpar. Svensk diabetesvård har länge varit i internationell toppklass. Nu finns emellertid klara indikationer på att vården har försämrats.

Sverige har den näst högsta insjuknandefrekvensen av Typ 1 diabetes bland barn i världen, endast Finland har högre. Under de senaste 20 åren har antalet nyinsjuknade barn ökat från 400 till 800 barn per år. Barneninsjuknar också i allt yngre åldrar. Typ 2 diabetes drabbar företrädesvis vuxna och ävenhär ser vi en ökning som delvis men inte helt kan förklaras av befolkningens stigande ålder och ökade förekomst av fetma.

Att ha diabetes är besvärlig men det är de sena komplikationerna av sjukdomen som drabbar, blodkärl, ögon, njurar och nerver och som kan leda till kallbrand, hjärtinfarkt och stroke som utgör det största hotet för den enskilda individen. Komplikationerna är starkt korrelerade till blodsockernivån.

Sämre medelblodsocker sista fyra åren för vuxna med typ 1 och 2 diabetes

Det genomsnittliga blodsockret kan vi mäta genombestämning av försockrat hemoglobin (HbA1c).Genom Nationella diabetes Registret har vi under flera år kunnat glädja oss åt en stadigt sjunkande trend av HbA1c. Det är därför med stor oro vi nu noterar att denna trend är bruten och att HbA1c börjar stiga. Vad är det då som ligger bakom denna utveckling?

För vuxna patienter med diabetes har tilldelning av teststickor för egenkontroll blivit mera restriktiv beroende av en resursbesparande tolkning av de Nationella Riktlinjerna för Diabetesvård. Satsningen på korta köer förnybesök är lovvärd men har gått ut över patienter med livslånga sjukdomar för vilka köerna blivit längre – en del patienter träffar intesin läkare ens en gång om året. Samtidigt vet viatt tätare besök ger bättre blodsocker. Vad detfria vårdvalet och den privatiseringen haft för effekt vet vi ännu inte. Barnens HbA1c ökarsignifikant när de börjar skolan. Föräldrarnavågar inte ge tillräckligt med insulin av rädsla för insulinkänningar under skoltid när skolpersonal utbildad i att hjälpa barnen med egenvårdsaknas eller är för få. Upplevs miljön i skolan alltför osäker?

TLV
Den tekniska utvecklingen går snabbt. TLV(Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket), det centrala organ som hitintills förtjänstfullt beslutat om förmåner för medicinsk tekniska produkter, vill föra över ansvaret för insulinpumpar och system för kontinuerlig blodsockermätning på de enskilda landstingen från 2013. Det innebär att TLV sedan september inte prövat nya ansökningar och har därmed i praktiken stoppat nya produkter.Företagen och industrin prioriterar därför intelängre Sverige för sina produkter. Om varje enskilt landsting ska bestämma på vilka indikationer patienterna ska erbjudas behandling med Insulinpump befarar vi att flera landsting med dålig ekonomi kommer att prioritera bort insulinpumpar. Tillgång till Insulinpump kommer därför att vara beroende av patientens bostadsort eller privata ekonomi. Sverige kommer inte att kunna säkerställa god och jämlik vård.

Vi vet att sämre blodsocker gersenkomplikationer efter tidigast fem år. Vi som medicinskt ansvariga för patienterna måste därför planera långsiktigt. Unga människor som drabbas av diabetes kommer att ha sjukdomen under resten av livet. Det är viktigt att blodsockerregleringen är bra redan från början och fortsätter så. Vi som läkare vet att effekterna av en mindre bra blodsockerkontroll kommer flera år längre fram.
De framgångar vi rönt inom diabetesvården ärett resultat av metodiskt arbete under många årfrån både sjukvården och patienterna. Vi ansvariga diabetesläkare är nu bekymrade för våra patienter. Vi har inte tid eller råd att spara på resurserna inom diabetesvården.

Mona Landin-Olsson, professor, ordförande i Svensk Förening för Diabetologi
Svante Norgren, dr, ordförande i Barnläkarföreningens delförening för endokrinologi och diabetes

Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt