Svenska utgåvan 2014 på Natur och Kultur Pris: 279 kr

Med iver börjar jag läsa boken när jag får den i min hand. Vem vill inte få nyckeln till att bryta sina dåliga vanor och i stället ersätta dem med mera önskvärda?!

”Vårt liv, i den mån det har en avgränsad form, är inget annat än en samling vanor”, skrev William James, en av psykologins största namn, redan år 1892. ”Vanorna är det som låter oss göra det med svårighet första gången, men inom kort göra det lättare och lättare, och slutligen med tillräcklig övning, göra det halvmekaniskt eller med knappt någon medvetenhet alls.” Lite generaliserande brukar jag säga till mina klienter att de skall utföra den nya önskvärda vanan 21 gånger, för då har nya hjärnbanor etablerats. I en artikel som publicerades vid Duke University 2006 konstaterades att över 40 procent av alla handlingar som människor utförde varje dag faktiskt inte var beslut, utan vanor. Vilket ju är mycket energibesparande.

Boken består av tre delar. Den första handlar om hur vanor uppstår i enskilda individers liv. I den andra delen analyseras framgångsrika företags och organisationers vanor och i den tredje delen tittar författaren på samhällets vanor. Denna breda syn på vanor tycker jag är intressant och en styrka med boken. Inte minst värdefullt är kapitlen som får mig att fundera över de olika organisationer jag arbetat i, dessas vanor och ovanor – och vilka risker som finns/funnits med dessa vanor.

Författaren skriver att det inte finns någon enkel formel för att förändra vanor – det finns i stället tusentals! Boken innehåller alltså inte något universalrecept, utan Duhigg hoppas att han har gett något annat: en struktur för att förstå hur vanor fungerar och en vägledning till att experimentera sig fram till hur de kan förändras. Lyckas han då med denna målsättning?

Helt ärligt är jag lite tveksam. Vart och ett av de nio kapitlen beskriver/förklarar olika aspekter varför vanor finns och hur de fungerar. I varje kapitel finns också, synnerligen detaljerat och ordrikt, något eller några exempel, ”fall”. Spännande och roande – Duhigg är journalist och har fint flyt i sin text och god förmåga att skriva lättfattligt. För mig är dessa beskrivningar engagerande men jag tappar bort mig och börjar då och då tänka: ”Intressant! Kul! Men vad har det med vanor att göra?” Jag tycker det är svårt att se skogen för alla trä´n, tappar min entusiasm, tycker att det blir lite av Reader´s Digest över fallbeskrivningarna.

Det finns dock ett appendix: ”Hur du använder tankarna i den här boken” där Duhigg knyter ihop det hela till hjälp för alla oss som förlorat vår väg i skogen. Här är receptet:
–     Identifiera beteendet
–     Experimentera med belöningar
–     Hitta signalen
–     Ha en plan

När jag läser det blir jag förbluffad. Så många sidor (ca 250) för att beskriva inlärningsteori! Gammalt vin i nya läglar. För Dig, som föredrar det mera avskalade, tipsar jag här om en annan bok: ”Beteendets ABC – en introduktion till behavioristisk psykoterapi” av Jonas Ramnerö och Niklas Törneke. (Studentlitteratur 2006.)

Båda böckerna uttrycker egentligen samma sak: Våra vanor är inte lika med ödet. Vi kan välja våra vanor. Vanor kan förändras om vi förstår hur de fungerar – och då måste vi lära oss att förstå hur belöningssystemet fungerar. Behovet är det som får signaler och belöningar att fungera – drivkraften för vanecirkeln. Med förändringarna förändras också våra hjärnor. MEN; vanor försvinner aldrig helt och hållet, de är inprogrammerade i hjärnans strukturer – och tyvärr ser hjärnan inte skillnad på dåliga och goda vanor. Allt detta beskriver Duhigg noggrant. Det finns en annan aspekt som jag inte tycker belyses lika väl: Våra värderingar styr vilka vanor vi väljer att utveckla. Hur har vi fått dessa värderingar?

Förmågan att kunna avstå från de kortsiktiga belöningarna och rikta in sig mot de långsiktiga – är det inlärt eller genetiskt betingat beteende? Det finns ett berömt experiment med unga förskolebarn som kunde välja mellan att bums äta framlagda marshmellows eller – om de kunde vänta några minuter – få dubbelt upp av godsakerna. Barnen följdes upp under många år. Inte helt överraskande fick gruppdeltagarna som visat förmåga att vänta bättre skolresultat än de andra. Inlärt eller genetiskt? Har ofta förklarats genetiskt, eftersom barnen var så unga. Men kanske hade de barn som tog medan de var säkra alltför ofta fått uppleva svikna löften? De var kanske streetsmarta, erfarenheten hade lärt dem att den vanan hade ett överlevnads-värde och som alltså förstärkts?

Denna utvikning får sägas vara helt i linje med stilen i VANANS MAKT! Blir du lockad att läsa, så har du en nöjsam stund framför dig.

Recension på uppdrag av DiabetologNytt

Marie Insulander, Leg psykolog, specialist i klinisk psykologi
Leg psykoterapeut, handledarkompetens

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt